Borta och hemma

Nu har jag beställt biljetter. Första veckan i februari åker vi till Anna-Sarah på Irland. Hon fyller tjugo den veckan, min lilla bäbis, och det var ett skäl så gott som något att resa till Cork.
Jag undrar över titlarna som Ryanair använder. Man väljer mellan "Mr" "Mrs" "Miss" och "Doctor".
Doktor?
Varför då?
Jag är kundansvarig, varför har inte jag en egen rad?

Och så har jag gjort fudge med blandade nötter och torkade frukter och det blev så gott så man kan bli medvetslös. För stunden står den i kylen men i morgon när jag har skurit den i bitar får jag nog gömma den så att varken jag eller Sven-Arne hittar det.

Första advent

Hosianna Davids Son på förmiddagsgudstjänsten i kyrkan. En barnkör som sjöng, lite nya adventssånger och det var både vackert och stämningsfullt. Vi åkte ut en sväng i skogen på eftermiddagen. Vi har nu högtidligen tagit vår cache 1000. Låter det fint att ha hittat tusen plastburkar?

Vi fick kvällsmat hos Jakob och Mia i Ekedalen. Varm smörgåstårta, vad säger ni om det? Det var precis så gott som det låter. Jag lägger en minnesanteckning om att jag skall be om receptet. Linus kom dit medan vi var där. Att prata vaccination med honom är en utmaning, kan jag tala om...

Nu är det snart måndag igen. Ny vecka, nya utmaningar, nya möten.
Jag ser fram emot veckan.

Fixarlördag

Tänk, ibland så faller saker på plats.
Det känns riktigt bra.
Det tog lite tid att tänka ut men resultatet blev riktigt bra, som sagt.

Jag har gjort tårta idag. Mia och Jakob gifter sig i januari och jag har lovat göra tårtor, det har jag kanske berättat förut. De har mailat recept på den tårtan de önskade sig och i morgon eftermiddag skall vi till dem för att de skall få provsmaka resultatet. Jag vet vad de kommer att säga:

Citronbotten är OK.
Chokladbotten är för hård.
Apelsinchokladmoussen är god.
Den vita chokladmoussen smakar för lite.
Det är för lite fyllning.

Så går det när man följer receptet!
Garneringen skall bli intressant att diskutera.
Där är alla ideer välkomna.

Fredag

Fredag kväll.
Det har varit en tuff vecka och det är verkligen skönt att det har blivit helg. Nu skall här vilas. Maten var paj ur frysen och så drack vi ett gott rödvin till det. Och så kaffe och likör i soffan.

Adventsljusstaken är framtagen, jobbardatorn är nersläckt och det är varmt och mysigt inne.
Vad mer kan man begära av en fredagkväll?
Nej, precis. Inget.

Ord

Jag var på ett lååångt sammanträde idag. Det var intressant och bra på alla sätt. Men långt, som sagt var.

Jag hann sitta och fundera på annat medan mötet pågick. Uttrycket "duvning" till exempel, kan någon förklara var det kommer ifrån?
Duvning.
Jag förstår innebörden, men ursprunget?

Och ett annat konstigt uttryck är "sent om sider". Vaddå sider? Det är inte samma sak som varken sidor eller cider.
Sider.

Sådant kan man fundera på medan ett sammanträder pågår.

Onsdagkväll

Ikväll var det trögskrivet, vill jag lova. Jag har suttit en lång stund och väntat på att texten skall rinna genom fingrarna och ut i tangentbordet, men idag är det inte självrinnande.

Jag använde följande text på aftonbönen i Gospelkören i kväll. Det är ur Nelson Mandelas installationstal 1994:

Vi frågar oss själva - hur skulle jag kunna vara
genial, underbar, begåvad, fantastisk?
Men, varför skulle inte du vara det?
Du är ett Guds barn.
Vi föddes för att manifestera Guds härlighet som är inom oss.
Det finns inte bara i några av oss, det finns i var och en.
Och då vi låter vårt eget ljus lysa,
ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak.

Berest

Kvart över sex gick jag hemifrån.
Klockan nio började mitt möte i Mölndal. Jag skulle egentligen gå hem vid lunch, men så behövde vi bara fixa en grej till innan vi skulle sluta. Den där korta "ska bara"-saken satt vi med till fyra, då kände vi att det var dags att gå hem.

Halv fem-tåget missade jag med en hästlängd, för bussen fick vänta lite innan den kunde köra in på stationen.
Jag tar väl femtåget i stället, det står redan inne, tänkte jag och klev på.
Det gick strax efteråt, konstigt nog...
Konduktören hälsade välkommen i högtalarna. Välkommen blablabla tåg siochså mot Stenungsund blabla bla första stopp blablabla Ytterby.

Nu har hon blivit tokig, tänkte jag, men det var konstigt nog bara jag som höll på att börja skratta. Jag insåg med en suck att jag hade tittat lite för slarvigt på vad som stod på skyltarna. Vilken tur att jag inte hann somna, då skulle jag kunnat vakna precis var som helst!

Jag frågade mina medpassagerare var det var lagomt att hoppa av och åka tillbaka. Ytterby, sa de, tåget mot Göteborg står inne när vi kommer dit. Jag letade upp konduktören för att kolla så att inte Göteborgståget skulle åka samma sekund som vi kom in.

- Hinner jag med tåget mot Göteborg? frågade jag.
- Jahadu, det vet VERKLIGEN inte jag! fräste hon.
- Jag satte mig på fel tåg i Göteborg så jag behöver vända tillbaka, fortsatte jag som förklaring.
- Man får faktiskt ta på sitt eget ansvar att kolla att man går på rätt tåg! fräste hon åt mig.

Nähäh!

I Ytterby klev jag av och vände tillbaka för att ta nästa tåg mot Skövde.
Nu sitter jag på sextåget mot Skövde. Snart stannar tåget i Alingsås så jag vet att jag är på rätt väg. Jag skulle egentligen behöva arbeta men jag är för trött. Nu gäller det att hålla sig vaken för tåget skall fortsätta till Stockholm.

Årets icke-julklapp

Riksbyggens tidning Öppet hus kom idag. En av artiklarna handlar om smarta julklappar. Jag bläddrade genast upp det kapitlet. Ett av förslagen var en disktrashållare.

"När det hänger en använd disktrasa över kranen ser köket lite tristare ut. Med den här hållaren som hålls fast med en magnet, göms trasan i diskhon." Hållaren kostar 449 kronor. Frågan är bara vem som har användning för den, eftersom rostfritt inte är magnetiskt...

Söndag

Kycklinggryta, soffmys, cappucino och ett litet glas apelsinlikör, det är en skön söndagskväll.

Min ryggsäck, som innehåller hela kommande veckas arbete, väger hundra kilo. Över helgen har jag förträngt den, men nu är det snart dags att greppa den igen. Jag är inte riktigt blogginspirerad just nu men varför skulle man vara inspirerad jämt?

Logistik

Ett skrivbord och en lampa och lite småsaker från Ekedalen.
En säng från oss här i Skövde. Den lämnade vi i Mariestad.
En cykel och soffa och säng och tusen kartonger från Karlstad.
Det och grejerna från Ekedalen lämnade vi i Säffle.
Tillbaka i Karlstad lastade vi in nya saker i bilen.
Somligt skall till Ekedalen i morgon.
Resten får vi lasta in i rummet som vi tog sängen ifrån i morse, och så köra det till Gengåvan en dag när de har öppet.

Det finns en del att glädjas åt

Jag var faktiskt utomhus en liten stund mitt på dan och då kom jag på solen med att skina. Den var nog inte beredd på att jag skulle vara utomhus så dags. Det var tio grader varmt klockan sju ikväll.

Dessutom är Caroline av Ugglas på teve ikväll.

En regnig torsdag i november

Regnet vräker ner.
En hel arbetsdag gick åt till att svara på en enda fråga.
Jag tror att jag har svarat korrekt - men som sagt. Det tog hela dan.
I morgon skall jag bara svara på följdfrågorna.
Jag har ett rikt liv...

Upp som en sol...

... och ner som en pannkaka.
Japp.
Jag anses fortfarande pestsmittad.
Vad trött jag blir.

Tisdag

Jag gick fel idag. Inte så att jag gick vilse, eller bara lite rättare sagt, men jag gick fel på dag.

Det där blev rörigt. Jag börjar om.

Jag fick för mig att det var onsdag idag. På tåget ringde jag till Drömprinsen och pratade mat.
Det måste vara något snabbt idag, sa jag, för vi skall ju åka igen halv åtta.
Vart ska vi då? frågade Sven-Arne förvånat.
När jag förstod att det bara var tisdag fick jag en extra kväll hemma, det var bara att tacka och ta emot.

I Mölndal idag pratade jag med Birgitta, min motsvarighet på Måltider. Vi pratade om jobbet och hur mycket vi hade att göra (det är sånt vi pratar om när vi träffas) och hon sa "Jag skulle vilja ha en vecka 44b". Hon hade hört det i ett stycke som Claes hade läst på ett sammanträde de hade haft. Det jag skrev hade spritt sig, då blev jag stolt!

... och det där med att jag gick vilse. Egentligen gjorde jag inte det. Däremot pratade jag med min chef i telefon så jag gick rakt förbi Regionens Hus när jag skulle dit på möte.

Måndag

Jag har varit i Mölndal idag. En ovanligt kort dag, jag hann med tretåget till Skövde. Jag var trött som bara den så jag orkade inte arbeta på hemvägen. Det straffade sig så i kväll har jag försökt förbereda morgondagens möten efter bästa förmåga från soffhörnet.

Vi är bjudna på bröllop i januari. Jag vill ha något snyggt att sätta på mig - men de flesta klänningarna i affärerna är svarta och svart är inte riktigt comme il faut på bröllop. Christina och Sven-Arne har erbjudit sig att följa med mig på en shoppingtur, har jag vänner eller har jag vänner?

This is a story to be continued!

Söndag kväll

Pappa ringde inte som han brukar kvart i elva så jag ringde tiill honom. Han svarade inte. En faster ringde på eftermiddagen för hon var orolig för honom och lite senare fick jag äntligen tag på honom. Han var lite halvrisig men när vi hade pratat en stund och han hade fått berätta ett par historier glömde han nog bort krämporna för då lät han riktigt pigg.

I kväll har vi haft berättarkväll här hemma, det skrev jag ju om igår.
Helena har berättat om sin farfar.
Birger tog med sig sin musmatta och berättade om den.
Leif läste en dikt om sammanträden och hur de växte och bildade utskott.
Sonja lät oss lyssna på en sång som Ylva Eggerhorn har skrivit.
Isabella gav oss ett recept på rostbiff.
Sven-Arne berättade om personerna på några foton från sin barndom.
Jag läste en text som jag har skrivit. En del av er kan ha sett den redan, den handlade om Vecka 44b. Jag skrev den för Hildas gästblogg för ett par veckor sedan.

En väldigt trevlig kväll. Nu gäller det att sova snabbt som ögat för i morgon skall jag ta sexochfemtiotretåget till Göteborg. Ni hittar mig i första vagnen efter loket som vanligt.

Novemberlördag

Det är den fjortonde november idag.
Det är Världsdiabetesdagen. Och Ostkakans dag. Samtidigt. Kan nån förklara för mig hur det går ihop?

I morgon kväll skall vi ha främmande. Vi har bjudit in några goda vänner på berättarkväll. Åtta vänner som bidrar med en berättelse. Vi håller med te och scones, de som kommer håller med berättandet. Kan det bli annat än en bra kväll?

En fördel med att bjuda hem folk en kväll i november är att det inte märks om man har fuskat med att putsa fönstrena.

Fredagskväll

Taizémässa och sedan en stilla kväll här hemma.

En av de första kvällarna när barnen skulle sova hos sin pappa efter separationen så hittade jag en bok som jag inte hade sett förut, Broarna i Madison County. Kanske hade den kommit i en fyndlåda på någon auktion, eller så kanske jag hade köpt den och glömt den. Jag läste den och tyckte - ärligt talat - att den var sådär. I kväll har den gått på teve och den var så romantisk och vacker som den bara kunde bli.

Det finns ett brohus i Vaholm, ett par mil norrut. Det känns på något sätt inte lika romantiskt. Det är inte heller lika smärtsamt i verkliga livet, för vi har inte fyra dagar på stulen tid utan ett helt liv tillsammans.

Julklappar

Årets julklapp är nu utsedd.
Sven-Arne är inte så tänd på idén med spikmattor, efter den gången i Skåne förra sommaren när han av misstag ställde sig på en. Jag kan tala om att den typen av ord inte används i vanliga fall i mitt föräldrahem.

Och på tal om julklappar pratade jag med Anna-Sarah härom kvällen. Jag skall skicka ett julpaket till henne.
- Är det något speciellt du vill ha? frågade jag.
- En digitalkamera, betalda skulder och cigaretter svarade hon.
Bra försök.

Jag minns hur det var förr

Varje gång jag kommer till Planeringsenheten blir jag förvånad över att Lars-Göran sitter på Sonjas rum och att Lars-Åke sitter på mitt. Möjligen borde Sonja sitta på mitt rum och Lars-Åke på Sonjas, men det var inte så lång period. Och för att krångla till det så sitter Leif på Lars-Görans rum och Ingemars rum, det som Maj-Britt satt i ett tag, det står tomt. Var det inte lite bättre förr?

Hon ringde idag, Sonja. Hon har varit på jobbet några gånger och hälsat på men jag har varit iväg nånstans varenda gång. Det har grämt mig lite! Men på söndag har vi berättarkväll här, då kommer hon. Det ser jag fram emot!

Facebook

Nu är det bekräftat. Det är väl inte så dumt att veta, vem man har som vän.

Jag har börjat leta efter flyg och boende för att kunna åka till Irland i början av februari, när Anna-Sarah fyller tjugo. Jag var på väg att åka dit i höst men det fick ställas in. Flyget var inte så svårt att hitta på men boende var krångligare. Nu försöker jag få kontakt med det lilla barnet för att hon skall tipsa oss om var vi kan bo. Vi kommer ganska sent till Irland. Jag funderar på om vi kanske borde sova över nära flygplatsen första natten. Det kan vara rätt bra att bila i dagsljus, första gången man skall köra bil i vänstertrafik.

Måndag

Det är fridfullt hos Floryds ikväll. Jag skall ta ett tag med lite strykning och Sven-Arne kikar på ett annat bloggprogram, nu när jag vill sluta skriva dagboken i löpande text. Strax skall jag skriva till släkten och ge direktiv om nivå på årets julklappar. Det känns lagom ambitiöst. Jag har haft en rätt bra dag på det stora hela. Jag har suttit på mitt kontor i Skövde, det var varmt och skönt och jag fick arbeta ifred, jag lyckades rädda ett havererat telefonmöte och jag kom ihåg att spara mina dokument innan jag stängde ner dem. Man skall vara glad över den sortens dagar när de för en gångs skull inträffar.

Ann-Ewa har skickat in en kaxig litteraturuppsats idag. Hon hävdar på fullt allvar och emfas att Shakespeare var en tönt och att Hamlet är ytligt dravel som ingen borde behöva läsa. Är det att sticka ut hakan, tro?

Fars Dag

Pappa ringer alltid kvart i elva på söndagar.
Kanske är det för att kolla om vi fyra systrar är i kyrkan. Det är stor risk att vi är det, särskilt Inger i Skellefteå som är kantor. Kvart i elva ringer han, som sagt. Tevegudstjänsten börjar tio och vid kvart i elva är predikan klar och psalmen efter också. Av någon anledning som ingen riktigt har förstått så väntar han inte till efter välsignelsen innan han ringer.

Fast idag ringde han inte. Det är Fars Dag och då skall vi ha en chans att gratulera honom i stället.

Läsning

7 november

Jag köpte "Segel av sten" av Åke Edwardsson på Genvåvan för ett tag sen. Fem kronor kostade den. Jag har läst den ibland på tåget och efter hundra sidor började jag känna igen handlingen, så jag kollade i bokhyllan. Jajamensan, där fanns den också. Eftersom jag inte mindes hur den slutade fortsatte jag läsa och insåg fascinerat att jag helt hade glömt hur upplösningen var.

Nu har jag läst ut den. Jag har fortfarande inte förstått slutet så jag kan nog köpa den en gång till om ett par år och börja från början.

Vem släckte lyset?

6 november

Vi gick hem vid lunch idag. Vid två la jag mig i soffan och någon släckte lyset där inne i mitt huvud. Halv fem nånting vaknade jag så sakteliga igen och kände mig som Det är en ros utsprungen.

I kväll har vi varit i kyrkan. Kennet Gärdestad har varit där och pratat om sig och Ted och musiken och Teds sjukdomsperiod och död. En mycket bra kväll, full av insikter och fin musik. Kyrkans ungdomskör sjöng, det var nog första framträdandet för dem. En kväll att minnas.

Uppkrupen i soffhörnet

5 november
I kväll tänker jag inte göra nånting.
Meddelas endast på detta sätt.

Den som vill ha något att läsa kan ju passa på att kolla
Anna-Sarahs blogg idag.

Tjuvlyssnat

4 november
Jag hörde en dialog på bussen från Mölndal igår. Idag publicerades den på Tjuvlyssnat.se:

Buss 771 från Mölndal till Göteborg

Några killar ~ 20 pratar om helgen som precis har varit. Kille 1 berättar om en fest han har varit på med mycket utklädda människor, tivoli, dans och mycket sprit.
Kille 1: Vad har ni gjort då?
Kille 2: Vi var mest hemma. Vi gick bara och tände ljus på gravarna.
Kille 1: Tände ljus på gravarna? Vad har det med Halloween att göra?

Hemresa

3 november

I kväll är jag hemma strax före åtta och i morgon skall tillbaka till Göteborg igen. Det känns sådär just nu. Jag är fortfarande på tåget på väg hem. Jag sitter med tre tjejer i tjugoårsåldern och deras hundar, tre stora bestar. Jag törs inte röra mig ur fläcken för då hugger de säkert.

Göteborg

2 november

Tågresan ner till Göteborg ägnade jag åt att skriva gästblogginlägget till metrobloggen.se/scenen. Blogginlägget skulle handla om något som berör mig, och jag var berörd av en facebookskommentar idag. Jag är inte så utbränd som jag låter i inlägget, det vill jag nogsamt påpeka.

Har man mycket att göra så har man. För att spara tid stannade jag över natt i Göteborg. Det är rätt läckert att gå i gången ovanpå järnvägsstationen och titta på resenärer.

Novembersöndag

1 november
Plötsligt går tiden fortare än vad som var tänkt.

Berättarkvällen och Hildas flytt och marängerna och tårtorna och julklapparna måste plötsligt planeras för att hinnas i god ordning. Det stressar inte på något sätt men det skall ju ändå hinnas med. Idag gjorde jag fruktkakor, till exempel. Sven-Arne tycker inte att det är så vidare värst och barnen har inte heller fallit för det, men jag tycker att det är jättegott och det passar dessutom bra till teet på berättarkvällen.

Vi åkte till Karlsborg idag. Vädret var vackert och vi gick en skön cachingpromenad, för Karlsborg är en underbar stad så länge solen skiner. När molnen drog in framemot eftermiddagen blev det jättekallt. Det är då man kommer på hur bra det är att bo inne i stan.

Då tar jag nya tag

Jag har försökt blogga förut, men vi kom inte överens, bloggsidan och jag.
Men att skriva vanlig dagbok är SÅ ute.
Kanske går det bättre den här gången.
Det är värt ett test.

Nu kör vi.