På tåget

När jag klev på Öresundståget från Göteborg till Malmö stod en nervös mamma och skulle säga hejdå till sin tioåring, som skulle åka ensam till pappa i Lund. Det var första gången han skulle åka helt ensam. Jag fick en flashback till min resa som tolvåring när jag åkte till mormor och morfar i Norrland, så jag satt och småpratade med honom för att han skulle känna sig lugn under resan.

Tio år. Eller elva möjligen.

Då vet man mycket om livet som man behöver berätta för en okunnig vuxen.

Som hur långt ett ljusår är.

"Det är som en kvart i människoår" sa han.

Så pass.

Jag hade köpt honom en seven up och han satt och läste baksidestexten.

"Energi är inte bra för barn. De studsar upp och ner hela tiden."

Ojdå, det kanske var dumt att köpa drickan.

"Men på den här står det inget om energi" sa han.

Vilken tur. Jag lät bli att peka på innehållsförteckningen för säkerhets skull.

"Men jag har inte fått för mycket energi nån gång" sa han och fortsatte mumsa på sin tvåhundragrams chokladkaka.

I Lund skulle han kliva av. När tåget närmade sig stan sa jag att han kanske skulle börja ta på sig jacka och mössa.

"Varfördå?" frågade han förvånat.

Jag förstod varför mamman var stressad över att släppa iväg honom.

Pappa stod på perrongen och väntade. De hälsade lite karlaktigt på varann och gick mot pappas bil utan att vända sig om. På söndag skall han åka tillbaka till Göteborg igen. Då får någon annan del av hans visdom för jag åker inte hem förrän måndag kväll.