Himlen inom

I fjol när vi sjöng folkmusikmässan Himlen inom så var den så svår, så svår. Och som om det inte räckte att den var svår, så fick musikerna och en av solisterna vinterkräksjuka lagom till konserten.
Vi stod två och två, jag skulle sjunga tillsammans med en ny alt. Hon hade inte tid att komma på övningen utan kom strax innan konserten. Hur skall detta gå, tänkte jag.

Men vilken klippa! Det var lätt att sjunga tillsammans med henne, det var bara att följa henne, för hon var den säkraste jag har varit med om.
- Har du sjungit den förut, frågade jag efteråt.
- Nej, aldrig, svarade hon.
- Men hur kan du segla in och bara sjunga den rakt upp och ner som att du aldrig har gjort annat? frågade jag.
- Jag har hållit på en del med musik, svarade hon.

"Hållit på en del" var ett understatement, men det visste jag inte förrän efteråt. Ingegerd hette hon och hon var pensionerad domkyrkoorganist.

Idag har vi sjungit Himlen inom igen. Det gick betydligt lättare och alla höll sig friska. En kväll att leva på ett tag.