Geocachig kan få konsekvenser...

Småländska nyheter

Femtio år

En syster ringde halv sex och en dotter kvart över.
Har man ingen respekt för gammalt folk nuförtiden?

Sven-Arne kom med blommor och räksmörgåsar och champagne och ljus och paket.
Det var ett ganska litet paket.
Ett smycke tänkte jag och öppnade det och fann... en CYKELNYCKEL!
Ååh, vad jag blev GLAD!
Vi åkte till Vänern och hade picknick på dagen och kvällen tillbringades på restaurang i Skövde. Det var romantiskt så det förslog.

Och när det blev lördag hade vi själva festen i vår egen kvarterslokal.
Släkt och vänner och skratt och sång och prat en hel lång härlig kväll.

Bilder från såväl födelsedag som fest finns här.

Det finns så många historier - dikt på femtioårsdagen

ag var tre veckor försenad redan från start
och jag har inte riktigt lyckats komma ikapp den förseningen än.
Mamma ville att jag skulle heta Kajsa
men pappa hade en tam kråka som hette Kajsa när han var liten
så jag fick heta Karin i stället.

Furutorp var världens medelpunkt när jag var barn.
Det var där vi bodde, mamma och pappa och mina systrar och jag.
Där fanns kusiner och fastrar
och farfar som hade gäss och hörapparat och nergångna innetofflor
och ett forstoringsglas i skrivbordslådan
och farmor som höll kalas för hela vår stora släkt och alla sa att hennes mat var god
och det var nog bara jag som tänkte att hennes köttbullar var små och stenhårda.

Jag minns hopprep och cyklar och bollar
och lekstugan som morfar byggde och raggsockor som mormor stickat
och jag minns Ullas barbiedockor,
hon hade en pojkbarbiedocka som hette Ken,
han såg ut som Robert i Boxer-reklamen, fast utan glasögon.

Pappa hade en blå traktor och vi hade kattor och kanske kor
- men jag är inte helt säker just vad det gäller korna –
och potatis, massor med potatis, och hö och skridskor
och stekt falukorv och stuvad spenat.

Jag lärde mig läsa i Ingers läsebok och så började jag skolan.
Jag sov i skolan, i flera år sov jag,
i trean när vi började läsa engelska sov jag fortfarande
för jag hade pratat engelska hela sommaren
med mina kusiner som bodde i Etiopien.
Vi hade Hej matematik och mängdlära
och vi fick lära oss hur många älgar som fick plats i ett hopprep
Det var nålfiltsmatta på golvet i klassrummet
och kolstybb på sextiometersbanan,
hur nu jag kan komma ihåg det, jag som inte tyckte om gymnastik?

Fru Kock var pianofröken och Gunnar Bergkvist var klarinettlärare.
Han sa att jag var den lataste elev han nånsin hade haft
och det var säkert sant.
Jag fick vara med i blåset ändå,
på somrarna var vi på turné och på barnkörläger och blåsarläger,
och vi cyklade till Värsjön och badade och det var jättelångt
och man var lika varm när man kom hem igen.
Jag slutade nian och gick lanthushållsskola och gymnasium
och jag var tonårig och dum
och jag gifte mig och jag fortsatte vara dum och han var också dum.
Men så fick jag två flickor och då var det ändå värt det.
Jag vill inte ha nånting ogjort,
för då skulle jag ju inte ha flickorna
och därför gör det inte så mycket
att jag tyckte att han var dum
och att han tyckte att jag var dum
för flickorna föddes mitt i allt det dumma.

Och allt rasade, som på bilderna man ser från krig,
när allt rasar och allt är moln och rök och damm.
När molnen lättade så stod Sven-Arne där mitt i rasmassorna
och till min förvåning stod mamma och pappa och mina systrar också där och väntade,
de hade stått och väntat vid kanten av mitt Pompeji i tjugo år
och barnen kom tillbaka och Sven-Arnes barn kom och barnbarnen med.
Och mamma blev sjuk och Maria sa
”Hon brukar vara sjuk men hon brukar inte dö”
men det gjorde hon i alla fall.

Kyrkan och nattvarden och fikagruppen fanns ju
och jobbet och alla tågresor till Göteborg
och min femtioårsdag kom…
och tänk.
Då kom ni hit allihop.

Det finns så många historier kvar.
Historier om höns som får mig att skratta hysteriskt
och historier om mina tågresor som får alla andra att skratta hysteriskt
och den om när Ann-Ewa balanserade på soffryggen och ramlade ner
trots att hon höll sig i persiennsnöret
och när Anna-Sarah skulle lära sig cykla och båda sidorna på vägen var vänster.

Och så finns ju alla historierna som fortfarande väntar på att bli till.
Så nu när ni ändå är här allihop
så kan ni väl ta fram era kalendrar
och sätta ett kryss vid påskafton år 2061
för då skall jag berätta om nästa femtio år.

