Nyårsafton

Tänk så mycket som händer under ett år.

Mamma kom in på ålderdomshemmet i Vittsjö. Pappa blev jättadålig men under har hänt förr och han piggnade till rätt bra och bor kvar på gården. Vi syskon och våra män ägnade några dagar åt att måla gården i Skåne. Fjorton hinkar falurött, två med vitt och en med grönt gick åt. Det var en bra vecka som gav mycket avkoppling och mycket återhämtning. För den som är sönderstressad och trött så kan jag rekommendera en vecka med en pensel i handen!

Jag släppte bostadsrättsföreningen och i stället engagerade vi oss i kyrkovalet. Vi stod båda på valbar plats, Sven-Arne i kyrkliga samfälligheten och jag i Ryd. Det känns spännande inför 2010.

Linus stod för årets stora händelse - han blev pappa till Sander och det är en underbart gossig unge. Det var ett stort ögonblick när vi träffade honom första gången.

Och mer?
"Ingen ligger på sin dödsbädd och ångrar att han har ägnat för lite tid åt sitt arbete." Det känns som att jag har arbetat konstant det här året. Det har märkts på min förmåga att ta vara på mig själv och jag har suttit på fel tåg två gånger på ganska kort tid. Må nästa år bli lugnare!

Vi har geocachat massor hela året och kom upp i över 1000 hittade plastburkar. För den som inte ägnar sig åt geocaching verkar det kanske helknäppt... men det är ett roligt sätt att semestra. Vi har promenerat miltals i Jönköping och på Söder och i Karlstad och Örebro och Åmål. Eller inte miltals i Åmål kanske, då tar stan slut.

Vi har börjat vara ganska mycket på Facebook båda två och det tar ganska mycket tid från bloggandet. Eller rättare sagt, jag tycker att jag redan har berättat det mesta på FB så det blir inte av att skriva det en gång till här. Jag skulle vilja ha mer bilder på bloggen men orka göra i ordning dem. Jag är helt enkelt för sliten för att ta mig den tiden.

Kanske bättrar jag mig under 2010. Eller så gör jag inte det. Facit vet vi om ett år vid den här tiden. Och tills dess:

GOTT NYTT ÅR!

Hårt arbete

- Jag vill åka till England, kan du sponsra mig? frågade Ann-Ewa i november. En ny Englandsresa, det var det hon ville ha i julklapp. Jag kontrade med ett eget förslag.
- Vill du att jag skall storstäda din lägenhet i stället?
Hon sa ja.
I valet mellan en Englandsresa och en storstädning av lägenheten valde hon storstädningen.
Då kan ni ju tänka er.

Idag har jag jobbat hårt hela dagen. Fjärde våningen utan hiss, det känns i benen när man sprungit upp och ner med grejor hela dagen.

Hej hå

En vanlig måndag och vi jobbade som om inget hade hänt. Även jag, som hade tänkt fixa Ann-Ewas lägenhet i Mariestad, men jag har omdisponerat dagarna lite.

Jag insåg idag att min trötthet inte går att vila bort. Efter en hel veckas ledighet är jag lika trött som för en vecka sedan. Det är inte summan av arbetspass utan summan av arbetsuppgifter som tar kål på mig. Det är ingen uppmuntrande tanke.

Tredjedag jul

"Tredjedag jul i min nöd om kvällen" skrev Emils mamma i sin dagbok. Det var den dagen då släktingarna från Ingatorp skulle komma på besök och Emil hade bjudit fattighushjonen på all julmaten.

Nu har vi ingen Emil här. Inga fattighushjon heller. Därför fanns det kyckling med ris och en gudomligt god sås när barnen kom på middag idag. Det roligaste var att allihop kom till St Matteus först, när vi sjöng julsånger. Jag tar inte för givet att någon av våra barn sköter sig i kyrkan för ingen av dem är van kyrkobesökare. Men det gick bra, de kom i tid och satt ordentligt och det är bra nog för mig.

Fram emot kvällen åkte Jakob och Mia hem till sitt i Ekedalen och David och Greta åkte till Göteborg. Hilda, Linus och Majken stannade kvar lite till och spelade spel med oss. Majken klarade sig riktigt bra. Vi var lite generösa med spelreglerna för man kan väl inte begära att en norrman vet att det heter "klangfärg" och inte "klangvolym" eller att det heter "brudnäbb" på svenska, det som heter "brudepike" på norska.

En mycket trevlig kväll.

Hemma

Det var snö, snö och snö när vi kom hem.
Syrran hade det ännu värre, de åkte från Skåne vid tio i gårkväll och var framme nån gång vid sextiden nu i kväll. Av det kan man lära sig fördelen med att bo i Skövde!

När vi åkte från Skåne var det varma uppätet, sillen likaså. Pappa hade en del djupfrysta portioner och det som fanns kvar i kylen var sylta och skinka. Och ischoklad. Massor av ischoklad. I morgon kommer Sven-Arnes barn på besök. Vi har varit borta en hel vecka och vi har bättre koll på pappas kylskåp än om vårt eget. Nu gäller det att tänka om.

Jul

Jag som har skrutit med att jag har skrivit varje dag, nu har jag hållit på med annat ett tag.
Vi var nio personer på julafton här i Furutorp. Julklappsrimmen var lagom fåniga, sillen var himmelsk och både mamma och pappa orkade vara med hela kvällen. Vi var många som hjälptes åt med förberedelserna och det var roligt att fixa och dona.

Nu är det juldagsmorgon. Jag skall strax gå ner och ställa fram skinka och sylta och sill och njuta av en stillsam juldagsfrukost.

Generationsfråga

Rebecca kom idag. Det är syrrans flicka. Vi satt i köket och pratade om julmaten och vi berättade att vi har gjort det enkelt för oss och köpt färdigkokt skinka. Det var lite befriande att höra hennes förvånade kommentar:

"Kan man köpa okokt skinka?"

Midvintersolståndet

Det blir inte mörkare än så här. Det är bara att glädjas.

Vi var och handlade idag. Fiskbilen stod utanför Kvantum i Markaryd och vi handlade sill som om vi var medvetslösa. Så fortsatte vi inne på Kvantum och handlade en vagn full, hur skall pappa kunna äta upp alla rester när juldagarna är slut?

Just nu har vi paus. Pappa vilar, Ann-Ewa sitter med en handduk om axlarna och väntar på att det skall bli dags att tvätta ur den nya julfärgen ur håret. Pappa har lagt sig en stund och Sven-Arne ligger på sängen och löser korsord. Själv skall jag börja leta efter juldukarna.

Julstök

Vi har dammat och torkat hyllor i stora rummet idag.
Finrummet
det med öppen spis och piano
och ekbord med åtta likadana stolar.
På en hylla står en blåvit väderkvarn i porslin
som har ramlat i golvet en gång
så alla vingarna är limmade.
Där står desutom tre små apor i mässing
en madonnaskulptur i gips
och en leksaksbil i plast.

Det är inte lätt att damma
bland alla dessa minnen.

19 december

Den nittonde december 2003 var en fredag. Vi bodde på andra våningen, tvärs över gården från där vi bor nu. Vi hade en liten, liten rabatt på framsidan och understundom flera döttrar boende hemma. Vi var förlovade sedan ett drygt halvår och körde en Ranault Laguna som inte hade börjat imma igen ännu. Jag var bjuden på julbord med jobbet och på kvällen skulle vi åka ner till Skåne.

Och just den här dagen tog Sven-Arne den första dagbilden, något som sedan har följt med varenda dag sedan dess.

Prinsessornas Kokbok

En historia som jag kom ihåg för att en kokbok blev omnämnd i ett Facebook-inlägg.

Min mamma Eva fick Prinsessornas kokbok när hon gifte sig med pappa. Hon var inte speciellt huslig, gillade inte matlagning och ville hellre arbeta (hon var sjuksköterska). Dessutom var mormor nog inte så intresserad av att ha Eva i köket, det var roligt att styra och ställa själv och eftersom Eva ville studera och jobba på sjukhus så må hon ju få slippa köket.

Så gifte Eva sig med pappa som sagt, en bonde med gammeldags traditioner, van vid stora hushåll och mycket folk och kvinnor som i stort sett bodde i köket. Mamma tog vid där farmor hade slutat, farmor som hade nio barn och drängar och gäster och massor av folk runt matbordet varenda dag. Och mamma stod där med gråten i halsen och Prinsessornas Kokbok framför sig, och försökte lära sig att göra köttsoppa och brun sås och pappa blev arg och fräste åt henne att
"Den där kan du skicka till prinsessorna på Haga!"

Mamma blev gravid med min äldsta syster Ulla. Ungefär samtidigt anmälde hon sig till en halvårskurs på lanthurshållsskola.
"Jag skall amma barnet", sa hon. "Och så skall jag lära mig laga mat för du skall inte behöva skämmas för att du har en fru som inte kan laga mat!"

Då förstod pappa hur tungt det var för mamma. Han sa att det var nog inte så farligt. Farmor stöttade mamma och så småningom höll mamma sina egna släktkalas, med femtio gäster och inspektion av svägerskor som var prästfruar eller bondmoror på andra gårdar.

Men mamma tyckte aldrig om att laga mat. Hade hon bestämt hade vi nog ätit palt eller falukorv för jämnan. Däremot älskade hon sitt jobb.
"Det vackraste man kan kallas är Syster", sa hon.

Mamma är numera på ålderdomshem och Prinsessornas Kokbok står orörd i bokhyllan och samlar damm. Undrar om det finns ett eget exemplar i Haga.

Torsdag

Inom Regionservice hanterar vi frågor om hjälpmedel, måltider, närservice (dvs städ och vaktmästeri), logisitk, inköp, administrativ service och IT. Ett skånskt julfirande skiljer sig inte så mycket från att arbeta.

Storstädning av mitt föräldrahem ingår i det finstilta i överenskommelsen.
Transfereringen av julmatskostnaderna står fadern för.
Inköp av varor på Kvantum och transport av mamma från servicehuset delar vi solidariskt.
Rullstolen skall servas så att den funkar när mamma är på Furutorp.
Internetuppkoppling och laptopar tar vi med oss hemifrån.

Det enda som ännu inte är reglerat är om det blir brun, röd eller grön kål. Det kommer nog att gå till skiljedom (svågrarna).

Lång dag

Jag sov inte så bra natten som gick. Trots det lyckades jag gå till jobbet kvart över sex, vara p årätt möte rätt tid och avsluta det sista mötet så att jag med två minuters marginal hann med 20.02-tåget mot Skövde. Dessutom skrev jag minnesanteckningar på tåget på hemvägen, jag är så duktig så jag blir rörd. I morgon skall jag unna mig sovmorgon. Det behöver jag.

Trött

Jag är trött på mig själv. Jag är virrigare än någonsin och går ett steg framåt och två bakåt och det tar kraft att rätta till det jag har gjort för att jag är disträ. Jag skrattar åt mina misstag för det är rätt komiskt att hamna i Ytterby eller Jönköping när man skall åka mellan Göteborg och Skövde. Men ändå. Det tar tid att komma till rätt destination och öppna upp dosan på banken som jag har glömt koden till och att fråga om vägen och att gå tillbaka eller köra om jobbet och hämta inneskorna när jag skall vara gudstjänstvärd. Det vore rätt skönt att slippa släpa runt på mig själv hela tiden.

Dessutom är jag ständigt hungrig när jag är trött. Det blir jag inte piggare av. Bara tjockare.

Måndag kväll

Jag har försökt göra mintkyssar med tveksamt resultat. Eller det var inte ens tveksamt, det kunde bara visas inom den närmaste familjen och knappt det. I kväll tänkte jag göra en omgång till, men räddades av att florsockret var slut. Som kompensation och i samma anfall av arbetslust tänkte jag göra marängfudge, men strösockret var också slut. Jag penslade knäckformar med smält blockchoklad i stället. Jag skall fylla dem med nougat eller vit choklad med citronsmak, jag har inte bestämt mig rför vilket som låter godast.

Saker folk har sagt till mig idag

- Säg åt mig att laga maten.
- Vill du läsa Episteltexten?
- Var rädd om dig.
- Ny Stureost på tredje advent.
- Ta med dig ett par bitar saffransbröd hem!
- Hur länge skall du hålla på i den takten?
- Jag har inte sett ut nån julgran åt Pelle.
- I-phone är min tjänstetelefon.
- Om en timme går det första Tågab-tåget till Kristinehamn.
- Räcker stolarna?
- Roligt att se dig!

Men orka

Jag handlade julklapp åt Sven-Arne idag och gjorde i ordning paketen som skall till syrran och hennes familj. Vi har bestämt att vi skall ge bort hemgjorda juklappar i år och att de inte får vara dyra. Vad det är i dem kan jag knappt tala om här för de är läskunniga allihop.

Sven-Arne har skött allt hemmaarbete idag. Dammsuga, tvätta golv, plocka undan och göra helgfint. Jag är så trött så jag har mest vilat. Nu borde jag gå och göra i ordning lite kvällsfika... men orka.

Fredag

När jag borstade tänderna i gårkväll stod jag och tittade på anslagstavlan i köket. Nästan av en tillfällighet så upptäckte jag att vi skulle vara gudstjänstvärdar den här helgen. Och inte nog med det - vi skall vara det tre gånger!

Efter kvällsmässan fick jag tag på Anna-Sarah och vi pratade ganskal länge via webbkameran. Hon har klippt sig idag. Hon är jättesöt, det har hon efter mig.

Torsdag

Sångövning i kväll. Samule skall vara föräldraledig i vår och julsångerna på tredjedag jul är det sista han gör tillsammans med oss innan ledigheten. Hur känns det tror ni?

På Melior skall de ha julknytkalas i morgon. Dagens fundering är därför:
Hur många grytor kan Sven-Arne bränna vid när han skall göra ris à la Malta?

Oups! I did it again

Först försov jag mig. Kanske hade jag hunnit med 6.53-tåget om  jag hade sprungit som en idiot, men jag tänkte att det är väl inte någon skada skedd om jag tar 7.32-tåget.
 
Så kom jag till stationen och tåget stod inne, man tackar, bara att sätta sig. Alla har sagt att ddet är så mycket regionfolk på det tåget. Det var det inte, men man känner ju inte alla! Så gick tåget och telefonen ringde, det var en kollega och vi pratade ganska länge. När vi hade lagt på tittade jag ut genom fönstret. Konstigt, jag känner inte igen mig, tänkte jag. Men eftersom det var mörkt så kunde det ju vara... Floby kanske?
 
Det var det inte. Det var Mullsjö. Jag haffade konduktören när tåget startade igen. Hon kollade tidtabellerna och sa att det var lika bra att jag följde med till Jönköping innan jag hoppade av och bytte.

Säga vad man vill om oss, vi som har otur när vi tänker - men vi blir beresta!

Kyrkorådet

Vi hade konstituerande möte med kyrkorådet idag.
Jag log hult när ordförande och vice ordförande valdes och ingen av dem var jag. Skönt att det fanns andra intresserade! Jag är så nöjd med några års upplärningstid och en kyrkvärdsroll.

Jag är trött och lite småförkyld. Det är inga bra förutsättningar när man skall skriva långa inspirerande blogginlägg.

Återkommer en annan dag.

Måste sova lite

Konstigt att klockan vill bli så mycket och att sömnen kommer så oregelbundet.

Jag var vaken en god stund inatt och när jag inte kunde sova lyckades jag väcka Sven-Arne som inte kunde somna när jag somnade. I morse åkte jag med tidiga tåget mog Göteborg. Jag skickade ett SMS till Fredrik för att han skulle komma ihåg att möta mig i Alingsås. Och så startade jag den italienska språkkursen och somnade som en stock och åkte förbi stationen. Fredrik blev inte alls glad. Konstigt.

Nu har klockan blivit drygt halv elva och jag skall ta det tidiga tåget i morgon också. Kanske dags att gå och sova?

Himlen inom

I fjol när vi sjöng folkmusikmässan Himlen inom så var den så svår, så svår. Och som om det inte räckte att den var svår, så fick musikerna och en av solisterna vinterkräksjuka lagom till konserten.
Vi stod två och två, jag skulle sjunga tillsammans med en ny alt. Hon hade inte tid att komma på övningen utan kom strax innan konserten. Hur skall detta gå, tänkte jag.

Men vilken klippa! Det var lätt att sjunga tillsammans med henne, det var bara att följa henne, för hon var den säkraste jag har varit med om.
- Har du sjungit den förut, frågade jag efteråt.
- Nej, aldrig, svarade hon.
- Men hur kan du segla in och bara sjunga den rakt upp och ner som att du aldrig har gjort annat? frågade jag.
- Jag har hållit på en del med musik, svarade hon.

"Hållit på en del" var ett understatement, men det visste jag inte förrän efteråt. Ingegerd hette hon och hon var pensionerad domkyrkoorganist.

Idag har vi sjungit Himlen inom igen. Det gick betydligt lättare och alla höll sig friska. En kväll att leva på ett tag.

Håll grytan kokande

Vi hade konsert med Skövde Gospel och Frälsningsarmén idag. Inte fullsatt men tillräckligt mycket folk för att det skulle kännas bra. Vi sjöng både "O helga natt" och "Decembernatt", den som Leonard Cohen har skrivit. Den kan man få ståpäls av. Nu tar vi igen oss i soffan för man blir lite trött efter en konsert.

I morgon börjar vi om igen. I vår egen kyrka skall vi sjunga folkmusikmässan "Himlen inom" klockan arton. Det skall bli roligt, för det är en mycket vacker mässa.

Men nu är det vila. Är det nån som kan tala om varför det är så konstiga program på teve på lördagkvällar?

Han är som en farfar fast pojke han är

Vi träffade dem i entrén till hotellet där de bor.
Hege och Sander.
Line och Noa.
Och Sven-Arne och jag.

Hege och Line är jämngamla.
Sander är fem dagar äldre än Noa.

Sven-Arne tog lille Sander i famnen och vände sig bort.
Ett starkt ögonblick.

Vi hade inte någon kamera med oss, hur kan man glömma det i det här läget?
Han finns ändå, lille Sander.

Tack, Hege och Line, för att vi fick träffa er.

Barnbarn

Jag letade upp henne på Facebook för ett tag sen.
Vi fick kontakt och idag skall vi ses.

Hege och jag och Sven-Arne.
Heges väninna är med.
Och så barnen.
Heges son heter Sander.

Han är vårt första barnbarn.

Från det ena till det andra

Morgonens tandläkarbesök gick bra. Det hade gått betydligt sämre om jag hade vetat i förväg hur stor sprickan i tanden var, så det var väl lika bra att jag inte hade förstått.

Så iväg till Alingsås och chefsdagen. Eftermiddagen ägnades åt jämställdhetsarbete. Ett av momenten var att vi skulle göra en pantomim för den som satt bredvid, och visualisera vår barndoms drömjobb.

Har jag berättat att jag ville tömma slambrunnar?

I kväll har vi haft sångövning inför folkmusikmässan på söndag kväll. Det kommer att bli riktigt bra. I fjol hade halva kören och nästan alla musikerna vinterkräksjuka, men vi lyckades ändå genomföra mässan med ganska gott resultat. I år kommer det att bli kalasfint.

Nu väntar jag med spänning och glädje på morgondagen.

Man kan inte ha tur jämt

Sista sångövningen inför konserten på lördag.
Klädsel: Ta nåt snyggt, ta det ni skall ha på julafton, sa körledaren när allihop stod uppställda.
Sen, när barnkören och Frälsningsarmens kör hade gått och det bara var vår kör kvar sa han "Svart, vitt och rött" till oss.
Och min nya snygga klänning går i svart och lila.

Man kan inte ha tur jämt.

Nånting har gått sönder i en käke eller en tand, kände jag idag. I morgon skall tanden röntgas. Som sagt man kan inte ha tur jämt.

Shopping

Jag var i Göteborg idag.
På vägen hem gick jag inom Nordstan för att klacka om mina stövlar och när jag ändå var där så kikade jag in i en klädaffär. Jag hittade en klänning som var alldeles på tok för dyr. Jag gick runt och tittade på andra kläder i affären, men den liksom ropade på mig.
Ja, vad gör man?
Jag försökte låta bli men till slut var jag TVUNGEN att köpa den.

Sven-Arne verkar inte riktigt lika övertygad om nödvändigheten men jag skall slipa lite på mina argument så går det nog bra. Jag har inte så högt klädkonto annars, det jag inte hittar i Personalbutiken brukar jag stjäla ur barnens garderober. Fråga Hilda vad som hände med hennes svarta top!

Borta och hemma

Nu har jag beställt biljetter. Första veckan i februari åker vi till Anna-Sarah på Irland. Hon fyller tjugo den veckan, min lilla bäbis, och det var ett skäl så gott som något att resa till Cork.
Jag undrar över titlarna som Ryanair använder. Man väljer mellan "Mr" "Mrs" "Miss" och "Doctor".
Doktor?
Varför då?
Jag är kundansvarig, varför har inte jag en egen rad?

Och så har jag gjort fudge med blandade nötter och torkade frukter och det blev så gott så man kan bli medvetslös. För stunden står den i kylen men i morgon när jag har skurit den i bitar får jag nog gömma den så att varken jag eller Sven-Arne hittar det.

Första advent

Hosianna Davids Son på förmiddagsgudstjänsten i kyrkan. En barnkör som sjöng, lite nya adventssånger och det var både vackert och stämningsfullt. Vi åkte ut en sväng i skogen på eftermiddagen. Vi har nu högtidligen tagit vår cache 1000. Låter det fint att ha hittat tusen plastburkar?

Vi fick kvällsmat hos Jakob och Mia i Ekedalen. Varm smörgåstårta, vad säger ni om det? Det var precis så gott som det låter. Jag lägger en minnesanteckning om att jag skall be om receptet. Linus kom dit medan vi var där. Att prata vaccination med honom är en utmaning, kan jag tala om...

Nu är det snart måndag igen. Ny vecka, nya utmaningar, nya möten.
Jag ser fram emot veckan.

Fixarlördag

Tänk, ibland så faller saker på plats.
Det känns riktigt bra.
Det tog lite tid att tänka ut men resultatet blev riktigt bra, som sagt.

Jag har gjort tårta idag. Mia och Jakob gifter sig i januari och jag har lovat göra tårtor, det har jag kanske berättat förut. De har mailat recept på den tårtan de önskade sig och i morgon eftermiddag skall vi till dem för att de skall få provsmaka resultatet. Jag vet vad de kommer att säga:

Citronbotten är OK.
Chokladbotten är för hård.
Apelsinchokladmoussen är god.
Den vita chokladmoussen smakar för lite.
Det är för lite fyllning.

Så går det när man följer receptet!
Garneringen skall bli intressant att diskutera.
Där är alla ideer välkomna.

Fredag

Fredag kväll.
Det har varit en tuff vecka och det är verkligen skönt att det har blivit helg. Nu skall här vilas. Maten var paj ur frysen och så drack vi ett gott rödvin till det. Och så kaffe och likör i soffan.

Adventsljusstaken är framtagen, jobbardatorn är nersläckt och det är varmt och mysigt inne.
Vad mer kan man begära av en fredagkväll?
Nej, precis. Inget.

Ord

Jag var på ett lååångt sammanträde idag. Det var intressant och bra på alla sätt. Men långt, som sagt var.

Jag hann sitta och fundera på annat medan mötet pågick. Uttrycket "duvning" till exempel, kan någon förklara var det kommer ifrån?
Duvning.
Jag förstår innebörden, men ursprunget?

Och ett annat konstigt uttryck är "sent om sider". Vaddå sider? Det är inte samma sak som varken sidor eller cider.
Sider.

Sådant kan man fundera på medan ett sammanträder pågår.

Onsdagkväll

Ikväll var det trögskrivet, vill jag lova. Jag har suttit en lång stund och väntat på att texten skall rinna genom fingrarna och ut i tangentbordet, men idag är det inte självrinnande.

Jag använde följande text på aftonbönen i Gospelkören i kväll. Det är ur Nelson Mandelas installationstal 1994:

Vi frågar oss själva - hur skulle jag kunna vara
genial, underbar, begåvad, fantastisk?
Men, varför skulle inte du vara det?
Du är ett Guds barn.
Vi föddes för att manifestera Guds härlighet som är inom oss.
Det finns inte bara i några av oss, det finns i var och en.
Och då vi låter vårt eget ljus lysa,
ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra samma sak.

Berest

Kvart över sex gick jag hemifrån.
Klockan nio började mitt möte i Mölndal. Jag skulle egentligen gå hem vid lunch, men så behövde vi bara fixa en grej till innan vi skulle sluta. Den där korta "ska bara"-saken satt vi med till fyra, då kände vi att det var dags att gå hem.

Halv fem-tåget missade jag med en hästlängd, för bussen fick vänta lite innan den kunde köra in på stationen.
Jag tar väl femtåget i stället, det står redan inne, tänkte jag och klev på.
Det gick strax efteråt, konstigt nog...
Konduktören hälsade välkommen i högtalarna. Välkommen blablabla tåg siochså mot Stenungsund blabla bla första stopp blablabla Ytterby.

Nu har hon blivit tokig, tänkte jag, men det var konstigt nog bara jag som höll på att börja skratta. Jag insåg med en suck att jag hade tittat lite för slarvigt på vad som stod på skyltarna. Vilken tur att jag inte hann somna, då skulle jag kunnat vakna precis var som helst!

Jag frågade mina medpassagerare var det var lagomt att hoppa av och åka tillbaka. Ytterby, sa de, tåget mot Göteborg står inne när vi kommer dit. Jag letade upp konduktören för att kolla så att inte Göteborgståget skulle åka samma sekund som vi kom in.

- Hinner jag med tåget mot Göteborg? frågade jag.
- Jahadu, det vet VERKLIGEN inte jag! fräste hon.
- Jag satte mig på fel tåg i Göteborg så jag behöver vända tillbaka, fortsatte jag som förklaring.
- Man får faktiskt ta på sitt eget ansvar att kolla att man går på rätt tåg! fräste hon åt mig.

Nähäh!

I Ytterby klev jag av och vände tillbaka för att ta nästa tåg mot Skövde.
Nu sitter jag på sextåget mot Skövde. Snart stannar tåget i Alingsås så jag vet att jag är på rätt väg. Jag skulle egentligen behöva arbeta men jag är för trött. Nu gäller det att hålla sig vaken för tåget skall fortsätta till Stockholm.

Årets icke-julklapp

Riksbyggens tidning Öppet hus kom idag. En av artiklarna handlar om smarta julklappar. Jag bläddrade genast upp det kapitlet. Ett av förslagen var en disktrashållare.

"När det hänger en använd disktrasa över kranen ser köket lite tristare ut. Med den här hållaren som hålls fast med en magnet, göms trasan i diskhon." Hållaren kostar 449 kronor. Frågan är bara vem som har användning för den, eftersom rostfritt inte är magnetiskt...

Söndag

Kycklinggryta, soffmys, cappucino och ett litet glas apelsinlikör, det är en skön söndagskväll.

Min ryggsäck, som innehåller hela kommande veckas arbete, väger hundra kilo. Över helgen har jag förträngt den, men nu är det snart dags att greppa den igen. Jag är inte riktigt blogginspirerad just nu men varför skulle man vara inspirerad jämt?

Logistik

Ett skrivbord och en lampa och lite småsaker från Ekedalen.
En säng från oss här i Skövde. Den lämnade vi i Mariestad.
En cykel och soffa och säng och tusen kartonger från Karlstad.
Det och grejerna från Ekedalen lämnade vi i Säffle.
Tillbaka i Karlstad lastade vi in nya saker i bilen.
Somligt skall till Ekedalen i morgon.
Resten får vi lasta in i rummet som vi tog sängen ifrån i morse, och så köra det till Gengåvan en dag när de har öppet.

Det finns en del att glädjas åt

Jag var faktiskt utomhus en liten stund mitt på dan och då kom jag på solen med att skina. Den var nog inte beredd på att jag skulle vara utomhus så dags. Det var tio grader varmt klockan sju ikväll.

Dessutom är Caroline av Ugglas på teve ikväll.

En regnig torsdag i november

Regnet vräker ner.
En hel arbetsdag gick åt till att svara på en enda fråga.
Jag tror att jag har svarat korrekt - men som sagt. Det tog hela dan.
I morgon skall jag bara svara på följdfrågorna.
Jag har ett rikt liv...

Upp som en sol...

... och ner som en pannkaka.
Japp.
Jag anses fortfarande pestsmittad.
Vad trött jag blir.

Tisdag

Jag gick fel idag. Inte så att jag gick vilse, eller bara lite rättare sagt, men jag gick fel på dag.

Det där blev rörigt. Jag börjar om.

Jag fick för mig att det var onsdag idag. På tåget ringde jag till Drömprinsen och pratade mat.
Det måste vara något snabbt idag, sa jag, för vi skall ju åka igen halv åtta.
Vart ska vi då? frågade Sven-Arne förvånat.
När jag förstod att det bara var tisdag fick jag en extra kväll hemma, det var bara att tacka och ta emot.

I Mölndal idag pratade jag med Birgitta, min motsvarighet på Måltider. Vi pratade om jobbet och hur mycket vi hade att göra (det är sånt vi pratar om när vi träffas) och hon sa "Jag skulle vilja ha en vecka 44b". Hon hade hört det i ett stycke som Claes hade läst på ett sammanträde de hade haft. Det jag skrev hade spritt sig, då blev jag stolt!

... och det där med att jag gick vilse. Egentligen gjorde jag inte det. Däremot pratade jag med min chef i telefon så jag gick rakt förbi Regionens Hus när jag skulle dit på möte.

Måndag

Jag har varit i Mölndal idag. En ovanligt kort dag, jag hann med tretåget till Skövde. Jag var trött som bara den så jag orkade inte arbeta på hemvägen. Det straffade sig så i kväll har jag försökt förbereda morgondagens möten efter bästa förmåga från soffhörnet.

Vi är bjudna på bröllop i januari. Jag vill ha något snyggt att sätta på mig - men de flesta klänningarna i affärerna är svarta och svart är inte riktigt comme il faut på bröllop. Christina och Sven-Arne har erbjudit sig att följa med mig på en shoppingtur, har jag vänner eller har jag vänner?

This is a story to be continued!

Söndag kväll

Pappa ringde inte som han brukar kvart i elva så jag ringde tiill honom. Han svarade inte. En faster ringde på eftermiddagen för hon var orolig för honom och lite senare fick jag äntligen tag på honom. Han var lite halvrisig men när vi hade pratat en stund och han hade fått berätta ett par historier glömde han nog bort krämporna för då lät han riktigt pigg.

I kväll har vi haft berättarkväll här hemma, det skrev jag ju om igår.
Helena har berättat om sin farfar.
Birger tog med sig sin musmatta och berättade om den.
Leif läste en dikt om sammanträden och hur de växte och bildade utskott.
Sonja lät oss lyssna på en sång som Ylva Eggerhorn har skrivit.
Isabella gav oss ett recept på rostbiff.
Sven-Arne berättade om personerna på några foton från sin barndom.
Jag läste en text som jag har skrivit. En del av er kan ha sett den redan, den handlade om Vecka 44b. Jag skrev den för Hildas gästblogg för ett par veckor sedan.

En väldigt trevlig kväll. Nu gäller det att sova snabbt som ögat för i morgon skall jag ta sexochfemtiotretåget till Göteborg. Ni hittar mig i första vagnen efter loket som vanligt.

Novemberlördag

Det är den fjortonde november idag.
Det är Världsdiabetesdagen. Och Ostkakans dag. Samtidigt. Kan nån förklara för mig hur det går ihop?

I morgon kväll skall vi ha främmande. Vi har bjudit in några goda vänner på berättarkväll. Åtta vänner som bidrar med en berättelse. Vi håller med te och scones, de som kommer håller med berättandet. Kan det bli annat än en bra kväll?

En fördel med att bjuda hem folk en kväll i november är att det inte märks om man har fuskat med att putsa fönstrena.

Fredagskväll

Taizémässa och sedan en stilla kväll här hemma.

En av de första kvällarna när barnen skulle sova hos sin pappa efter separationen så hittade jag en bok som jag inte hade sett förut, Broarna i Madison County. Kanske hade den kommit i en fyndlåda på någon auktion, eller så kanske jag hade köpt den och glömt den. Jag läste den och tyckte - ärligt talat - att den var sådär. I kväll har den gått på teve och den var så romantisk och vacker som den bara kunde bli.

Det finns ett brohus i Vaholm, ett par mil norrut. Det känns på något sätt inte lika romantiskt. Det är inte heller lika smärtsamt i verkliga livet, för vi har inte fyra dagar på stulen tid utan ett helt liv tillsammans.

Julklappar

Årets julklapp är nu utsedd.
Sven-Arne är inte så tänd på idén med spikmattor, efter den gången i Skåne förra sommaren när han av misstag ställde sig på en. Jag kan tala om att den typen av ord inte används i vanliga fall i mitt föräldrahem.

Och på tal om julklappar pratade jag med Anna-Sarah härom kvällen. Jag skall skicka ett julpaket till henne.
- Är det något speciellt du vill ha? frågade jag.
- En digitalkamera, betalda skulder och cigaretter svarade hon.
Bra försök.

Jag minns hur det var förr

Varje gång jag kommer till Planeringsenheten blir jag förvånad över att Lars-Göran sitter på Sonjas rum och att Lars-Åke sitter på mitt. Möjligen borde Sonja sitta på mitt rum och Lars-Åke på Sonjas, men det var inte så lång period. Och för att krångla till det så sitter Leif på Lars-Görans rum och Ingemars rum, det som Maj-Britt satt i ett tag, det står tomt. Var det inte lite bättre förr?

Hon ringde idag, Sonja. Hon har varit på jobbet några gånger och hälsat på men jag har varit iväg nånstans varenda gång. Det har grämt mig lite! Men på söndag har vi berättarkväll här, då kommer hon. Det ser jag fram emot!

Facebook

Nu är det bekräftat. Det är väl inte så dumt att veta, vem man har som vän.

Jag har börjat leta efter flyg och boende för att kunna åka till Irland i början av februari, när Anna-Sarah fyller tjugo. Jag var på väg att åka dit i höst men det fick ställas in. Flyget var inte så svårt att hitta på men boende var krångligare. Nu försöker jag få kontakt med det lilla barnet för att hon skall tipsa oss om var vi kan bo. Vi kommer ganska sent till Irland. Jag funderar på om vi kanske borde sova över nära flygplatsen första natten. Det kan vara rätt bra att bila i dagsljus, första gången man skall köra bil i vänstertrafik.

