Nyårsafton

Jag drömde om Susanne i natt. Susanne är en av kvinnorna i vår tyska vänförsamling och den av dem som jag fick bäst kontakt med, redan när de besökte oss för några år sen. Jag fick två garnnystan av henne, melerat strumpgarn. Jag stickade sockar till Sander och Melker av det.

Och i natt drömde jag om Susanne som sagt. Hon var i Skövde, men det var först den dagen då hon reste hem som jag fick veta att hon var här. Jag var besviken när jag vaknade. Det kändes lite snopet att ha haft henne så nära och missat henne.

När vi var där i oktober gav vi dem en nattvardsservis, tillverkad på Lassagården. Församlingen i Furth im Wald firar inte nattvard så ofta som vi,meijer de sa att de skulle använda den idag, på sin nyårsbön.

Vi har en likadan servis i vår egen kyrka och jag och Sven-Arne var gudstjänstvärdar idag på nyårsbönen. Jag blev väldigt glad när jag kom ihåg att vi skulle använda systerservisen. Det var som att Susanne, som jag missade i drömmen i natt, ändå var med mig på något sätt.

Slutet på året

Jag tog med mig lite brantevikssill till jobbet. Det är den godaste sillinläggning som finns, det hoppas jag att alla vet. Jag har lovat att ta med de andra sillsorterna efter helgerna, det som då eventuellt finns kvar av dem.

I övrigt är det stilla i mellandagarna. inte så mycket folk på jobbet och i synnerhet så är telefonen föredömligt tyst. Nu är det helgdagskväll igen och i morgon är det nyårsafton.

2011 var ett konstigt år. Mycket arbete följde mig stora delar av året. Fredrik blev allt friskare, det var ju för väl. Vi höll kontakten kontinuerligt och jag har hört honom bli allt snabbare i repliken. Han fick körkortet tillbaka och jag har åkt med honom till Göteborg och Mölndal några gånger. Sven, barnens pappa, dog väldigt dramatiskt och det var en tuff vår för barnen. Så fyllde jag femtio och hade världens bästa födelsedagsfest. I maj åkte vi till Kroatien i två veckor. Vi tältade och hade det bra.
En sommar i Danmark, Johan som blev sjuk och så hösten, när mina arbetsuppgifter ändrade karaktär, troligen till det bättre.

Jag ser med tillförsikt fram emot 2012. Jag är inte lika drastisk som Anna-Sarah, som sammanfattade året som ‎"2011 - go fuck yourself. 2012 - here we go!"

Annandag jul

Vi packade ihop och åkte efter lunch.
På vägen upp stannade vi hos Ann-Ewa och Rickard i Stockaryd. Ann-Ewa hade bakat sockerkaka och hundarna skötte sig, till och med på promenaden. Vi gick över den nya perrongen och en rejäl runda genom samhället. Vi såg en dansande julgran, en kolerakyrkogård och var den gamla huvudgatan var.
Och en garnaffär.
Japp.
Stängd, visserligen, men ändå en garnaffär.
Hemresan blev lite mer... skakig, kan man säga. Det la lite sordin över julhelgen. Men nu är helgen slut. I morgon är det arbetsdag igen.

Malmö

Först tänkte vi åka över Hässleholm.

När vi kom till Korsahåla började vi fundera på om vi borde åka över Helsingborg i stället.

Vi startade GPS-en och den visade vägen över Röke och Spången och Kävlinge.

"Det var den dummaste vägen jag har hört", sa pappa. 

Men fram kom vi. Anna-Sarah och Johan fixade mat och vi åt och hade det bra. 

En trevlig kväll.

Julafton

Julbönen var jättefin. Pappa följde med och jag fick möjlighet att ge lite julgodis till Sofia, som tack för att hon skjutsade mig i tisdags kväll. Fanny Pålsson, Sam och Mats sjöng. Det var väldigt vackert.

Sven-Arne har funderat sedan han kom på vad det var i det stora paketet till honom.
Här är svaret.

Maten var god, sillinläggningarna underbara och köttbullarna goda och svampomeletten krämig och alltihop var väldigt trevligt. Det är så en julafton skall vara!

Själv fick jag en tavla som Sander har gjort och en - tänk vad jag måste ha varit snäll i år - en i-pad av Sven-Arne. Fast nu har jag ju ingen nätverkskoppling, eftersom jag inte har någon bra telefon med mig.

Lillejul

Stickningen blev klar i gårkväll (hög tid).
Granen är fotad och klädd, frestelsen står i kylen, de griljerade revbensspjällen likaså. Bordet är i ordninggjort, julpyntet är framme där det skall och vi har byggt ett nytt fågelbord och ställt på baksidan utanför köksfönstret. (Det är inte så snyggt men väldigt orginellt och vi har byggt det ihop, pappa och jag.)
Lutfisken har jag vattnat ut en stund extra och ställt i ugnen, potatisen kokar och den vita såsen har jag i och för sig bränt lite, för den tålde inte att jag hölls med datorn under tiden.

Jag har hört en massa på radion medan jag har hållit på. Jag skickade en hälsning till Sven-Arne via lokalradion i Skaraborg att han skulle köra försiktigt. Tänk om det skulle hända honom något, nu när det är en massa trafik på E4:an.

Och nu hör jag vår bil svänga in på gården.
Nu är det lutfisk, potatis och bränd vit sås.
Och jul.

Jobb

Efter frukost baxade jag ut grejor som skulle till tippen, för grovsoporna hämtas den här veckan. En spis, en mikro och en massa andra konstiga saker ställde jag ut. Under tiden var pappa på vårdcentralen och fick en spruta. När han kom hem åkte vi och fixade Sven-Arnes julklapp, handlade julmaten, for land och rike runt - eller åtminstone till Hässleholm - och köpte rökt ål. För ett par år sen hade pappa två ålar, eftersom han köpte en och sedan fick en av Pelle. Pappa åt upp båda två själv. Så länge han lever skall han ha rökt ål på julbordet om han vill (och det vill han).

Efter en lång diskussion på Facebook vet jag numera att det finns odlad ål i Helsingborg men det var ju så dags att få veta det när den här redan var köpt.  

Tillbaka på Furutorp gick jag till skogs och såga ner en julgran, städade och fixade inomhus och stickade en bit till. Jag är otroligt effektiv när det gäller.

Skåne

Först for jag till Fredrik i Vara. Han har en ungefär likadan telefon som den jag tappade i golvet i lördags och jag har bett att få låna den tills min är lagad. Dessvärre fick jag inte SMS-en att följa med och därför vågade jag inte låna den. Min biljett till Skåne var ju en SMS-biljett. Först hade jag beställt en förmiddagsbiljett och så fick jag inte ledigt och beställde en ny tills i kväll och tänk om jag inte skulle komma åt den heller?

Så vidare till Mölndal för workshop. Sven-Arne var på Gullbergsvass och vi hann ses på stationen en liten stund innan han skulle ta tåget hem. Själv satte jag mig på ett smockfullt tåg till Skåne. Jag började på en ny stickning på tåget. Man skall inte ha svarta byxor när man stickar, men det hinner jag glömma mellan gångerna. Jag ser ut som att en katt har dött i mitt knä.

I Vittsjö mötte godaste Sofia mig på stationen och körde mig till Furutorp. Vad skulle jag göra utan Sofia?  

Fjärde advent

En upp och en i minne, kan man säga. Jag tappade min fina mobiltelefon i hallgolvet när vi kom hem igår och skärmen slocknade. Jahapp. Så går det.
Men vad gör det? Jag är ändå hög av julkonserterna igår.

Jag håller på att packa som bäst. En liten väska som jag skall ha med mig och en stor som Sven-Arne får ta med sig när han åker ner. Julklapparna till pappa och till flickorna och fem sorters sill och köttbullarna och julgodiset och mina finkläder och Ann-Ewas cykel.

Puh.

Men inte telefonen. Som sagt.

Julkonsert

En konsert fyra och en sex. Fem körer, solist, kyrkorgel och fullsatt kyrka.
Och Skövde Nyheter
Dagen är kommen och Nu tändas tusen juleljus.
Konserterna borde ha varat för evigt, så underbart var det att sjunga.

Nu är det jul på riktigt.

Lucia

Vi tog vägen om rondellerna i Skövde när vi for till jobbet. De sätter ut marschaller till lucia i den här stan. Det är vackert och lite festligt och inbjudande. På jobbet hade vi glöggfika och på kören sjöng vi julsånger och åt gröt. Det är den tiden på året då man tar sig tid att njuta.

På kyrkorådet började vi prata om EU-bidrag för utbyte mellan kyrkor. Det ger liksom nytt hopp till församlingsutbytet med Furth im Wald i Bayern. Jag måste genast skriva till min tyska vän Susanne. (Fast Tord i kören säger att det är byråkratiskt så att man kan döa sig att söka EU-bidrag...)

Har jag berättat om den senaste talboken? Den heter "Femte moseboken" och - read my lips - lägg inte den på minnet. Handlingen är usel, jag förstod mer om den mördade efter fem kapitel än vad utredarna gjorde efter trettiotvå, de två poliserna från Grebbestad kom de inte på förrän på slutet att de skulle prata med (och de visste precis det som jag hade räknat ut) och dialogen var så stapplig så man kunde bryta ihop. 

"Jamen sluta lyssna då" sa Sven-Arne och alla andra.

Näe. Så enkelt är det inte.

Om jag slutar lyssna på en talbok i förtid så förföljer personerna mig efteråt. Jag måste härda ut så att jag kan avsluta dem. 

Men i och för sig. Det hjälpte ju så till vida att jag somnade efter ett par minuter varje kväll.

Julförberedelser

Vi skall fira jul hos pappa. Det blir jag, Sven-Arne och pappa i år.
De andra är på alla andra möjliga håll, Västerbotten och Eskilstuna och Herrljunga och så.
Förutom Faster Filippa som åker till Genéve *.

Att vara få till jul skapar nya och oväntade frågor.
Hur liten julskinka kan man köpa?
Vi som älskar sill, hur lite sill kan man göra av varje sort, om man vill ha minst fem olika?
Och frestelsen, kan man göra den i en kaffekopp?
Missa inte den spännande fortsättningen, som det stod i Kalle Anka när jag var liten.

Idag har vi skickat julpaketet till Hege och lille Sander i Norge.
Hu jeda, vad det kostar att skicka paket till Norge! Det vore snudd på billigare att ta tåget upp med dem.

*Det skall vara en fjutt på någon av bokstäverna i Genéve men jag minns inte på vilken och inte vilket håll den skall vara på.