torsdag 17 november 2011

Reta mig inte

Pappa behöver ett nytt lås till ytterdörren, ett med fjärrkontroll så att han kan öppna när han ligger i soffan, för ibland kommer någon och ringer på och pappa tar sig inte upp från soffan eller fåtöljen för att öppna. Jag ringde till låssmeden och fick pris förra veckan. Jag förklarade hur pappa bodde och hur det såg ut och vad som var problemet. Jag kände att jag inte riktigt fick någon bra kontakt med honom, men man kan inte vara bästis med alla. Jag fick priset jag skulle ha och idag ringde jag för att beställa det.

Telefonnummer och vägbeskrivning och fakturaadress och allt hann vi med och precis när vi avslutade samtalet, när han var på väg att lägga på, hörde jag hur han sa "Kärring".
Jag ringde upp igen, bad att få kopplas till samma kille och frågade på vilka grunder han kallade mig "Kärring".
Nejdå, det var ett missförstånd, hävdade han, det hade inte varit om mig. Även om jag kände att det var adresserat till mig så var det inte så. Nejdå.
Inte en ursäkt, han backade inte en millimeter, utan det var möjligen ett missförstånd.

Jag ringde en annan låsfirma och beställde låset. Så ringde jag tillbaka till samma kille en tredje gång. Jag annullerade ordern och talade om att jag hade vänt mig till en annan firma där jag INTE blev kallad kärring.

7.500 kostade det honom att han inte bad om ursäkt.
Konklusion:
Reta inte en kvinna i klimakteriet.

2 kommentarer: