Ur litteraturen

Jag har just läst ut en bok som jag knappt minns vad den hette. Var den bra? Tja... kanske. Jag har inte bestämt mig. Kanske var det bara tantsnusk.

På ett ställe läser huvudpersonen en gammal dagbok, skriven av en förtryckt kvinna, vars make har tagit hennes pengar och sedan bedrar och slår henne. Huvudpersonen läser om samma stycke gång på gång, tills hon kan det utantill.

Det är det som är helvetet, tänker hon. Att behöva läsa om samma elände gång på gång.

Tänkvärt.