Jag tror på Paradiset.
När jag dör kommer jag till min himmel. Där finns de jag har tyckt om, de som har stått mig nära och den kärlek jag har fått och gett och de människor som betyder något för mig.
Och kanske finns jag i någon annans himmel, som en av dem som har betytt något, för var och en kommer att ha sin vänkrets och sina nära.
Och idag så insåg jag likheten.
Himlen kommer att vara precis som Facebook.
Men urk, måste jag vara social när jag dör med?! Trodde döden blev en befrielse från allt :P Dock även glädjen, men det får man leva med... Eller nu blev det fel?...?
SvaraRaderaHilda, om du inte vill vara social i livet efter detta så stänger du bara av ditt himmelska nätverk och gå en promenad i änglaskogen.
SvaraRaderaOch när du börjar längta efter att prata så loggar du bara in igen och - vips - där är Jocke och Sälis och allihop.
Är det inte bra så säg?