Alingsås

Jag var i Alingsås härom dagen. Det var inte första gången. Inte sista heller.
Jag insåg att om jag skulle välja var jag skulle bo, oavsett jobb och Sven-Arne och barn och vänner och sånt, så skulle jag flytta till Alingsås. Det är en trevlig stad och ett trevligt sjukhus.

I morgon skall jag dit på ett nytt möte.
Fast jag åker hem igen efter några timmar.

Visst hänger man med

På ledningsdagen idag pratade vi om dagens unga och om vår framtida kompetensförsörjning. Jag kan väl inte påstå att jag är en av de unga längre men jag vägrar tro att jag är gammal heller. Men det var dagens unga det handlade om alltså.

De är alltid uppkopplade.
(Jajamensan, än hänger man med.)

Men skickar inte mail.
(Jahapp, då är man ute igen.)

Stora letardagen

I går när vi kom hem klippte Sven-Arne äppleträdet medan jag bakade en kaka och städade lite. Och så Milennium på teve och Earth Hour och pastasallad och rostbiff - en idyllisk dag på alla sätt.

Vi har två bilnycklar. Den ena brukar hänga i nyckelskåpet och den andra brukar Sven-Arne ha hand om, eftersom det oftast är han som kör. Ibland använder vi båda av logisitkskäl. I dag skulle Sven-Arne vara nattvardsassistent och vi bestämde oss för att ta bilen till kyrkan, vi har ju gått över till somamrtid inatt och då är det lite trögt att stiga upp. En halvtimme före gudstjänsten tog vi på oss ytterkläder för att komma i god tid.

Och då.
Började vi leta.
Efter bilnyckeln.

Inte i vardagsbyxorna och inte i jackan och inte i tvättkorgen och inte i bokhyllan eller under soffdynorna eller på WC eller vid datorn... vi hittade helt enkelt inte någon av nycklarna. Till slut fick vi gå till kyrkan, det är förvisso inte så långt så en väldigt rask promenad gjorde att vi ändå kom i tid. Efter mässan fortsatte vi leta. Dels på alla ställen där vi redan hade sökt en gång och dels på ännu fler, under äppleträdet som Sven-Arne hade klippt och i kylen och under pianot och bakom WC-stolen och i byrån i hallen. Men icke.

Och då.
Plötsligt.
Låg nyckeln mitt på sovrumsgolvet.
Hur hamnade den där?

Nu letar vi bara efter en nyckel...

Mer köpsug

Det börjar bli dags att byta bil. Idag åkte vi och tittade på Renault och vi vet egentligen vad vi vill ha. Vi fick provköra den och den kändes helt OK. Men visst - det finns nackdelar också.

Sånt som finns under motorhuven är väl en sak, det kan man läsa sig till. Men allt det där andra, det som ger komfort och bekvämlighet, det måste man kolla upp själv.
Hur många cigarettändaruttag det är till exempel. Ett i skuffen, för kylväskan och en vid baksätet och en fram, det var bra.
Och stereon, med mp3spelaruttag.
Men på minussidan. Varför, VARFÖR är det ingen ordentlig kopphållare i bilen? Det borde väl ändå vara ett baskrav?

Och så dagens I-landsproblem. Vilken färg är modern på bilar tror ni? Vit!
Nähädu.
Vit blir det INTE.

Fest och köpsug

Leif har varit en inventarie på sjukhuset i över trettio år. Alla som någon gång har jobbat på sjukhuset vet vem han är. Vi har jobbat ihop i tio år och i sex år har vi varit närmaste grannar. I gårkväll hade vi haft fest i kvarterslokalen för honom. Claes hade fixat kök och det var så gott så man blev nästan medvetslös. Och dricka och undehållning och mys, kan en torsdagkväll bli bättre? Idag har vi varit lite trötta men nöjda. Tack, goa Inger, som administrerade hela kalaset!

Jag är så sugen på att köpa en overlocksymaskin - tänk, att kunna sy mjuka babykläder till barnbarnen!
På Tradera fanns det en overlockmaskin. Två tusen och "priset kan diskuteras vid snabb affär" och dessutom bodde hon i Skövde, hon som skulle sälja. Jag ringde igår när annonsen var ny och hon sänkte priset med en femhundring. Idag efter jobbet åkte jag ner till stan för att köpa den. När jag stod i hennes entré fick jag veta att hon hade sålt den för 2000. :-(

För att trösta mig gick jag in på Commerce och köpte en duk och en löpare. Det hjälpte.

Jag såg på Uppdrag Gransking och inslaget var fasansfullt obehagligt och så ledsamt och otrevligt så det är nästan inte möjligt. Det jag hade tänkte skriva om i kväll blir liksom inte möjligt att skämta om efter det. Återkommer i morgon, då det säkert blir en jätterolig dag.

Barn

- Mamma, vad kallar man en färgad man som kör ett flygplan? frågade Ann-Ewa när jag pratade med henne idag.
Jag funderade lite. Det är inte likt mina barn att dra den typen av skämt men varför skall allt vara likt? Så jag funderade som sagt.
- Jag kommer inte på det, sa jag till slut.
- Pilot, är du dum i huvudet? svarade hon.

Barnbarn

Det händer något speciellt när man får barnbarn. Det startar liksom en särskild värme i hjärtat, en värme som inte liknar någon annan. Mogna kvinnor och män jollrar och piper i magen och ler fånigt och vill visa bilder på underverken.
Japp. Jag gör likadant själv.

I helgen har vi varit i Oslo hos Sander och hans mamma Hege.

En glad och stolt farfar serverade kvällsgröten. Mums!

En studie i eftertänksamhet...

Vi gick en geocachingpromenad på stan. Här är minnesmärket efter Scandinavian Star. I år är det tjugo år sedan skeppet brann. Det kom väldigt nära när vi stod där. Det är en fantastisk staty vid minnesmärket.

Det nya operahuset i Oslo är en fantastisk skapelse i vit marmor. Ständigt nya spännande vinklar.

Taket till operan var ett utflyktsmål  i sig självt.

Vi gick dock inte upp, vi hade det lilla barnbarnet att tänka på.

Jo, det skall böjas i tid det som krokigt skall bli! 

Här håller vi på att introducera tågspaning på Sentralstationen i Oslo.

Se här, vilken liten glad solstråle!

Är det konstigt att jag är alldeles lyrisk?

Elsa är född 1917, i ransoneringstid, Lenintid och krigstid.
Hon var gift med Lennart, som var präst. Hon var lärarinna och skötte hem och hushåll och söndagsskola och de två barnen. Hennes kalas var något extra, hon visste vad som hörde till på julkalas i en prästgård.
Kakor och bullar och gräddtårta, att hälsa på henne var med kolesterolvärdet och vikten som insats. Hon var som en pansarkryssare, imponerande och väldig som en prästfru av den gamla stammen.

Hon är pappas äldsta syster, tio år äldre än han. Jag har fortfarande stor respekt för henne, det är nätt och jämt jag kan hålla mig ifrån att niga när jag ringer till henne. Hon bor numera i Borås och eftersom jag jobbade på sjukhuset i Borås idag så passade jag på att hälsa på henne.  Det var en trevlig stund och vi hade ett bra samtal om de stora frågorna i livet.

Jag tror att jag får försöka lägga tätare sammanträden i Borås.

Rubba inte mina cirklar

Jag brukar sitta i första vagnen på 6.53-tåget mot Göteborg.
Folk som jag känner vet det och vill de ha sällskap på tåget så kommer de dit.
Det är en förstaklassvagn, man sitter bekvämt och rymligt.
Anna W brukar sitta i samma vagn, hon åker ännu oftare än jag, tro det den som vill.
Men idag blev jag vilsen!
Det var inte samma vagn som vi brukar åka med, utan en andraklassvagn!
Får de göra så?

Det var nog det som gjorde att jag kom ur balans. När jag kom till Göteborg skulle jag ta bussen ut till Mölndal, men satte mig på fel buss och fick vända i Brunkebäcksmotet.

Det hade aldrig hänt om inte SJ hade bytt vagn.
Eller om Anna hade åkt med tåget.

Trött på att vara trött

Jag är så pigg
så otroligt pigg
Jag är pigg när jag vaknar
Med en gång är jag bara
vaken och pigg

Sen är jag pigg när jag går upp
och går ut
och kommer till jobbet
Och Ulla-Stina är också pigg
hon har aldrig varit så pigg
säger hon till Hasse
som är jättepigg
när vi äter lunch

Sen är jag pigg när jag åker hem
när jag handlar fläsk hos slaktarn
och går till posten
Då är jag pigg

När jag tittar på tv
så är jag jättepigg
och sen ringer Ulla-Stina
och säger
att hon tror att det är vädret
som gör att man är så
pigg denna årstiden

Ja, jag är alltid pigg vid denna tiden
säger Ulla-Stina

Och sen äter jag kvällsmat
och jag är så pigg
när jag borstar tänderna
och sen när jag går och lägger mig
då är jag lite sömnig
men jag är ändå pigg

Det måste vara luften
tänker jag
eller miljön
eller maten
eller vädret
som Ulla-Stina sa

(Lina Ekdahl)

Allergi

Sven-Arnes allergi brukar sätta in varje vår. Han är ordentligt allergisk, det är jättejobbigt för honom och jag är dum som driver med honom. (Det vet jag men jag slutar inte. Vad säger det om mig?)  Och att allergin brukar sammanfalla med att det är grävdags, det är inte så konstigt för det är då odlingssäsongen börjar.

I går pratade jag med Ann-Ewa i telefonen och då berättade jag om hans grävallergi.
Hon är en tös med snabba repliker så hennes kommentar var "Han är allergisk mot räkor, va?"

I dag har vi varit en sväng till Hjo. Vi tänkte geocacha men när vi sökt tre och inte kunnat hitta dem under all snö så nöjde vi oss med att gå en rejäl promenad på isen. Det var inte så dumt det heller.

Ursäkta min enkla teologi

Jag tror på Paradiset.
När jag dör kommer jag till min himmel. Där finns de jag har tyckt om, de som har stått mig nära och den kärlek jag har fått och gett och de människor som betyder något för mig.
Och kanske finns jag i någon annans himmel, som en av dem som har betytt något, för var och en kommer att ha sin vänkrets och sina nära.

Och idag så insåg jag likheten.
Himlen kommer att vara precis som Facebook.

Fredag

Jag anmälde att jag ville ha ett enkelt insticksprogram i november men när teknikern skulle installera det var det upptaget på min telefon. Ursäkta, men jag har lagt på nu, skrev jag i ett mail efter tre månader.
Men så gick någonting fel och de ominstallerade allt i min dator igår.
Tommy ringde på morgonen idag och sa att det var lite kvar. Så började han fjärrstyra min dator men blev tvungen att gå på mötet.
Poff, sa det, och så var han försvunnen.
Jag fick vänta i en evighet innan han var tillbaka och det tog nästan hela förmiddagen innan datorn var klar. Jag hann inte med allt jag hade velat idag, men jag hann göra en del annat och det var inte så dumt det heller.

Final i På Spåret ikväll, en ofantligt rafflande final. Och rolig.
Och efter det Skavlan med Andrea Bocelli som gäst.
Fredagskvällar är underbara.

Feltänk

Jag tittade på vädret på Yr.no, den bästa vädersidan.
Vi vill kolla så att det inte blir snö eller annat elände. Nästa helg skall vi till barnbarnet i Oslo och då vill vi veta hur vädret blir där.
Det blir kallt sa jag, men så tittade jag en gång till.

Jag har nog jobbat för länge med siffror, eftersom jag tar för givet att rött betyder minus.

Vittsjö

Det är ingen världsmetropol.
Tvåochetthalvt tusen invånare.
Golfbana, ett fotbollslag (har jag för mig i alla fall),
fiske och några pensionat.
Jag bodde där tills jag började gymnasiet.
Pappa bor där och mammas grav finns på kyrkogården,
blommorna har inte plockats bort än.

I kväll ringde de från hembygdsföreningen.
De vill att jag skall hålla tal till våren på Valborgsmässoafton.
Som sagt. Det är ingen världsmetropol.
Men för mig är det stort.

Arga mail

Ekonomikörningarna i landstinget görs på nätterna.
Halv fyra i natt skickades en avisering om en faktura till min mail.
Tjugo minuter senare kom påminnelsen om samma faktura.

Vad tror de?
Att jag kliver upp halv fyra på nätterna, sätter på datorn och tänker "Jag kan inte sova, jag tror att jag betalar några fakturor en stund"?
Inte jag. Och särskilt inte nu, när jag äntligen känner mig lite piggare. Den argsinta nattvakten i fakturaportalen må skicka hur många mail som helst.
Jag har en burk pepparkakor kvar i skafferiet.
Kanske borde jag skicka dem till henne.

Internationella kvinnodagen

Jag har varit på konsert i kväll.
Av kvinnor till förmån för kvinnor.
På internationella kvinnodagen.
Kyrkan heter Sankta Helena dessutom. Är det inte fint så säg.
Kapellkören sjöng som änglar.
Den här, till exempel, som Sonja Aldén har gjort:

Jag lever och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig, vill du vaka över mig
och välsigna varje steg

Helen och Bettan från Kvinnohuset var där. En liten flicka i fyraårsåldern gick fram hela mittgången och stod bredvid Bettan medan hon pratade, helt trygg inför alla människor. Jag och Anna-Sarah var hos Bettan på samtal en period. Jag vet hur värdefulla de är...

Vasaloppssöndag

Vi såg starten i morse och i kväll har vi sett slutet på SVT Play.
Kajan, han i Hipphipp, kom i mål tio minuter före siste man.
Att se slutet på Vasaloppet var lite gripande, när siste man stapplade i mål efter mer än ett halvt dygn i spåret.

Själv har jag gjort en egen bragd idag och tagit mig igenom högen med ostrukna dukar.

Jag hade fel - okej?

Jag ger mig. Jag hade fel. Jag medger det.
Jag sa dumma saker.
Men jag ångrar mig.
Jag gör faktiskt det.
Allt dumt som jag har sagt om snö och vinter tar jag tillbaka.

Att sitta vid söderväggen med ett glas nyponsoppa när det är tre minusgrader och skinsol från en klarblå himmel,
det är livet.

Fredag

Vad skönt det är med fredagkvällar.
Det behövs ingen lång utläggning om det.
Det är bara att konstatera.

Minnen

Jo, så har man kommit hem från Eskilstuna.
Tåget var inställt så jag fick åka buss till Katrineholm och sedan ta ett senare tåg därifrån.
Jag tror att det är för att ge lite jämvikt åt livet, när jag nu har bott i en svit på Bolinder Munktell.

Jag har just läst ett mail från min kusin Pontus.
När vi var små brukade mamma göra pepparkakshus till Pontus och hans familj. En lastbil ett år minns jag. Annars hemmagjorda hus som hon hittade på mönstret till själv. Pontus familj åkte med husvagn på Europasemester på somrarna. Han har ett foto på när de sitter och äter pepparkakshus, mitt i sommaren. Det är väl en rätt märklig tanke, att Faster Rut packar inför semestern med pågarna och Farbror Gunnar och när hon ser sig omkring i köket bestämmer hon sig för att ta med ett pepparkakshus från i julas...

Ty det fanns icke plats för dem på härberget

Jag skulle på kurs i Eskilstuna. Det var längesen jag bokade mig på den men så hände så mycket annat, med Irland och mamma och allting så jag var sen med att boka hotellrum. När jag väl kom på det fanns bara ett ledigt rum - en svit.

Jag må väl verka otacksam, men vad använde rjag på ett hotellrum?
Bubbelbadkar fanns, det var lyxigt, och duschen var jättestor. Men att ligga i sängen och titta på teve går lika lätt i ett enkelrum.

I dag skall jag fika på stan med syrran innan jag åker hem. vi umgås flitigt just nu.