Lucia

Vi tog vägen om rondellerna i Skövde när vi for till jobbet. De sätter ut marschaller till lucia i den här stan. Det är vackert och lite festligt och inbjudande. På jobbet hade vi glöggfika och på kören sjöng vi julsånger och åt gröt. Det är den tiden på året då man tar sig tid att njuta.

På kyrkorådet började vi prata om EU-bidrag för utbyte mellan kyrkor. Det ger liksom nytt hopp till församlingsutbytet med Furth im Wald i Bayern. Jag måste genast skriva till min tyska vän Susanne. (Fast Tord i kören säger att det är byråkratiskt så att man kan döa sig att söka EU-bidrag...)

Har jag berättat om den senaste talboken? Den heter "Femte moseboken" och - read my lips - lägg inte den på minnet. Handlingen är usel, jag förstod mer om den mördade efter fem kapitel än vad utredarna gjorde efter trettiotvå, de två poliserna från Grebbestad kom de inte på förrän på slutet att de skulle prata med (och de visste precis det som jag hade räknat ut) och dialogen var så stapplig så man kunde bryta ihop. 

"Jamen sluta lyssna då" sa Sven-Arne och alla andra.

Näe. Så enkelt är det inte.

Om jag slutar lyssna på en talbok i förtid så förföljer personerna mig efteråt. Jag måste härda ut så att jag kan avsluta dem. 

Men i och för sig. Det hjälpte ju så till vida att jag somnade efter ett par minuter varje kväll.