Förresten

Undrar om Patrik Lastare är i tjänst i morgon.
Nog är man väl lite förmer när man är Patrik med en som jobbar på Säve?

Lätt packad

Vi åker utan incheckat bagage. Det har vissa implikationer, som till exempel att vi inte kan ta med oss senapssill som Anna-Sarah har önskat. Eller köpa med oss whiskey hem, men det hade vi inte tänkt ändå för ingen av oss gillar det. Handbagaget rymmer i övrigt tillräckligt för vår resa till den gröna ön.

Sven-Arne är väldigt positivt lagd. När han tittade på yr.no i veckan sa han "På onsdag skall det inte regna."
Nåja, nu är prognosen ändrad till regn även på onsdag.

Jag skulle laga middag idag. Kylen är nästan tom eftersom vi skall iväg men lite rester hittade jag och så har vi ju en frys att plocka ur. Som meny betraktat var det inte så dumt:
Tunnbrödsrulle med gravlaxröra på salladsbädd, doftad med balsamvinäger. Öl.
Karré med ädel- och brieost, wokade grönsaker med haloumi. Rött vin.
Hjoäpplen och bär under havretäcke, vanlijsås. Kall vit glögg. Espresso.

Lördag kväll

Jag skrev om min pannkaksvändning på Facebook också. Andra skrev och berättade om sina erfarenheter och tänk vad man kan få veta om folk.

Tänk att snön har legat sen före jul och att det åter är minus arton! Vi tog en promenad i det vita idag. Snö och solsken och kallt. Några talgoxar sjöng ändå lite våroptimistiskt och faktiskt såg vi vide som funderade på att slå ut. Vi kan därför på goda grunder dra slutsatsen att våren lär komma även i år.

Promenaden gick längs järnvägen. Det är ett tag sen vi gick där. Sven-Arne är lite tjurig för att han missade ett Hg2-lok som passerade idag. (Brunlok är så fula så det gjorde inget tycker jag...) Det här fastnade på bild innan vi började frysa och gick hem.

I kväll har vi varit bjudna på middag hos goda vänner här i området. God mat, både djupa och roliga samtal och en mycket trevlig kväll.

Meningslöst vetande om mig

Jag har deltagit i en pannkaksvändartävling och vunnit ett halvt kilo flytande margarin.

Fredag

Tänk, det blev fredag den här veckan också.
Sex telefonsamtal har jag hunnit med idag på jobbet. Kanske är det två timmar av dagen som jag inte har talat i telefon. Och den ena timmen var lunch.

Hilda är här i kväll. Hon och hennes far fick bestämma festmaten. Pizza kanske? Eller kyckling eller kinamat eller fiskgratäng?
Näe.
Klimp.
Familjen Floryd har inte dyra kalasvanor.

Jag har tittat på reprisen av Antikrundan från Sävsjö. Vännen Vonna var spindel i nätet i kulisserna. Att känna en som var där, det är nästan som att man var med själv.

Tänka sig

Tänka sig.
Jag började jobba kvart i åtta idag. Inte tjugo över sex.
Jag drack kaffe, jobbade, åt lunch, jobbade, eftermiddagsfikade, jobbade.
(Och nu kommer det riktigt konstiga.)
Jag gick hem.
Kvart i fem loggade jag ut mig från datorn, skottade fram bilen och åkte hem.
Hörde ni?
Jag gick hem.
Efter åtta timmars arbete.
Jag skottade gången hemma och gjorde potatismos och fyllde frukostkorv och skar sallad.
När Drömprinsen kom hem var maten klar.
Tänka sig.

***

Nu i kväll har jag beställt hyrbil och boende i Cork.
Jag ser SÅ mycket fram emot resan nästa vecka.

En samstämd vind

Jag var på sammanträde med Kyrkorådet ikväll. Ett bra möte. Mitt i mötet kändes det som om en vind gick genom rummet. Jag tror att samma ljumma vind kändes i hela regionen. En vind, sprungen ur tusentals människors samstämda suck av lättnad.

Spyker köper SAAB.

Lyxliv

Johodå, så är man på lyxhotell igen.
Fin mat. Jajamensan. Man kostar på sig.

