Såna som jag borde ha vårdare

Jag skulle till Göteborg på möte. För att kunna skjutsa hem kollegan tog jag bil.*
Jag hade bokat samma bil i fredags. Jag ställde den på jobbet, jag vill inte ha ansvar för en leasingbil över helgen. Så gick jag bara hastigt inom kontoret innan jag åkte hem. I fredags, alltså.

I morse åkte vi hemifrån strax före sju för att jag skulle hinna i tid till Göteborg. Jag låste upp dörren till mitt rum - men var hade jag lagt bilpärmen när den inte fanns på mitt kontor?
Hur gör jag nu?
Gunnar, en av våra leasingbilspojkar,  hjälpte mig med en reservnyckel och så gick jag ut till bilen.
Javisstja - alkolåset.
Jag gick in igen och Gunnar hjälpte mig en gång till. Fast jag behövde ju kunna låsa upp alkolåset när jag skulle hem också, så jag måste ju hitta pärmen.
Jag ringde till Sven-Arne som fick springa ut till vår bil som stod utanför hans jobb och kolla om pärmen låg där. (Det visste jag iochförsig att den inte gjorde.) Och så tog jag leasingbilen och for hem för att leta efter pärmen hemma. (Det visste jag iochförsig också att den inte gjorde men vad gör man.)
Medan jag körde ringde Tord, en annan av leasingbilspojkarna.
I fredags hade jag lagt pärmen ifrån mig på gården utanför kontoret och Securitas hade hittat den. Med alkolås, bilnyckel och tre bensinkort.

Ridå.

Jag kom iväg till slut. Det gick bra tills jag kom till Göteborg. Då missade jag en avfart (ja, jag hade GPS) och hamnade i Tingstadtunneln och fick vända strax före Oslo.
Såna som jag borde alltid ha vårdare med i bilen.

* Jag vet, det är bättre för miljön att ta tåget, men det funkade bättre för kollegan med bilvarianten.