Bolle

Vi hade en kusin som hette Bolle. Han blev svårt sjuk för några år sen. Vecka efter vecka kämpade hans kropp mot sjukdomar i dödens närhet och vi var många som gick med orosklumpar i magen och väntade på besked om hur det var med honom. Jag tänkte mycket på honom under de månader som han låg på sjukhus och ett ord återkom gång på gång.

Livskraft.

Jag hade så att det räckte och blev över. Och vi var många som älskade honom så hade vi bara gett lite var av vårt eget överskott så hade det sammantaget blivit oändligt mycket. Han skulle verkligen ha behövt av vårt överskott men vi skickade inte något. Inte för att vi inte ville utan för att vi insåg att det inte skulle funka. Man kan inte skicka livskraft åt någon.

Det hade varit lättare om vi hade vetat att han skulle vakna ur sin medvetslöshet om vi byggde en altan åt honom. En inglasad altan med infravärme och kalkstensplattor och en hängmatta i flätad bambu skulle vi kunna smälla ihop på fyra dagar om så vore. Vi var många som skulle ha hjälpt till om det hade gjort att han hade fått krafterna tillbaka. Det blev ingen altan heller. Inte för att vi inte ville utan för att vi insåg att det inte skulle funka. Man kan inte snickra livskraft heller.

När Bolle var så sjuk försökte jag forma mig till en bön för honom men det var förvånansvärt svårt. Att be för att han skulle orka komma tillbaka till livet, vad betydde det? Att jag misstrodde Gud och tillvaron i himlen? Eller att jag missunnade honom att komma till Gud och slippa sjukdomar och smärta? Det kändes oärligt och konstigt. Jag vände på resonemanget och bad för hans fru och deras två pojkar (den store var kanske tre, den lille bara ett par veckor gammal). Att be för hans familj kunde jag göra direkt ur hjärtat.

Han blev allt sjukare. Jag och min syster Maria satt hos honom den sista kvällen han levde. Vi pratade länge med honom om livet och döden och om dem han lämnar kvar. Det var svårt att ta farväl. Jag tog hans hand och sa ”Hälsa!” Maria sa ”Nästa gång vi ses har vi mycket att prata om.”

Det kändes trösterikt. Att vi kommer att ha mycket att prata om nästa gång vi ses. Vi kommer att ha mycket mer att prata om, än om altanen som vi aldrig byggde.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 

Hade Bolle fått leva så hade han fyllt femtio idag.
Frid över hans minne.

Övningsdag

Vi hade en övningsdag tillsammans med Anci Hjulström idag. En riktigt spännande dag. Vi övade inte så mycket sång, om man betänker att det var en sångdag, men väldigt mycket känsla. Att äga scenen, att förmedla en känsla och ett budskap och hur olika känslor skapar olika sång.

På tisdag på nästa övning skall vi fortsätta arbeta med känsla och programmet för vårt musikcafé i mars. Jag skall skynda mig dit efter kyrkorådet så att jag inte missar något.

Sur

Jag är SUR.
Det vill inte bli som jag vill och det är riktigt störande. Det mest störande är nog ändå att jag skall lägga en massa arbete på en uppgift som inte kommer att svara på frågorna jag undrar över.
Hemskt irriterande men inte mycket att göra åt eftersom det är så det är beslutat.
Jag var i Lidköping på möte (och ja, jag hittade hem idag) och efteråt var jag så irriterad så jag åkte en omväg till Dafgårds fabriksförsäljning och handlade innan jag åkte hem. 28 chiabatta för åttio kronor hade de och då blev jag glad igen.
Säg inte att man inte kan shoppa sig lycklig.

Sjung för full hals

Tisdag är sjungdag.
Just nu övar vi inför ett musikcafé i mars och så några kyrksöndagar före påsk.
Vi sjunger så vackra sånger så det kan ingen tro. Vackra harmonier och vackra texter. Att sjunga i kör är underbart.

På lördag skall vi ha en hel sjungdag med en sångpedagog. Det skall bli både nyttigt och roligt.

Måndag

På tåget till Göteborg kom jag på att jag hade bokat en förmiddagstid med Mikael i Mölndal. Dumt nog hade jag inte skrivit in tiden i kalendern med en gång och då var det borta ur minnet. Jag fick maila och bekänna mina synder och så boka en ny tid för i morgon.

Sven-Arne mötte mig vid tåget i kväll, för det var väldigt försenat. Han hade lagat middag och snyggat till och dukat fint i rummet och tänt ljus och gjort i ordning allt.

Åh, vad jag har det bra.

Hemresa

En lärorik helg är över och vi har lärt oss en hel del nytt. Vi satt på tåget hem i vår egen lilla kärleksbubbla. På tåge och bussen kunde vi återskapa den och vi tar med oss den i vardagskärleken framöver.