Och utsikt. Den här gången fick jag med mig kameran och kunde dokumentera den.

Så här sitter jag och knaprar på mina knäckemackor och har det bra.

Ganska underhållande att titta på järnvägen. Fast kallt.

Men man kan ju ha fönstret stängt, när man har fotograferat klart.

Jag mötte Lassie

Sången som vi sjöng mellan textläsningarna på gudstjänsten idag har Jan-Eric Wiktor skrivit.
Han var dräng i mitt föräldrahem när jag var barn.
Jajamensan.

En lördag när den är som bäst

Inga tårtor, inget som skall bakas, inga plikter hemma eller i kyrkan, inga måsten och inga tider att passa. Fem minusgrader, solsken och vindstilla. En promenad på Billingen i det fina vädret, kan det bli bättre?

En brasa brann i grillplatsen vid ett av vindskydden. En perfekt plats för en kaffepaus! Ett annat par pausade där när vi kom. De tittade strängt på oss och undrade varför vi inte har gåstavar. Mensnällanån, då kan man varken geocacha eller fotografera, för att inte tala om hur svårt det är att hålla varandra i handen.

En lördag att minnas!

En dag på två minuter

Iväg jättetidigt och trött och på rätt visset humör och tåget och förstaklassvagn och kaffe och ostfralla och lite ledsen och en chokladbit och jobbat i Mölndal och ekonomen och dator och kyckling och curry och chefen och fler ekonomer och klockan blev halv tre och bussen skulle gå och in till stan och telefonsvaren och halvfemtåget och godis och törstig och reklamblad och mer godis och Metro och sömnig och fullsatt och Skövde och skjuts hem och räkor och vitt vin och painriche och soffan och På Spåret och Skavlan och Facebook och blogg och sova.

Tillbaka på ruta ett

Japp, så har man återställt ordningen med två sena kvällar efter varandra. Den generösa sömnen har jag förbrukat och nu har jag min vanliga blektrötta utstrålning igen. Fast idag var de kyrkonämnden och inte jobb. Det går liksom på ett annat konto.

Middagen gick på en kvart. Färdig potatissallad, rostat bröd och gravad lax. Två minuter för att duka, två till för att duka av och elva minuter för att äta. Och nu har jag just begåvats med nackmassage och kommer att somna på fem minuter.

Eftertanke

Jag jobbade över idag igen. Jag fick väldigt mycket gjort och jag kände mig både duktig och inspirerad. Strax före nio ringde Sven-Arne. Han var klar på kören och tyckte att det var läge att hämta upp mig och åka hem.

Jag gick ut på baksidan av sjukhuset. Det var ett par minusgrader och alldeles stilla och jag fick några minuter till att bara stå där i tystnaden. Den här snöperioden har varit lång och ändå har jag missat den. Det var som i Anders Lundins sång Allt som jag inte hann.

Och blommorna dom knoppas
och björkarna får blad
men jag har missat våren
säkert tjugo år i rad
Det kom nånting emellan
nåt viktigt eller bra
Jag hann väl nånting annat, jag,
men nu minns jag inte vad...

Skallebang

Skallebang och trötthet gjorde att jag smet lite tidigare från jobbet i går. Som omväxling arbetade jag därför bara till fyra. Åtta höll jag på att somna i soffan och gick och la mig i stället. Tio timmars sömn senare känns det som att jag kan leva ett tag till.

I morgontidningen idag fanns två intressanta rubriker på samma sida.
"Dyrt att urinera offentligt" var den ena.
"Brist på urologer skapar långa köer" var den andra.

And guess what

Man är för gammal. Man orkar inte som förr.
Det tar för lång tid att återhämta sig efter en sen kväll.
Man segar sig igenom en lång måndag.
Samtidigt som man njuter av minnena av en väldig rolig bröllopsfest.

Jag är i Göteborg i kväll, på samma hotell som för en vecka sen.
Jag bad att få ett med lite bättre utsikt än förra veckan.
Hela järnvägsstationen, bangården och postterminalen kan jag se från mitt fönster.
And guess what.

Kameran är hemma.

