Jag skulle jobba i Mölndal idag. Det sker inte så ofta men idag skulle jag på utbildning. Klockan nio skulle den börja, jamenhejsan, tidiga morgon.
På jobbet hade de en bil som skulle lämnas i Mölndal och jag lovade att köra dit den. Halv sex satt jag vid frukostbordet. Ögonen var öppna, det var de, för jag såg att mjölken flockade sig i koppen. Jag hällde ut kaffet, jag var inte säker på om jag hade tagit den gamla eller den nya mjölkförpackningen, men när jag gjorde om proceduren med den nya mjölken blev resultatet det samma. Mjölken flockade sig och jag hällde ut den koppen med.
Då var kaffet slut.
Nåväl. Jag packade in grejerna i bilen och for iväg. Jag tänkte stanna uppe vid macken i rondellen och köpa kaffe, men jag ångrade mig och for iväg. I Vårgårda var jag akut kaffetörstig och stannade. Jag klev ur bilen, letade efter plånboken i jackfickan... och i ryggsäcken... och i jackan igen...
Den fanns ingenstans.
Så där satt jag.
Utan kaffe.
Utan plånbok.
Utan lunchpengar.
Utan månadskort att åka hem på.
Jag ringde kollegan CF men där var det upptaget.
Nåja, det får lösa sig i Mölndal.
Bara jag inte behöver visa körkortet. Det var en trafikolycka på ett ställe, ambulanser och polisbilar och grejer, så polisen hade väl inte tid att kolla mitt körkort.
När jag kom fram till Mölndal fanns både CF och CF (jag har två kollegor som heter CF för enkelhetens skull) där. CF hade ett kort med kontoladdning som jag fick låna och så lovade hon att betala min lunch.
Så kom lunchen.
Restaurangen hade dessvärre problem med sin kortläsare så min förra chef fick betala för oss alla tre. Men sen försvann hon i vimlet i restaurangen, med en mobiltelefon mot örat. Jag hann inte fråga vad lunchen kostade och inte tacka heller.
Jag hade tänkt springa inom garnaffären på väg till tåget men jag hade ju inga pengar så det fick vara. I morgon skall jag försöka räkna ut vem som skall ha busskortet och hur jag skall betala för lunchen.
