En samstämd vind

Jag var på sammanträde med Kyrkorådet ikväll. Ett bra möte. Mitt i mötet kändes det som om en vind gick genom rummet. Jag tror att samma ljumma vind kändes i hela regionen. En vind, sprungen ur tusentals människors samstämda suck av lättnad.

Spyker köper SAAB.

Skallebang

Skallebang och trötthet gjorde att jag smet lite tidigare från jobbet i går. Som omväxling arbetade jag därför bara till fyra. Åtta höll jag på att somna i soffan och gick och la mig i stället. Tio timmars sömn senare känns det som att jag kan leva ett tag till.

I morgontidningen idag fanns två intressanta rubriker på samma sida.
"Dyrt att urinera offentligt" var den ena.
"Brist på urologer skapar långa köer" var den andra.

And guess what

Man är för gammal. Man orkar inte som förr.
Det tar för lång tid att återhämta sig efter en sen kväll.
Man segar sig igenom en lång måndag.
Samtidigt som man njuter av minnena av en väldig rolig bröllopsfest.

Jag är i Göteborg i kväll, på samma hotell som för en vecka sen.
Jag bad att få ett med lite bättre utsikt än förra veckan.
Hela järnvägsstationen, bangården och postterminalen kan jag se från mitt fönster.
And guess what.

Kameran är hemma.

Skapelseberättelse

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade Varde Ljus och det blev ljus. Och Gud såg att ljuset var gott. Och Gud blev glad.
Sen kom vattnet. Och någonstans att ha det. Ett upp och ett nere. Det behövdes någonstans att ha blommor och och grejer och jord verkade bra. Då kom det jord. Och med så mången plats kunde det vara lämpligt att ha något där. Han plockade fram lite liv och vips så fanns där en gråsparv. Gud gillade gråsparvar. Det behövs inte bara gråsparvar utan också gråsparvstittare. Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och så stod vi där. Med händerna i våra fickor och munnen full av palsternacka.  Vi tuggade på. Vi hörde ännu till alltihop. Vi stod i oss själva och vi tittade ut på oss själva och vi såg att det var gott. Och det flög och krälade. skuttade och vindvajade, kanske porlade. Allt var liv och multi. Vi klappade händerna. Inte våra egna men varandras och när det regnade sa vi bara nä men se havet. Och vi tuggade på våra palsternackor och behövde aldrig gå på bio.
Vi trodde på alltihop ändå.
Sen kom sorgen.


(Ur Halleluja liksom av Bob Hansson)

19 december

Den nittonde december 2003 var en fredag. Vi bodde på andra våningen, tvärs över gården från där vi bor nu. Vi hade en liten, liten rabatt på framsidan och understundom flera döttrar boende hemma. Vi var förlovade sedan ett drygt halvår och körde en Ranault Laguna som inte hade börjat imma igen ännu. Jag var bjuden på julbord med jobbet och på kvällen skulle vi åka ner till Skåne.

Och just den här dagen tog Sven-Arne den första dagbilden, något som sedan har följt med varenda dag sedan dess.

Trött

Jag är trött på mig själv. Jag är virrigare än någonsin och går ett steg framåt och två bakåt och det tar kraft att rätta till det jag har gjort för att jag är disträ. Jag skrattar åt mina misstag för det är rätt komiskt att hamna i Ytterby eller Jönköping när man skall åka mellan Göteborg och Skövde. Men ändå. Det tar tid att komma till rätt destination och öppna upp dosan på banken som jag har glömt koden till och att fråga om vägen och att gå tillbaka eller köra om jobbet och hämta inneskorna när jag skall vara gudstjänstvärd. Det vore rätt skönt att slippa släpa runt på mig själv hela tiden.

Dessutom är jag ständigt hungrig när jag är trött. Det blir jag inte piggare av. Bara tjockare.

Shopping

Jag var i Göteborg idag.
På vägen hem gick jag inom Nordstan för att klacka om mina stövlar och när jag ändå var där så kikade jag in i en klädaffär. Jag hittade en klänning som var alldeles på tok för dyr. Jag gick runt och tittade på andra kläder i affären, men den liksom ropade på mig.
Ja, vad gör man?
Jag försökte låta bli men till slut var jag TVUNGEN att köpa den.