Bröllop

Jakob och Mia gifte sig i går. Det var så rörande och vackert som det bara kan vara på bröllop. Mia var söt som en sockertopp och Jakob var så snygg som bara han kan vara.

Talen var fina och maten var god och prästen talade vackert och väldigt personligt. Jag satt bredvid prästen på middagen. Det var lite lyxigt för han är en underbar människa, tack snälla Jakob och Mia för att ni placerade mig där ni gjorde!

Brudvals, förstås! De hade tränat och tränat för att det skulle vara vackert och graciöst.

I veckan kom de på att det inte gick att dansa fullt så avancerat eftersom det var släp på klänningen...

Tårtorna hade vi gjort. Receptet finns här.

- Undrar om jag kan bugga med mina nya sandaler.

- Klart du kan!

- Bra, jag har inte kunnat det tidigare.

Fredag kväll

Nu har jag lugnat ner mig efter mitt utbrott tidigare idag. Mamma stannar på sjukhuset för observation över helgen, men det var ingen stroke hon hade fått. Det är jag glad för.

Jag är slö som bara den. Jag sitter med fötterna i soffan och tar igen mig efter en semesterdag - vad sägs om den? Skavlan, ett glas rött och lugn och ro och frid i själen.

Fikonspråkare - go home!

Jag blir så ARG på fackspråk!


Mamma har hamnat på sjukhus, gamla tanter gör ju det ibland. Jag ringde till avdelningen och fick prata med en syrra. Hon använde ord som "CTG skalle" och nåt med "kardio..." Jag bad henne förklara eftersom jag inte är i branchen. Det med "kardio" betydde oregelbunden puls och och så långt var jag med.
Och sen sa den dumma människan "Hon har troligen haft en lättare tia"!
Att jag inte dog, det har hänt förr att kvinnor har dött av vrede i min släkt.

Skapelseberättelse

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade Varde Ljus och det blev ljus. Och Gud såg att ljuset var gott. Och Gud blev glad.
Sen kom vattnet. Och någonstans att ha det. Ett upp och ett nere. Det behövdes någonstans att ha blommor och och grejer och jord verkade bra. Då kom det jord. Och med så mången plats kunde det vara lämpligt att ha något där. Han plockade fram lite liv och vips så fanns där en gråsparv. Gud gillade gråsparvar. Det behövs inte bara gråsparvar utan också gråsparvstittare. Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika. Och så stod vi där. Med händerna i våra fickor och munnen full av palsternacka.  Vi tuggade på. Vi hörde ännu till alltihop. Vi stod i oss själva och vi tittade ut på oss själva och vi såg att det var gott. Och det flög och krälade. skuttade och vindvajade, kanske porlade. Allt var liv och multi. Vi klappade händerna. Inte våra egna men varandras och när det regnade sa vi bara nä men se havet. Och vi tuggade på våra palsternackor och behövde aldrig gå på bio.
Vi trodde på alltihop ändå.
Sen kom sorgen.


(Ur Halleluja liksom av Bob Hansson)

Fönster mot gården

Jag har tagit in på ett hotell i Göteborg för att hinna jobba lite mer effektivt i kväll. Rummet ligger precis vid järnvägen och jag tänkte att det är ju lite kul, att kunna kika på tågen. När jag kom in på rummet funderade jag på varför persiennerna var nerfällda. Det var de inte, det var en gulmålad plåtvägg några meter bort.

Men vad gör det? Jag var ändå inte här för att titta på utsikten utan för att arbeta.

Historien om ett fotografi

.

Min morfar var en händig man. En vår kom han och hälsade på några veckor och byggde en lekstuga till oss. Den var välbyggd och präktig och hade riktig dörr och riktiga fönster. En gammal järnspis hade vi också. Vi fick inte elda i den förstås, men den fanns där. Lite senare byggde han en altan till lekstugan och målade stugan faluröd.

Han var alltid välklädd. Även när han hade klättrat upp på takstolen med hammare och spik så hade han vit skjorta och slips. Han kunde möjligen tänka sig att kavla upp ärmarna, men aldrig ta av slipsen. Den enda gången som han visslade var när han byggde lekstugan. Det blev som ett ordstäv hos oss.

