Been there, done that

Femtonnolltretåget mot Falköping. Där skulle jag byta tåg och åka sista biten hem till Skövde.
Jag kollade NOGA vad som stod på informationsskyltarna, för att ínte åka fel.
Nässjö stod det på tavlan, jajamensan, jag var på rätt tåg.
Tåget gick och välkommen till tåg såochså och till Nässjö via Falköping och si och så och bla bla...

Damen snett mitt emot mig suckade och tog upp sin telefon.
Hon skulle till Stenungsund och hade satt sig på fel tåg.

Som sagt. Been there, done that.

Sightseeing i kvällningen

Det är minsann inte bara jag som har fel på lokalsinnet. Brita skulle skjutsa mig till hotellet ikväll. Jag vill bara nogsamt tala om att vi åkte kors och tvärs genom stan och slutade med att jag fick gå från stationen för hon kom inte på hur hon skulle köra dit. Det är minsann inte bara mina egna misstag som gör mig berest!

Det jag aldrig frågade om

Det var på vårt bröllop. Vi var i församlingssalen och drack kaffe allihop och mamma satt bredvid mig. Ur sin handväska tog hon fram en ask och plockade fram en bismarklänk och satte på mig den. Jag har tagit av armbandet några enstaka gånger under de sex åren som har gått, men gångerna är lätt räknade.
I måndags kväll pratade vi om bismarklänkar och jag visade pappa länken jag hade på armen.

Plötsligt kom jag på att jag inte har frågat mamma var den kommer ifrån. Köpte hon den till mig när vi gifte oss? Hade hon den sedan tidigare? Har den varit mormors?

Jag håller på att vänja mig vid att jag inte kommer att få veta.

Tisdag kväll

Jag har för första gången gjort älggryta. Det kändes väldigt husligt, må jag säga. Kryddat med enbär, äpple, svarta vinbär och creme fraiche. Vad sägs om det?

I bilen på vägen hem pratade jag mycket i telefon. Vissa dagar är pratdagar och det här var absolut en sådan. Mellan varven lyssnade jag på Lars Winnebäck, men hans vemodiga sånger trängde på lite för mycket.

Nu är jag hemma i soffan igen. Det skall bli skönt att sova i min egen säng. Det börjar kännas längesen.

Sometimes I feel like a motherless child

Jag åkte ner till Skåne i gårkväll.
Mamma dog i onsdags, den tredje, och idag har vi varit inne i Hässleholm på visning.
Hon var så fin med scarf och sina egna kläder. Vi la rosor i hennes händer och färgerna passade bra.

Jag tror att verkligheten hann ikapp mig där. Det kändes både bra och ledsamt på en gång.
Nekrologen till tidningen skrev jag i förmiddags. När den publiceras skall jag visa den.

Irland

Det var lite disigt efter regnet. Men vackert. Hemma är det ju fortfarande djup snö.

Anna-Sarah fyllde 20 när vi var på Irland. Det var liksom huvudskälet till att vi var där.

Vi åkte på utflykt ihop. Vägarna på Irland är inte så vidare värst. Dessutom kör de på vänster sida, de är inte kloka på Irland. 

Vi hittade ett litet kapell bland bergen. Det var kallt och blåsigt. Men vackert.

Bobby föll pladask för Sven-Arne. Han kallade honom Santa hela veckan.

Lars Norén goes west

Irlandsresan var lite speciell kan man säga. Dyr, regnig och krånglig. Det finns ljusglimtar, de kommer i ett eget inlägg, här är bara det bistra. På så sätt kan jag låta bli att klaga i flera olika inlägg, är det inte klokt tänkt så säg?

Ryanair är inte ett under av servicevilja. Man betalar inte för det och det ingår inte heller. Både ditresan och hemresan strulade så nästa gång tänker vi nog ett par gånger extra. Låt det kosta mer och vi vet att vi kommer fram! (Och nej, Patrik, det hade inte hjälpt om du hade varit i tjänst...)
Vi blev strandsatta i London på hemvägen. Det enda hotellet som fanns i närheten var Hilton. Vi grävde djupt i våra plånböcker och fick ett lyxrum med morgonrockar och tofflor och en vinflaska och trerättersmiddag och kyparen la servetten i knät och kom med vinlistan.
And guess what.
Jag hade precis haft matförgiftning och åt gurka, rårivna morötter och två tärningar fetaost.
På Hilton. När trerättersmiddag ingick.

De ringde från Skansenhemmet precis när vi checkade in i Göteborg, för mamma hade blivit dålig. Hon dog medan vi var på Irland.

Som sagt. Lars Norén goes west.