Sven-Arne verkar inte riktigt lika övertygad om nödvändigheten men jag skall slipa lite på mina argument så går det nog bra. Jag har inte så högt klädkonto annars, det jag inte hittar i Personalbutiken brukar jag stjäla ur barnens garderober. Fråga Hilda vad som hände med hennes svarta top!

Det finns en del att glädjas åt

Jag var faktiskt utomhus en liten stund mitt på dan och då kom jag på solen med att skina. Den var nog inte beredd på att jag skulle vara utomhus så dags. Det var tio grader varmt klockan sju ikväll.

Dessutom är Caroline av Ugglas på teve ikväll.

Upp som en sol...

... och ner som en pannkaka.
Japp.
Jag anses fortfarande pestsmittad.
Vad trött jag blir.

Tisdag

Jag gick fel idag. Inte så att jag gick vilse, eller bara lite rättare sagt, men jag gick fel på dag.

Det där blev rörigt. Jag börjar om.

Jag fick för mig att det var onsdag idag. På tåget ringde jag till Drömprinsen och pratade mat.
Det måste vara något snabbt idag, sa jag, för vi skall ju åka igen halv åtta.
Vart ska vi då? frågade Sven-Arne förvånat.
När jag förstod att det bara var tisdag fick jag en extra kväll hemma, det var bara att tacka och ta emot.

I Mölndal idag pratade jag med Birgitta, min motsvarighet på Måltider. Vi pratade om jobbet och hur mycket vi hade att göra (det är sånt vi pratar om när vi träffas) och hon sa "Jag skulle vilja ha en vecka 44b". Hon hade hört det i ett stycke som Claes hade läst på ett sammanträde de hade haft. Det jag skrev hade spritt sig, då blev jag stolt!

... och det där med att jag gick vilse. Egentligen gjorde jag inte det. Däremot pratade jag med min chef i telefon så jag gick rakt förbi Regionens Hus när jag skulle dit på möte.

Måndag

Jag har varit i Mölndal idag. En ovanligt kort dag, jag hann med tretåget till Skövde. Jag var trött som bara den så jag orkade inte arbeta på hemvägen. Det straffade sig så i kväll har jag försökt förbereda morgondagens möten efter bästa förmåga från soffhörnet.

Vi är bjudna på bröllop i januari. Jag vill ha något snyggt att sätta på mig - men de flesta klänningarna i affärerna är svarta och svart är inte riktigt comme il faut på bröllop. Christina och Sven-Arne har erbjudit sig att följa med mig på en shoppingtur, har jag vänner eller har jag vänner?

This is a story to be continued!

Facebook

Nu är det bekräftat. Det är väl inte så dumt att veta, vem man har som vän.

Jag har börjat leta efter flyg och boende för att kunna åka till Irland i början av februari, när Anna-Sarah fyller tjugo. Jag var på väg att åka dit i höst men det fick ställas in. Flyget var inte så svårt att hitta på men boende var krångligare. Nu försöker jag få kontakt med det lilla barnet för att hon skall tipsa oss om var vi kan bo. Vi kommer ganska sent till Irland. Jag funderar på om vi kanske borde sova över nära flygplatsen första natten. Det kan vara rätt bra att bila i dagsljus, första gången man skall köra bil i vänstertrafik.

Tjuvlyssnat

4 november
Jag hörde en dialog på bussen från Mölndal igår. Idag publicerades den på Tjuvlyssnat.se:

Buss 771 från Mölndal till Göteborg

Några killar ~ 20 pratar om helgen som precis har varit. Kille 1 berättar om en fest han har varit på med mycket utklädda människor, tivoli, dans och mycket sprit.
Kille 1: Vad har ni gjort då?
Kille 2: Vi var mest hemma. Vi gick bara och tände ljus på gravarna.
Kille 1: Tände ljus på gravarna? Vad har det med Halloween att göra?

Hemresa

3 november

I kväll är jag hemma strax före åtta och i morgon skall tillbaka till Göteborg igen. Det känns sådär just nu. Jag är fortfarande på tåget på väg hem. Jag sitter med tre tjejer i tjugoårsåldern och deras hundar, tre stora bestar. Jag törs inte röra mig ur fläcken för då hugger de säkert.