Vi skall ha en annorlunda konsert i Kyrkans Hus på källen den 17 maj.
Dels är det en tjej som studerar musik som har oss som examensarbete, så skall uruppföra några av hennes sånger. Det är lite annorlunda och ganska svårt. Eftersom vi inte skulle öva våra vanliga sånger tog jag bara med mig körpärmen, den som jag har när vi sjunger upp. Den är lite tunnare och svart och stilren och lite diskret, inte som min vita gaffelpärm i plast som jag har alla mina andra körnoter i. När jag satt i bilen på väg ner till stan såg jag att det fanns papper kvar i pärmen. Sist jag använde den var tydligen när jag höll tal på mammas begravning för mitt tal fanns kvar. Det kändes lite ledsamt.
Nu skall jag dra mig tillbaka för idag.
Och veckans boktips (Ni nanna ni nanana) är Henning Mankels Kinesen. Den är nästan omöjlig att släppa.
Håller med, "Kinesen" är riktigt bra!
SvaraRadera