Irlandsresan var lite speciell kan man säga. Dyr, regnig och krånglig. Det finns ljusglimtar, de kommer i ett eget inlägg, här är bara det bistra. På så sätt kan jag låta bli att klaga i flera olika inlägg, är det inte klokt tänkt så säg?
Ryanair är inte ett under av servicevilja. Man betalar inte för det och det ingår inte heller. Både ditresan och hemresan strulade så nästa gång tänker vi nog ett par gånger extra. Låt det kosta mer och vi vet att vi kommer fram! (Och nej, Patrik, det hade inte hjälpt om du hade varit i tjänst...)
Vi blev strandsatta i London på hemvägen. Det enda hotellet som fanns i närheten var Hilton. Vi grävde djupt i våra plånböcker och fick ett lyxrum med morgonrockar och tofflor och en vinflaska och trerättersmiddag och kyparen la servetten i knät och kom med vinlistan.
And guess what.
Jag hade precis haft matförgiftning och åt gurka, rårivna morötter och två tärningar fetaost.
På Hilton. När trerättersmiddag ingick.
De ringde från Skansenhemmet precis när vi checkade in i Göteborg, för mamma hade blivit dålig. Hon dog medan vi var på Irland.
Som sagt. Lars Norén goes west.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar