Nyårsafton

Tänk så mycket som händer under ett år.

Mamma kom in på ålderdomshemmet i Vittsjö. Pappa blev jättadålig men under har hänt förr och han piggnade till rätt bra och bor kvar på gården. Vi syskon och våra män ägnade några dagar åt att måla gården i Skåne. Fjorton hinkar falurött, två med vitt och en med grönt gick åt. Det var en bra vecka som gav mycket avkoppling och mycket återhämtning. För den som är sönderstressad och trött så kan jag rekommendera en vecka med en pensel i handen!

Jag släppte bostadsrättsföreningen och i stället engagerade vi oss i kyrkovalet. Vi stod båda på valbar plats, Sven-Arne i kyrkliga samfälligheten och jag i Ryd. Det känns spännande inför 2010.

Linus stod för årets stora händelse - han blev pappa till Sander och det är en underbart gossig unge. Det var ett stort ögonblick när vi träffade honom första gången.

Och mer?
"Ingen ligger på sin dödsbädd och ångrar att han har ägnat för lite tid åt sitt arbete." Det känns som att jag har arbetat konstant det här året. Det har märkts på min förmåga att ta vara på mig själv och jag har suttit på fel tåg två gånger på ganska kort tid. Må nästa år bli lugnare!

Vi har geocachat massor hela året och kom upp i över 1000 hittade plastburkar. För den som inte ägnar sig åt geocaching verkar det kanske helknäppt... men det är ett roligt sätt att semestra. Vi har promenerat miltals i Jönköping och på Söder och i Karlstad och Örebro och Åmål. Eller inte miltals i Åmål kanske, då tar stan slut.

Vi har börjat vara ganska mycket på Facebook båda två och det tar ganska mycket tid från bloggandet. Eller rättare sagt, jag tycker att jag redan har berättat det mesta på FB så det blir inte av att skriva det en gång till här. Jag skulle vilja ha mer bilder på bloggen men orka göra i ordning dem. Jag är helt enkelt för sliten för att ta mig den tiden.

Kanske bättrar jag mig under 2010. Eller så gör jag inte det. Facit vet vi om ett år vid den här tiden. Och tills dess:

GOTT NYTT ÅR!

Hårt arbete

- Jag vill åka till England, kan du sponsra mig? frågade Ann-Ewa i november. En ny Englandsresa, det var det hon ville ha i julklapp. Jag kontrade med ett eget förslag.
- Vill du att jag skall storstäda din lägenhet i stället?
Hon sa ja.
I valet mellan en Englandsresa och en storstädning av lägenheten valde hon storstädningen.
Då kan ni ju tänka er.

Idag har jag jobbat hårt hela dagen. Fjärde våningen utan hiss, det känns i benen när man sprungit upp och ner med grejor hela dagen.

Hej hå

En vanlig måndag och vi jobbade som om inget hade hänt. Även jag, som hade tänkt fixa Ann-Ewas lägenhet i Mariestad, men jag har omdisponerat dagarna lite.

Jag insåg idag att min trötthet inte går att vila bort. Efter en hel veckas ledighet är jag lika trött som för en vecka sedan. Det är inte summan av arbetspass utan summan av arbetsuppgifter som tar kål på mig. Det är ingen uppmuntrande tanke.

Tredjedag jul

"Tredjedag jul i min nöd om kvällen" skrev Emils mamma i sin dagbok. Det var den dagen då släktingarna från Ingatorp skulle komma på besök och Emil hade bjudit fattighushjonen på all julmaten.

Nu har vi ingen Emil här. Inga fattighushjon heller. Därför fanns det kyckling med ris och en gudomligt god sås när barnen kom på middag idag. Det roligaste var att allihop kom till St Matteus först, när vi sjöng julsånger. Jag tar inte för givet att någon av våra barn sköter sig i kyrkan för ingen av dem är van kyrkobesökare. Men det gick bra, de kom i tid och satt ordentligt och det är bra nog för mig.

Fram emot kvällen åkte Jakob och Mia hem till sitt i Ekedalen och David och Greta åkte till Göteborg. Hilda, Linus och Majken stannade kvar lite till och spelade spel med oss. Majken klarade sig riktigt bra. Vi var lite generösa med spelreglerna för man kan väl inte begära att en norrman vet att det heter "klangfärg" och inte "klangvolym" eller att det heter "brudnäbb" på svenska, det som heter "brudepike" på norska.

En mycket trevlig kväll.

Hemma

Det var snö, snö och snö när vi kom hem.
Syrran hade det ännu värre, de åkte från Skåne vid tio i gårkväll och var framme nån gång vid sextiden nu i kväll. Av det kan man lära sig fördelen med att bo i Skövde!

När vi åkte från Skåne var det varma uppätet, sillen likaså. Pappa hade en del djupfrysta portioner och det som fanns kvar i kylen var sylta och skinka. Och ischoklad. Massor av ischoklad. I morgon kommer Sven-Arnes barn på besök. Vi har varit borta en hel vecka och vi har bättre koll på pappas kylskåp än om vårt eget. Nu gäller det att tänka om.

Jul

Jag som har skrutit med att jag har skrivit varje dag, nu har jag hållit på med annat ett tag.
Vi var nio personer på julafton här i Furutorp. Julklappsrimmen var lagom fåniga, sillen var himmelsk och både mamma och pappa orkade vara med hela kvällen. Vi var många som hjälptes åt med förberedelserna och det var roligt att fixa och dona.

Nu är det juldagsmorgon. Jag skall strax gå ner och ställa fram skinka och sylta och sill och njuta av en stillsam juldagsfrukost.

Generationsfråga

Rebecca kom idag. Det är syrrans flicka. Vi satt i köket och pratade om julmaten och vi berättade att vi har gjort det enkelt för oss och köpt färdigkokt skinka. Det var lite befriande att höra hennes förvånade kommentar:

"Kan man köpa okokt skinka?"

Midvintersolståndet

Det blir inte mörkare än så här. Det är bara att glädjas.

Vi var och handlade idag. Fiskbilen stod utanför Kvantum i Markaryd och vi handlade sill som om vi var medvetslösa. Så fortsatte vi inne på Kvantum och handlade en vagn full, hur skall pappa kunna äta upp alla rester när juldagarna är slut?

Just nu har vi paus. Pappa vilar, Ann-Ewa sitter med en handduk om axlarna och väntar på att det skall bli dags att tvätta ur den nya julfärgen ur håret. Pappa har lagt sig en stund och Sven-Arne ligger på sängen och löser korsord. Själv skall jag börja leta efter juldukarna.

Julstök

Vi har dammat och torkat hyllor i stora rummet idag.
Finrummet
det med öppen spis och piano
och ekbord med åtta likadana stolar.
På en hylla står en blåvit väderkvarn i porslin
som har ramlat i golvet en gång
så alla vingarna är limmade.
Där står desutom tre små apor i mässing
en madonnaskulptur i gips
och en leksaksbil i plast.

Det är inte lätt att damma
bland alla dessa minnen.

19 december

Den nittonde december 2003 var en fredag. Vi bodde på andra våningen, tvärs över gården från där vi bor nu. Vi hade en liten, liten rabatt på framsidan och understundom flera döttrar boende hemma. Vi var förlovade sedan ett drygt halvår och körde en Ranault Laguna som inte hade börjat imma igen ännu. Jag var bjuden på julbord med jobbet och på kvällen skulle vi åka ner till Skåne.

Och just den här dagen tog Sven-Arne den första dagbilden, något som sedan har följt med varenda dag sedan dess.

Prinsessornas Kokbok

En historia som jag kom ihåg för att en kokbok blev omnämnd i ett Facebook-inlägg.

Min mamma Eva fick Prinsessornas kokbok när hon gifte sig med pappa. Hon var inte speciellt huslig, gillade inte matlagning och ville hellre arbeta (hon var sjuksköterska). Dessutom var mormor nog inte så intresserad av att ha Eva i köket, det var roligt att styra och ställa själv och eftersom Eva ville studera och jobba på sjukhus så må hon ju få slippa köket.

Så gifte Eva sig med pappa som sagt, en bonde med gammeldags traditioner, van vid stora hushåll och mycket folk och kvinnor som i stort sett bodde i köket. Mamma tog vid där farmor hade slutat, farmor som hade nio barn och drängar och gäster och massor av folk runt matbordet varenda dag. Och mamma stod där med gråten i halsen och Prinsessornas Kokbok framför sig, och försökte lära sig att göra köttsoppa och brun sås och pappa blev arg och fräste åt henne att
"Den där kan du skicka till prinsessorna på Haga!"

Mamma blev gravid med min äldsta syster Ulla. Ungefär samtidigt anmälde hon sig till en halvårskurs på lanthurshållsskola.
"Jag skall amma barnet", sa hon. "Och så skall jag lära mig laga mat för du skall inte behöva skämmas för att du har en fru som inte kan laga mat!"

Då förstod pappa hur tungt det var för mamma. Han sa att det var nog inte så farligt. Farmor stöttade mamma och så småningom höll mamma sina egna släktkalas, med femtio gäster och inspektion av svägerskor som var prästfruar eller bondmoror på andra gårdar.

Men mamma tyckte aldrig om att laga mat. Hade hon bestämt hade vi nog ätit palt eller falukorv för jämnan. Däremot älskade hon sitt jobb.
"Det vackraste man kan kallas är Syster", sa hon.

Mamma är numera på ålderdomshem och Prinsessornas Kokbok står orörd i bokhyllan och samlar damm. Undrar om det finns ett eget exemplar i Haga.

Torsdag

Inom Regionservice hanterar vi frågor om hjälpmedel, måltider, närservice (dvs städ och vaktmästeri), logisitk, inköp, administrativ service och IT. Ett skånskt julfirande skiljer sig inte så mycket från att arbeta.

Storstädning av mitt föräldrahem ingår i det finstilta i överenskommelsen.
Transfereringen av julmatskostnaderna står fadern för.
Inköp av varor på Kvantum och transport av mamma från servicehuset delar vi solidariskt.
Rullstolen skall servas så att den funkar när mamma är på Furutorp.
Internetuppkoppling och laptopar tar vi med oss hemifrån.

Det enda som ännu inte är reglerat är om det blir brun, röd eller grön kål. Det kommer nog att gå till skiljedom (svågrarna).

Lång dag

Jag sov inte så bra natten som gick. Trots det lyckades jag gå till jobbet kvart över sex, vara p årätt möte rätt tid och avsluta det sista mötet så att jag med två minuters marginal hann med 20.02-tåget mot Skövde. Dessutom skrev jag minnesanteckningar på tåget på hemvägen, jag är så duktig så jag blir rörd. I morgon skall jag unna mig sovmorgon. Det behöver jag.

Trött

Jag är trött på mig själv. Jag är virrigare än någonsin och går ett steg framåt och två bakåt och det tar kraft att rätta till det jag har gjort för att jag är disträ. Jag skrattar åt mina misstag för det är rätt komiskt att hamna i Ytterby eller Jönköping när man skall åka mellan Göteborg och Skövde. Men ändå. Det tar tid att komma till rätt destination och öppna upp dosan på banken som jag har glömt koden till och att fråga om vägen och att gå tillbaka eller köra om jobbet och hämta inneskorna när jag skall vara gudstjänstvärd. Det vore rätt skönt att slippa släpa runt på mig själv hela tiden.

Dessutom är jag ständigt hungrig när jag är trött. Det blir jag inte piggare av. Bara tjockare.

Måndag kväll

Jag har försökt göra mintkyssar med tveksamt resultat. Eller det var inte ens tveksamt, det kunde bara visas inom den närmaste familjen och knappt det. I kväll tänkte jag göra en omgång till, men räddades av att florsockret var slut. Som kompensation och i samma anfall av arbetslust tänkte jag göra marängfudge, men strösockret var också slut. Jag penslade knäckformar med smält blockchoklad i stället. Jag skall fylla dem med nougat eller vit choklad med citronsmak, jag har inte bestämt mig rför vilket som låter godast.

Saker folk har sagt till mig idag

- Säg åt mig att laga maten.
- Vill du läsa Episteltexten?
- Var rädd om dig.
- Ny Stureost på tredje advent.
- Ta med dig ett par bitar saffransbröd hem!
- Hur länge skall du hålla på i den takten?
- Jag har inte sett ut nån julgran åt Pelle.
- I-phone är min tjänstetelefon.
- Om en timme går det första Tågab-tåget till Kristinehamn.
- Räcker stolarna?
- Roligt att se dig!

Men orka

Jag handlade julklapp åt Sven-Arne idag och gjorde i ordning paketen som skall till syrran och hennes familj. Vi har bestämt att vi skall ge bort hemgjorda juklappar i år och att de inte får vara dyra. Vad det är i dem kan jag knappt tala om här för de är läskunniga allihop.

Sven-Arne har skött allt hemmaarbete idag. Dammsuga, tvätta golv, plocka undan och göra helgfint. Jag är så trött så jag har mest vilat. Nu borde jag gå och göra i ordning lite kvällsfika... men orka.

Fredag

När jag borstade tänderna i gårkväll stod jag och tittade på anslagstavlan i köket. Nästan av en tillfällighet så upptäckte jag att vi skulle vara gudstjänstvärdar den här helgen. Och inte nog med det - vi skall vara det tre gånger!

Efter kvällsmässan fick jag tag på Anna-Sarah och vi pratade ganskal länge via webbkameran. Hon har klippt sig idag. Hon är jättesöt, det har hon efter mig.

Torsdag

Sångövning i kväll. Samule skall vara föräldraledig i vår och julsångerna på tredjedag jul är det sista han gör tillsammans med oss innan ledigheten. Hur känns det tror ni?

På Melior skall de ha julknytkalas i morgon. Dagens fundering är därför:
Hur många grytor kan Sven-Arne bränna vid när han skall göra ris à la Malta?

Oups! I did it again

Först försov jag mig. Kanske hade jag hunnit med 6.53-tåget om  jag hade sprungit som en idiot, men jag tänkte att det är väl inte någon skada skedd om jag tar 7.32-tåget.
 
Så kom jag till stationen och tåget stod inne, man tackar, bara att sätta sig. Alla har sagt att ddet är så mycket regionfolk på det tåget. Det var det inte, men man känner ju inte alla! Så gick tåget och telefonen ringde, det var en kollega och vi pratade ganska länge. När vi hade lagt på tittade jag ut genom fönstret. Konstigt, jag känner inte igen mig, tänkte jag. Men eftersom det var mörkt så kunde det ju vara... Floby kanske?
 
Det var det inte. Det var Mullsjö. Jag haffade konduktören när tåget startade igen. Hon kollade tidtabellerna och sa att det var lika bra att jag följde med till Jönköping innan jag hoppade av och bytte.

Säga vad man vill om oss, vi som har otur när vi tänker - men vi blir beresta!

Kyrkorådet

Vi hade konstituerande möte med kyrkorådet idag.
Jag log hult när ordförande och vice ordförande valdes och ingen av dem var jag. Skönt att det fanns andra intresserade! Jag är så nöjd med några års upplärningstid och en kyrkvärdsroll.

Jag är trött och lite småförkyld. Det är inga bra förutsättningar när man skall skriva långa inspirerande blogginlägg.

Återkommer en annan dag.

Måste sova lite

Konstigt att klockan vill bli så mycket och att sömnen kommer så oregelbundet.

Jag var vaken en god stund inatt och när jag inte kunde sova lyckades jag väcka Sven-Arne som inte kunde somna när jag somnade. I morse åkte jag med tidiga tåget mog Göteborg. Jag skickade ett SMS till Fredrik för att han skulle komma ihåg att möta mig i Alingsås. Och så startade jag den italienska språkkursen och somnade som en stock och åkte förbi stationen. Fredrik blev inte alls glad. Konstigt.

Nu har klockan blivit drygt halv elva och jag skall ta det tidiga tåget i morgon också. Kanske dags att gå och sova?

Himlen inom

I fjol när vi sjöng folkmusikmässan Himlen inom så var den så svår, så svår. Och som om det inte räckte att den var svår, så fick musikerna och en av solisterna vinterkräksjuka lagom till konserten.
Vi stod två och två, jag skulle sjunga tillsammans med en ny alt. Hon hade inte tid att komma på övningen utan kom strax innan konserten. Hur skall detta gå, tänkte jag.

Men vilken klippa! Det var lätt att sjunga tillsammans med henne, det var bara att följa henne, för hon var den säkraste jag har varit med om.
- Har du sjungit den förut, frågade jag efteråt.
- Nej, aldrig, svarade hon.
- Men hur kan du segla in och bara sjunga den rakt upp och ner som att du aldrig har gjort annat? frågade jag.
- Jag har hållit på en del med musik, svarade hon.

"Hållit på en del" var ett understatement, men det visste jag inte förrän efteråt. Ingegerd hette hon och hon var pensionerad domkyrkoorganist.

Idag har vi sjungit Himlen inom igen. Det gick betydligt lättare och alla höll sig friska. En kväll att leva på ett tag.

Håll grytan kokande

Vi hade konsert med Skövde Gospel och Frälsningsarmén idag. Inte fullsatt men tillräckligt mycket folk för att det skulle kännas bra. Vi sjöng både "O helga natt" och "Decembernatt", den som Leonard Cohen har skrivit. Den kan man få ståpäls av. Nu tar vi igen oss i soffan för man blir lite trött efter en konsert.

I morgon börjar vi om igen. I vår egen kyrka skall vi sjunga folkmusikmässan "Himlen inom" klockan arton. Det skall bli roligt, för det är en mycket vacker mässa.

Men nu är det vila. Är det nån som kan tala om varför det är så konstiga program på teve på lördagkvällar?

Han är som en farfar fast pojke han är

Vi träffade dem i entrén till hotellet där de bor.
Hege och Sander.
Line och Noa.
Och Sven-Arne och jag.

Hege och Line är jämngamla.
Sander är fem dagar äldre än Noa.

Sven-Arne tog lille Sander i famnen och vände sig bort.
Ett starkt ögonblick.

Vi hade inte någon kamera med oss, hur kan man glömma det i det här läget?
Han finns ändå, lille Sander.

Tack, Hege och Line, för att vi fick träffa er.

Barnbarn

Jag letade upp henne på Facebook för ett tag sen.
Vi fick kontakt och idag skall vi ses.

Hege och jag och Sven-Arne.
Heges väninna är med.
Och så barnen.
Heges son heter Sander.

Han är vårt första barnbarn.

Från det ena till det andra

Morgonens tandläkarbesök gick bra. Det hade gått betydligt sämre om jag hade vetat i förväg hur stor sprickan i tanden var, så det var väl lika bra att jag inte hade förstått.

Så iväg till Alingsås och chefsdagen. Eftermiddagen ägnades åt jämställdhetsarbete. Ett av momenten var att vi skulle göra en pantomim för den som satt bredvid, och visualisera vår barndoms drömjobb.

Har jag berättat att jag ville tömma slambrunnar?

I kväll har vi haft sångövning inför folkmusikmässan på söndag kväll. Det kommer att bli riktigt bra. I fjol hade halva kören och nästan alla musikerna vinterkräksjuka, men vi lyckades ändå genomföra mässan med ganska gott resultat. I år kommer det att bli kalasfint.

Nu väntar jag med spänning och glädje på morgondagen.

Man kan inte ha tur jämt

Sista sångövningen inför konserten på lördag.
Klädsel: Ta nåt snyggt, ta det ni skall ha på julafton, sa körledaren när allihop stod uppställda.
Sen, när barnkören och Frälsningsarmens kör hade gått och det bara var vår kör kvar sa han "Svart, vitt och rött" till oss.
Och min nya snygga klänning går i svart och lila.

Man kan inte ha tur jämt.

Nånting har gått sönder i en käke eller en tand, kände jag idag. I morgon skall tanden röntgas. Som sagt man kan inte ha tur jämt.

Shopping

Jag var i Göteborg idag.
På vägen hem gick jag inom Nordstan för att klacka om mina stövlar och när jag ändå var där så kikade jag in i en klädaffär. Jag hittade en klänning som var alldeles på tok för dyr. Jag gick runt och tittade på andra kläder i affären, men den liksom ropade på mig.
Ja, vad gör man?
Jag försökte låta bli men till slut var jag TVUNGEN att köpa den.

Sven-Arne verkar inte riktigt lika övertygad om nödvändigheten men jag skall slipa lite på mina argument så går det nog bra. Jag har inte så högt klädkonto annars, det jag inte hittar i Personalbutiken brukar jag stjäla ur barnens garderober. Fråga Hilda vad som hände med hennes svarta top!