Candle Light Dinner i Tidaholm var en upplevelse utöver det vanliga.
Vi träffade trevliga människor, åt och drack gott och bodde furstligt.
Sviten på hotellet blev vår. Två sovrum med sammanlagt fyra bäddar, ett teverum med soffgrupp och stor teve och en bokhylla full med böcker, vad sägs om det?
När vi kom hem kom David på besök. Han hade haft en körning till Skövde och kom inom på en kopp kaffe. Sånt blir man glad över!
Vi har bildspel på teven som skärmsläckare. Det berättade jag för några dagar sen, va?
Just nu kör vi augustibilder. Där finns bilder från Frankrikesemestern och bilder från veckan då vi var hos pappa i Skåne. Frankrike innehåller romantiska och häftiga bilder och sånt som vi kan spinna en lång berättelse kring. Och bilderna från Furutorp får mig att gråta. Jag är glad att vi hade arbetsveckan där och att vi kunde åka vidare med ny kraft och stor entusiasm... det är bara så ledsamt att pappa dog en månad senare.
Vi hade så svåra år, pappa och jag, de åren då jag var gift med barnas pappa. Tjugo år då vi knappt pratade med varann, för att det var för jobbigt för oss båda två. När jag sen kom tillbaka tillsammans med Sven-Arne var det så mycket som jag behövde ta igen, så mycket att hämta upp och så mycket att visa att jag älskade.
Jag är glad att vi fick de här åren med mamma och pappa.
Men det är smärtsamt att de är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar