Jag vet att du har mycket att göra.
Kanske har du räddat världen ett tag
och förhindrat naturkatastrofer och översvämningar.
Kanske höll ett tåg på att spåra ur
eller så kanske en fågel flög in i en flygplansmotor över Paris.
Kanske hade du fullt upp med att sköta flyktingförläggningar
och se till att Khadaffi och Obama och de andra inte gör dumma saker
eller så såg du kanske en meteor som närmade sig jorden.
I det stora perspektivet kanske jag är väldigt orättvis mot dig, Gud.
Men jag skulle ändå vilja att du förklarade hur du menade.
Johan, min svärson in spe, har fått MS, 23 år gammal.
Hur tänkte du, Gud?
Ibland är det svårt att förstå tanken bakom liksom... det viktigaste är att finnas och lyssna och förmedla att det är ok att inte vilja eller orka prata också, för så kan det vara... Och ännu viktigare, att inte läsa allt som skräms på internet. Min bästa väninnas son fick också MS, vid 23....Vi blev så ledsna, och så arga... Han är 30 nu och blev pappa för ett år sedan. Får infusioner en gång i månaden och har haft ett par skov, men mår riktigt bra och väljer hela tiden att se till allt han kan istället för tvärtom! Hans största hjälp var att få en "kompis" - en vanlig kille, ung som han, med samma diagnos - att prata med. Att vädra rädslor med då han verkligen inte ville prata med morsan om allt, någon att dricka öl och göra alla vanliga saker med. Men det suger verkligen - unga killar skall vara friska!
SvaraRaderaOch nu blir du inte givetvis inte gladare över att veta att andra unga killar också har MS - men jag ville bara låta dig veta att jag förstår...
Skickar den största varmaste kramen. Skickar förresten en hel hoper...
Charlotta