My heart will go on

När Ann-Ewa gick i mellanstadiet hade hon en väldigt bra trumpetlärare. Hon tyckte om att spela och han var bra på att locka fram musiken som bodde i henne. En gång gjorde han ett arrangemang på en sång, bara för att hon skulle få spela något annorlunda, något modernt. Det var temat ur Titanic. Ann-Ewa spelade snällt och nästa gång hon träffade läraren suckade hon och sa "Det är den värsta sång jag vet."

Det var ju inte lätt för Jonas att veta.

Jag såg Titanic med barnen på teve för en massa år sen. Det var inte så långt efter Estoniakatastrofen och jag tyckte att den var fasansfull. (Hur barnen klarade att se den har jag aldrig förstått.) När jag letade efter inspiration till ett blogginlägg idag snubblade jag över texten till Titanic-temat. Den är vackrare när man slipper se filmen samtidigt:

Every night in my dreams I see you, I feel you.
That is how I know you go on.
Far across the distance and spaces between us
You have come to show you go on.

Near, far, wherever you are
I believe that the heart does go on
Once more you open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

Love can touch us one time
And last for a lifetime
And never go till we're one

Love was when I loved you
One true time I hold to
In my life we'll always go on

There is some love that will not go away

You're here, there's nothing I fear,
And I know that my heart will go on
We'll stay forever this way
You are safe in my heart
And my heart will go on and on