"Skall du vissla får du gå ut och bygga en lekstuga!" sa mamma.

Ibland på somrarna fick vi ta med oss sovsäckar och bo där ute. Tre luftmadrasser fick plats. Fem om man knödde ordentligt och var på gott humör. Det hände att vi gick in igen framåt elva, för det var så otäcka ljud utanför lekstugan.

På bilden är jag fem och Inger sju. När vi lekte hemma fick vi inte ha våra finjackor, utan fick ta de gamla avlagda. På den tiden var det inte skämmigt att gå i en för liten jacka och för korta byxor och utslitna tofflor som förmodligen två syrror och några kusiner redan hade vuxit ur. Och inte var det skadligt för fötterna heller. Klämde tofflorna tog man ett par blöta sockar i dem, eller så bet man ihop tills skavet hade gått över.

 

Och nu, 44 år senare, försöker jag vänja fötterna vid ett par fräcka remsandaler. Det är betydligt svårare.

I min lilla, lilla värld av rosor

Om jag får säga det själv så är de väldigt fina.

Nu skall jag sätta mig och lyssna på musik och göra åtta till.

My heart will go on

När Ann-Ewa gick i mellanstadiet hade hon en väldigt bra trumpetlärare. Hon tyckte om att spela och han var bra på att locka fram musiken som bodde i henne. En gång gjorde han ett arrangemang på en sång, bara för att hon skulle få spela något annorlunda, något modernt. Det var temat ur Titanic. Ann-Ewa spelade snällt och nästa gång hon träffade läraren suckade hon och sa "Det är den värsta sång jag vet."

Det var ju inte lätt för Jonas att veta.

Jag såg Titanic med barnen på teve för en massa år sen. Det var inte så långt efter Estoniakatastrofen och jag tyckte att den var fasansfull. (Hur barnen klarade att se den har jag aldrig förstått.) När jag letade efter inspiration till ett blogginlägg idag snubblade jag över texten till Titanic-temat. Den är vackrare när man slipper se filmen samtidigt:

Every night in my dreams I see you, I feel you.
That is how I know you go on.
Far across the distance and spaces between us
You have come to show you go on.

Near, far, wherever you are
I believe that the heart does go on
Once more you open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

Love can touch us one time
And last for a lifetime
And never go till we're one

Love was when I loved you
One true time I hold to
In my life we'll always go on

There is some love that will not go away

You're here, there's nothing I fear,
And I know that my heart will go on
We'll stay forever this way
You are safe in my heart
And my heart will go on and on

Köldhålet

Mellan Skövde och Mariestad finns det ett köldhål. Om det är fint väder överallt i övrigt så är det troligen isdimma där. På väg till Mariestad stannade jag till där. Då var där -19. Mina foton blev inte så bra som jag hade velat, men verkligheten finns ju även om den inte är fotograferad.

Så åkte jag till Ann-Ewa. Hon hade pratat om att bjuda på middag men ångrade sig för hon hade just kommit hem efter en vecka i Örebro, kylskåpet var tomt och hon var för frusen för att gå till affären i kylan. Vi kom överens om fika i stället och idag ringde hon och bad mig ta med kaffebröd för det hade hon inte något. Vi hade en trevlig stund, det var första gången hon bjöd mig på fika i sin lägenhet.

Så åkte jag hem efter några timmar.

I köldhålet hade temperaturen sjunkit till -23.

Fredagskyla

Minus sexton var det när jag skulle till Vänersborg idag. Leasingbilen på jobbet stod utomhus och då kan ni ju tänka er hur mysigt det var att sätta sig i den klockan sju på morgonen. Dagens bil var en ny Renault. Den såg lite annorlunda ut än de andra och jag kunde inte hitta knappen för stolsvärmen. Jag försökte få tag på Tord i vaktmästeriet för att få guidning men fick inget svar. Sven-Arne fick kolla på nätet och så ringa och tala om var knappen satt.

Kallast på dagens biltur var -23 utanför Stenstorp. Nu kanske någon undrar vad jag gjorde utanför Stenstorp när jag skulle från Skövde till Vänersborg - och det undrar jag med... Dock var dagens omväg inte speciellt lång. En mil eller två högst.

