Jag satt och stickade på fikarasten.
Karlarna på jobbet tittade på mig och fnös.
Fruntimmersfasoner, tänkte de. Det syntes lång väg.
Nej, tacka vet jag en oljig bilmotor, sa Tord.
Jag berättade att jag faktiskt inte är så handikappad på praktiska saker, jag har dragit el och kopplat in trefas och dragit fram belysning till vinden och gästrummet och kablage till teve och jag kan faktiskt fixa med bilen också, även om jag inte tycker att det är så roligt.
Jag är inte helt tappad bakom en vagn, tycker jag.
Och Gunnar tittade på mig och utbrast
"Ja men stänga av larmet kan du inte!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar