Det är en stor dag idag. Egentligen borde den väl firas. Det är den punkt som jag kan referera till som "före" och "efter". Idag är det tio år sedan jag tog ett av de viktigaste stegen i mitt liv.
I min dåvarande blogg skrev jag att nu har jag hoppat från gungan och att jag hoppas att jag landar någorlunda mjukt.
Jag var inte så arg men rädd och trött. Mest rädd.
Jag har gråtit många tårar sedan dess. Men aldrig en enda minut har jag ångrat att jag hoppade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar