Vi har känt varann länge, kanske femton år. Jag har ringt och gråtit när livet har varit hopplöst, han har skällt på mig för att jag inte har tagit tag i mitt liv och han har tröstat mig lika mycket nästa gång livet har varit hårt mot mig, utan att säga vadvardetjagsa när jag inte följde hans råd förra gången. Och jag har skällt på honom när... nåja, det var kanske inte lika befogat. Vi har skrattat och festat och delat mycket, jag och han.
Han har för alltid en egen lägenhet i mitt hjärta och ikväll kom han hit tillsammans med hustru Charlotta och vi fick rå om dem en hel kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar