Tio år

Vi städade i datarummet för några dagar sen. Ja, vi har ett datarum som vi aldrig är i eftersom vi har varsin laptop vid soffan och iPad i köket och var vi nu är i övrigt. Nu har vi bestämt oss för att göra om datafördes till ett bokhyllehörn. (Vi har ju som bekant ett IKEA-hem och det blir ett Billyhörn till. Jag vill ha garner och stickningar och lite verktyg och spel i den. Och så vill jag ha lite mindre trångt vid symaskinen.)

Nu kom jag ifrån ämnet. När vi städade datarummet hittade vi en mapp med mailutskrifter och -faktiskt - handskrivna brev. De är från tiden när vi började intressera oss för varandra. Just den här dan, den 26 februari 2002, kan vi nog räkna som dan då vi blev ett par. Tio år precis på dan. Det är en dag att fira.

Reseplanering

Jag, Hege och Sander skall åka till Teneriffa i mars. En vecka med - förhoppningsvis - sol, bad och kosande. Resan är ju ganska lång så idag har jag laddat ner lite spel och filmer till min iPad. Några av spelen verkar riktigt bra, jag hoppas att han gillar dem.

Åh, vad jag längtar.

Tröja

Jag har hittat ett garn som är så underbart fint och gossigt så jag måste titta på det gång på gång... det skall bli nästa större projekt, när min egen tröja är klar. Min tröja börjar bli lite otymplig att hålla på med, eftersom jag stickar fram och bakstycke samtidigt, så när jag åker tåg pausstickar jag ett par vantar. Man har precis så roligt som man gör sig.

Årsdag

Anna-Sarah föddes just den här dagen för 22 år sen.
Och mamma dog den här dagen för två år sen.
En glädje och en sorg på samma dag.

Själv har jag varit i Lidköping och jobbat. Man blir trött av att arbeta väldigt långa dagar, kan jag berätta från säker källa.

Tio år

Det är en stor dag idag. Egentligen borde den väl firas. Det är den punkt som jag kan referera till som "före" och "efter". Idag är det tio år sedan jag tog ett av de viktigaste stegen i mitt liv.

I min dåvarande blogg skrev jag att nu har jag hoppat från gungan och att jag hoppas att jag landar någorlunda mjukt.

Jag var inte så arg men rädd och trött. Mest rädd.
Jag har gråtit många tårar sedan dess. Men aldrig en enda minut har jag ångrat att jag hoppade.