Arbetsplanering

Jag brukar komma på saker när det är nästan för sent. Det har jag efter Linus, när man skall göra något måste han bara ta en kopp kaffe innan han är klar. Oftast kommer jag på när jag skall åka att jag måste ha någon bra musik att lyssna på. Jag har varit ovanligt förutseende den här gången. Jag skall till Vänersborg i morgon bitti och nu har jag gjort i ordning en mp3-spelare. Den här gången är det Prostens barnbarn  som inläsning av Margareta Krook. Sämre sällskap kan man ha.

En titt i kylen

Tre liter laktosfri vispgrädde, 15 ägg och sammanlagt 1,4 kg vit och mörk choklad.
Delar av ingredienserna till tårtfyllningarna.

Telefon

- Hejsan, jag ringer från Telia, sa han när han ringde.
Jag mumlade något ohörbart och han fortsatte oförtrutet.
- Vi hade ett bra erbjudande i december, men vi fick inte tag på er då så jag ringer nu i stället.
- Mm.
- Ja nu är ju julen över så nu kanske det inte är lika stressigt längre, sa han.
Jag tittade mig omkring i köket. Två sockerkakor i ugnen, diskbänken förberedd för nästa omgång tårtbottnar och en skål med ett nytt prov på vit chokladmousse på matbordet.
Jag suckade.
- Vad vill du?

Jag vet att det ofta är arbetslösa ungdomar som är telefonföräljare men skall de vara familjära så får de ringa någon annan än mig.

Inget luktar som mammas bak

Man kan ju tycka att jag borde klara det.
Jag har trots allt läst näringslära och dietlära och dessutom lett ett helt storkök med specialkoster och allt.
Och ändå tänker jag bara med en hjärnhalva i taget.
Jag har hunnit grädda hälften av citronbottnarna, jag kan bara göra en i taget i ugnen.
En omgång fyllningar har jag gjort, för att Hilda och hennes kompisar skall komma i kväll på provsmakning.
Så började jag med chokladbottnarna som omväxling och för att äggen höll på att ta slut.

And guess what.
Jag tog vanlig mjölk i stället för laktosfri.
Japp.

Jag skall tänka en gång extra i morgon när jag fortsätter bakandet.

Söndag efter nyår

Gudstjänsterna i Ryd brukar inte bli fel, bara annorlunda.
Mitt bidrag till förvirringen var dock inte så stor idag. Alltid något.

Jag har börjat baka sockerkakor till tårtbottnar idag. Citronbotten - chokladbotten - citronbotten och så fyllning av vit och mörk chokladmousse. Nittio personer skall de räcka till. Jag har tänkt att det bör gå femton bitar på vare tårta men nu har jag blivit fundersam. Tänk om det bara blir tolv? Jag får nog göra sju tårtor för säkerhets skull. Blir det en över så går det att frysa.

Jazz med Lars Danielsson är för övrigt väldigt vackert. Man tänker bra när man lyssnar på det.

Januarilördag

Vi åkte till Mariestad en sväng idag. Dels för att göra klart i Ann-Ewas lägenhet och dels för att geocacha. Det var kallt som bara den så vi tog bara två cachar. Det var ytterligare två som vi var och tittade efter, men det var för snöigt så vi fick ge upp. Särskilt som vi riskerade att hamna rätt i Vänern när vi letade efter den ena...

Tio minusgrader, snö och solsken. En vinterdag när den är som vackrast.

Tänkvärt på årets första dag

Det här fick jag i mailen idag.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp de fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp de sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp de tio senaste vinnarna av WM i hockey.
___________________________________________________

Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är de absolut bästa i sin gren.
Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort.
Diplomen begravs med sina innehavare.
___________________________________________________

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
___________________________________________________

Lättare?
Sensmoral: De människor som gör ditt liv värt att leva är inte dem med mest pengar,
mest utmärkelser eller mest berömmelse.
Det är de som bryr sig som räknas!.
___________________________________________________

Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag,
det är redan imorgon i Australien.