Sista minuten

‎- Är det någonstans jag inte bör titta? frågade jag lite försynt när Sven-Arne smusslade med saker ikväll.
- Tja... du behöver ju inte titta nånstans där du inte skulle ha tittat i vanliga fall, svarade han.
Tänk vilken tur jag har, då skippar jag tvätthögen ikväll med.

Vi har tagit ledigt i morgon. Ikväll har vi hämtat nyckeln till Helenas hus, där vi skall hysa in folk i helgen. Jag var jättetrött när vi var där. Det är tröttsamt att bli gammal.

Fiffiga ideer

Om grannen startar cirkelsågen samtidigt som man tänder grillen så kan man bjuda honom på middag.
Man får inte vara dum.

POSK-dag

POSK hade möte i Skövde idag.
Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, alltså.
En väldigt spännande dag med strukturutredningen, kyrkohandboken och POSK:s framtid. Mycket intressant. Vi hoppades att det skulle gå att sitta på trädgården när vi kom hem, men solen stod bakom träden så stunden i trädgården får vänta tills i morgon.

Är det någon osm är spekulant på en begagnad diskmaskin? Anna-Sarah och Johan har åkt tillbaka till Skåne idag. Det var meningen att de skulle ta den med sig, men en diskmaskin tar plats och de hade en massa andra saker som skulle med i bilen. Det var mer angeläget att ta med sig grejer från huset i Mariestad och det finns gott om begagnade diskmaskiner.

Begravningsdag

Sven begravs idag. Eller rättare sagt, det var första delen av begravningen, det som var minnesstunden i Mariestad. (Och nej, jag var inte med. Sven hade inte velat det.)

Jag jobbade i Mariestad för att finnas i närheten. Efter jobbet åkte jag till flickorna. Vi röjde lite, snyggade till lite, skurade upp en del och pratade mycket. Vi packade Lisa Larsson-figurer, oljemlningar och kristallskålar, delar av fajansservisen från Timmernabben som han och jag köpte 1982 och utslitna altanmöbler och trasiga bord... det finns kvarlåtenskap i alla klasser. Barnen har spelat Svens favoritmusik medan vi har arbetat. Det har inte varit alldeles enkelt för även jag har minnen förknippat med en del av musiken och sakerna. Inte alla minnen är goda.

När jag åkte hem vid nio i kväll lyste det på jobbet. Jag körde dit. Det stod en kvinna utanför och rökte och det lyste i verkstan. Jag satte lyset på henne och frågade varför hon var där. Nåja, hon var där i sällskap med en av karlarna i verkstan, så det var nog helt i sin ordning.

Lördagslugn

I fjol när jag var ute på cykeltur tog jag Anna-Sarahs Sjösala-cykel. Men så flyttade hon hem till Sverige och tog tillbaka sin hoj - får man göra så? Idag plockade jag fram en annan cykel ur förrådet, en lila hoj som jag inte är säker på var vi har fått tag på och vems den är. En tur på en dryg mil blev det. Det är inte så mycket när man cyklar på landsväg, men en ganska stor del av vår runda var ren terrängkörning.

När mina barn kallar oss "panchisar" är det för att vi gärna sover middag på helgen. Det är inte så ofta vi hinner det, men idag tog vi oss tid. Jag somnade nästan omedelbart när jag la huvudet på kudden. Jag har en talbok i mp3-spelaren, skriven av Klas Östergren och uppläst av Reine Brynolfsson. Han läser så entonigt och boken är så ... inte ointressant men den tar sig fram väldigt sakta genom historien. Styckena är delade i femminutersavsnitt. Jag har satt dem på repeat för att veta hur långt jag har kommit i berättelsen. Oftast somnar jag som en stock och vaknar till mitt i natten, förvånad över att Reine Brynolfsson fortfarande tjatar om samma sak. Det är en perfekt sovtalbok.

Fredag

Jag hade telefonmöte, sammanträde, lunch, lite arbete och sedan stängde jag ner och gick till frisören Sören. Det var kanske inte så vältajmat, med tanke på ur rörig den senaste veckan har varit, men det visste jag ju inte när jag bokade tiden. Jag har fått rådet att slinga året med svarta slingor. Men Sören sa att det inte var lönt för jag har inte tillräckligt med gråa hårstrån. Vavava, vad säger ni om det? Jag upprepar - jag har inte tillräckligt grått hår för att göra svarta slingor.

Sven-Arne gjorde middag idag. Ugnsstekt kyckling, apelsinsås, klyftpotatis och sallad. En drink till förrätt och en flaska rött till maten. Det var gott så att man kan bli medvetslös för mindre. Jag har det väldigt bra.