Måndag

Det är fridfullt hos Floryds ikväll. Jag skall ta ett tag med lite strykning och Sven-Arne kikar på ett annat bloggprogram, nu när jag vill sluta skriva dagboken i löpande text. Strax skall jag skriva till släkten och ge direktiv om nivå på årets julklappar. Det känns lagom ambitiöst. Jag har haft en rätt bra dag på det stora hela. Jag har suttit på mitt kontor i Skövde, det var varmt och skönt och jag fick arbeta ifred, jag lyckades rädda ett havererat telefonmöte och jag kom ihåg att spara mina dokument innan jag stängde ner dem. Man skall vara glad över den sortens dagar när de för en gångs skull inträffar.

Ann-Ewa har skickat in en kaxig litteraturuppsats idag. Hon hävdar på fullt allvar och emfas att Shakespeare var en tönt och att Hamlet är ytligt dravel som ingen borde behöva läsa. Är det att sticka ut hakan, tro?

Fars Dag

Pappa ringer alltid kvart i elva på söndagar.
Kanske är det för att kolla om vi fyra systrar är i kyrkan. Det är stor risk att vi är det, särskilt Inger i Skellefteå som är kantor. Kvart i elva ringer han, som sagt. Tevegudstjänsten börjar tio och vid kvart i elva är predikan klar och psalmen efter också. Av någon anledning som ingen riktigt har förstått så väntar han inte till efter välsignelsen innan han ringer.

Fast idag ringde han inte. Det är Fars Dag och då skall vi ha en chans att gratulera honom i stället.

Läsning

7 november

Jag köpte "Segel av sten" av Åke Edwardsson på Genvåvan för ett tag sen. Fem kronor kostade den. Jag har läst den ibland på tåget och efter hundra sidor började jag känna igen handlingen, så jag kollade i bokhyllan. Jajamensan, där fanns den också. Eftersom jag inte mindes hur den slutade fortsatte jag läsa och insåg fascinerat att jag helt hade glömt hur upplösningen var.

Nu har jag läst ut den. Jag har fortfarande inte förstått slutet så jag kan nog köpa den en gång till om ett par år och börja från början.

Vem släckte lyset?

6 november

Vi gick hem vid lunch idag. Vid två la jag mig i soffan och någon släckte lyset där inne i mitt huvud. Halv fem nånting vaknade jag så sakteliga igen och kände mig som Det är en ros utsprungen.

I kväll har vi varit i kyrkan. Kennet Gärdestad har varit där och pratat om sig och Ted och musiken och Teds sjukdomsperiod och död. En mycket bra kväll, full av insikter och fin musik. Kyrkans ungdomskör sjöng, det var nog första framträdandet för dem. En kväll att minnas.

Uppkrupen i soffhörnet

5 november
I kväll tänker jag inte göra nånting.
Meddelas endast på detta sätt.

Den som vill ha något att läsa kan ju passa på att kolla
Anna-Sarahs blogg idag.

Tjuvlyssnat

4 november
Jag hörde en dialog på bussen från Mölndal igår. Idag publicerades den på Tjuvlyssnat.se:

Buss 771 från Mölndal till Göteborg

Några killar ~ 20 pratar om helgen som precis har varit. Kille 1 berättar om en fest han har varit på med mycket utklädda människor, tivoli, dans och mycket sprit.
Kille 1: Vad har ni gjort då?
Kille 2: Vi var mest hemma. Vi gick bara och tände ljus på gravarna.
Kille 1: Tände ljus på gravarna? Vad har det med Halloween att göra?

Hemresa

3 november

I kväll är jag hemma strax före åtta och i morgon skall tillbaka till Göteborg igen. Det känns sådär just nu. Jag är fortfarande på tåget på väg hem. Jag sitter med tre tjejer i tjugoårsåldern och deras hundar, tre stora bestar. Jag törs inte röra mig ur fläcken för då hugger de säkert.

Göteborg

2 november

Tågresan ner till Göteborg ägnade jag åt att skriva gästblogginlägget till metrobloggen.se/scenen. Blogginlägget skulle handla om något som berör mig, och jag var berörd av en facebookskommentar idag. Jag är inte så utbränd som jag låter i inlägget, det vill jag nogsamt påpeka.

Har man mycket att göra så har man. För att spara tid stannade jag över natt i Göteborg. Det är rätt läckert att gå i gången ovanpå järnvägsstationen och titta på resenärer.

Novembersöndag

1 november
Plötsligt går tiden fortare än vad som var tänkt.

Berättarkvällen och Hildas flytt och marängerna och tårtorna och julklapparna måste plötsligt planeras för att hinnas i god ordning. Det stressar inte på något sätt men det skall ju ändå hinnas med. Idag gjorde jag fruktkakor, till exempel. Sven-Arne tycker inte att det är så vidare värst och barnen har inte heller fallit för det, men jag tycker att det är jättegott och det passar dessutom bra till teet på berättarkvällen.

Vi åkte till Karlsborg idag. Vädret var vackert och vi gick en skön cachingpromenad, för Karlsborg är en underbar stad så länge solen skiner. När molnen drog in framemot eftermiddagen blev det jättekallt. Det är då man kommer på hur bra det är att bo inne i stan.

Då tar jag nya tag

Jag har försökt blogga förut, men vi kom inte överens, bloggsidan och jag.
Men att skriva vanlig dagbok är SÅ ute.
Kanske går det bättre den här gången.
Det är värt ett test.

Nu kör vi.