Nu är det en ny vecka på ingång. Jag behöver inte vara i Mölndal förrän vid lunch i morgon. Skönt, jag behöver inte åka förrän åtta. Livet är gott ibland!

Kurs

Här och nu.
Det är orden för dagen.
Om man blundar så syns man inte.
Här och nu.
Och Frankrike i augusti.

Citat

Tomas di Leva blev intervjuad en gång.
"vem är den viktigaste personen i ditt liv just nu?" frågade journalisten.
"Det är du" svarade Tomas di Leva. "för det är dig jag pratar med."

Vi är i Stockholm över helgen. En relationskurs står på programmet.
I samband med presentationen sa Calle till mig "Du är som Muminmamman (jahatackarförden, tänkte jag). När homsorna kommer på besök blir hon orolig för att hon inte förstår vad de säger. För om hon inte förstår vad de säger, hur skall hon då veta vad de vill ha till frukost när de fyller år?"

Hur trött kan man bli?

Jag är så förfärligt trött. Jag höll på att somna på kontoret och nu på tåget får jag anstränga mig för att inte somna igen. Kanske är det tröttheten som gjort att jag har varit så vimsig på sistone. Eller så är det tvärt om, att jag har fått lägga en massa kraft på att åteställa min vimsighet, så att jag har blivit trött av det. Sånt kan man inte veta.

Idag har jag varit i Mölndal. En alltigenom bra dag, då vi har arbetat med kostfrågor och tjänstespecifikationer och resultatet kändes både bra och rimligt. Så skulle man ha det jämt på jobbet!

Nu är jag på väg hem. Eller till kyrkan, rättare sagt, för i kväll skall vi planera våres gudstjänster. Och i morgon åker vi till Stockholm och stannar där över helgen. Jag har på känn att vi har en rolig och väldigt annorlunda helg framför oss.

Jag blir så arg på mig själv

Nu är jag så arg på mig själv så jag borde skicka mig i säng utan kvällsmat när jag är så tanklös som jag är.

Jag jobbade i Lidköping idag. Vid halv sex åkte jag därifrån och vi kom överens om att ses nere på stan lagom till kyrkokören. Varmt och skönt i bilen var det. Och där var avtagsvägen in till Skara och jag fortsatte vägen fram och väntade på avtagsvägen mot Skövde och jag körde och körde... Och efter nära nog en mil kom jag ihåg att det inte var E20 jag åkte utan vägen mot Falköping.

Jajamensan.
Och så tillbaka till Skara för att svänga åt rätt håll.
Jag borde skicka mig i säng utan kvällsmat. Trots det gick jag till Pressbyrån och köpte en varmkorv när jag kom fram.
Men jag hade inte förtjänat den.

Jodå

Dagens resa gick väl rätt bra. Buss, tåg, buss igen och så var jag i Mölndal.
När jag kom fram kom jag på att mitt möte var inne i centrala Göteborg. Som tur var hade jag gott om tid och kunde gå till spårvagnen och ta mig tillbaka in till stan.

Vi spelar Wordfeud, jag och Sven-Arne. Eller jag spelar med rätt många, sonhustrur och döttrar och så. Och så Sven-Arne, som sagt. Ofta vinner han för jag spelar snabbt och inte så genomtänkt strategiskt som han. Idag har jag startat ett spel med 200 poängs försprång efter två drag. Det vore väl själva den om jag inte skulle kunna vinna en gång.

Säg åt mig på skarpen

Till helgen skall vi till Stockholm, jag och Sven-Arne. Det är en helg som vi längtar efter och ser fram emot.
Samtidigt planerar Jag inför en resa i mars till Teneriffa och så har vi börjat prata om Frankrike i maj och Tyskland i sommar och så drar det lite med Tjeckien och Danmark och varför inte tälta i Nora.

Säg åt mig på skarpen.
Stockholm.
Teneriffa.
Inget annat. Vänta med sommarplanerna. Andas djupt. Lugna ner dig. Resten finns kvar till senare.

Brantevikssill

När jag fyllde år gjorde vi denna. Den är så god så man kan bli medvetslös. Efter min födelsedag tog jag med mig och bjöd mina arbetskamrater och de höll med mig.
Den ÄR god.
Nu har jag haft med mig julsill som var över till jobbet, för vi hinner inte äta upp allt. Brantevikssillen sparar jag till sist.
De väntar varje dag på att den skall dyka upp.

Här är receptet på den, för er som inte jobbar på gamla ambulansstationen:

500 g strömmingsfilé (det går väldigt bra med frusen filé)
3 dl vatten
0,5 dl ättika (24%)
1 msk salt

Tina strömmingen om den var frusen. Dra av skinnet. Blanda lagen och lägg i strömmingen ett dygn.
Ta upp den och låt den rinna av.

Inläggning
1,5 dl socker
1 tsk krossad vitpeppar
1 tsk krossad kryddpeppar
1 stor gullök, finhackad
1 stor rödlök, finhackad
1 msk citronpeppar
1 smulat lagerblad
1 stor knippa hackad dill

Blanda alla ingredienserna till inläggningen.
Varva strömming och inläggningen i en glasburk. Det skall inte vara något spad.
Låt dra några dagar i kylskåp.

Jag lovar - det finns ingen godare sill.

Lördag

Vilket underbart väder det var idag! Temperaturen runt noll, strålande solsken och helt vindstilla och vi hann gå en rejäl vända i skogen i solen. Vi kom på att vi kunde ha tagit med oss fikat ut, men man kan inte tänka på allt. Det kommer fler dagar med solsken!

Vi köpte en bit rimmad grisytterfilé* för ett tag sen när vi var och handlade. Vi la den i en form med tapenade på och stekte i ugnen. Och så potatisgratäng till det. Värt att lägga på minnet.

Om jag stavar konstigt beror det på att min I-pad och jag inte är riktigt eniga om vilka ord som finns och vad jag menar. Ibland hittar den på helt själv och det är inte alltid jag upptäcker konstigheterna.

* jag vet, det är benfri kotlett. Ytterfilé låter lite finare.

Melodikrysset

När jag läser är mina öron hermetiskt tillslutna. När jag gick i skolan och vi hade läsestund försvann jag in i boken. Resten av klassen kunde gå ut på rast eller ta upp matteböckerna och jag märkte inte det. Kanske beror det på att jag är uppväxt i en familj med mycket folk och kusiner och grannar och musik, så det var nödvändigt att stänga av alla ljud för att göra läxorna.

Och nu har jag gift mig med en melodikryssfascist.

Här sitter vi i lugn och ro och äter långfrukokst. Tidningar, I-pads, tre sorters sill, kaffe och allt det andra. Jag försvinner in i tidningen och Facebook och kopplar rätt snabbt bort melodikrysset. Men det gör inte min hjärtevän, nejdå. Och inte nog med att Han Löser Melodikrysset, han vill Diskutera Svaren med mig och att jag skall Lyssna På Ledtrådarna. Men icke. Jag sitter djupt försjunken i mitt eget och hör inte att han säger något.

Jag bättrar mig aldrig.

Jobb

Jodåsåatteeee... Idag glömde jag bara telefonen hemma. Man tar sig.

Jag har ringt till bokacentralen flera gånger idag. Först ringde jag om tio tågbiljetter som jag har bett om och då hittade hon inte beställningen.
Så ville jag boka en bil till nästa vecka, för jag skall till Borås på måndag och Lidköping på tisdag. Måndag morgon till tisdag eftermiddag, sa jag. Den skall bekostas på ett annat konto än det nya, för det är projektet som skall betala det.
- Och vilket ansvar skall det gå på då? frågade hon.
Jag fick kolla upp det och återkomma för att vi skulle komma överens om konteringen. Det tog en liten stund innan jag kunde ringa henne.
Men så kom jag på att jag kanske behöver bilen på onsdag också så jag fick ringa en gång till och förlänga bokningen.
Och sen pratade jag med Brita om att jag kanske borde åka till Mölndal på måndag och inte till Borås.

Skall jag ringa en gång till och avboka måndagsbilen?

Fru Glömström

Jag packade ryggsäcken med block och pennor och vantar och mössa och telefon och datorladddare och yoghurt och biljett och for till Mölndal på möte.
När jag kom fram märkte jag att jag hade glömt datorn hemma... Men det gjorde inget för då fick jag plats med termobyxorna, som jag glömde där i tisdags.

Trettondagen

Linus och Emma, Jakob och Maria och Hilda var här på middag idag.
Och Malte, förstås, han var medelpunkten hela eftermiddagen. Åh, vilken fin liten pojke!

(Fast först hann vi sjunga på förmiddagsgudstjänsten i Sankta Helena. Bara det är ju en rolig sak.)

Jag har ju stickat vantar i höst. Hilda och Maria valde varsitt par, stickat i garnet från Uruguay, det mjuka garnet som är så gott att sticka i. Emma tog de lila. De är mycket varmare, för de är stickade i dubbla trådar. De är inte riktigt lika sköna, men då ingick en halstub i alpacka. Tqorgvantarna blev över, men det gör inget för Ann-Ewa vill ha båda paren.

Hilda är kvar tills i morgon. Själva håller vi på att packa för i morgon åker vi till Alingsås.