Nyårsafton

Jag drömde om Susanne i natt. Susanne är en av kvinnorna i vår tyska vänförsamling och den av dem som jag fick bäst kontakt med, redan när de besökte oss för några år sen. Jag fick två garnnystan av henne, melerat strumpgarn. Jag stickade sockar till Sander och Melker av det.

Och i natt drömde jag om Susanne som sagt. Hon var i Skövde, men det var först den dagen då hon reste hem som jag fick veta att hon var här. Jag var besviken när jag vaknade. Det kändes lite snopet att ha haft henne så nära och missat henne.

När vi var där i oktober gav vi dem en nattvardsservis, tillverkad på Lassagården. Församlingen i Furth im Wald firar inte nattvard så ofta som vi,meijer de sa att de skulle använda den idag, på sin nyårsbön.

Vi har en likadan servis i vår egen kyrka och jag och Sven-Arne var gudstjänstvärdar idag på nyårsbönen. Jag blev väldigt glad när jag kom ihåg att vi skulle använda systerservisen. Det var som att Susanne, som jag missade i drömmen i natt, ändå var med mig på något sätt.

Slutet på året

Jag tog med mig lite brantevikssill till jobbet. Det är den godaste sillinläggning som finns, det hoppas jag att alla vet. Jag har lovat att ta med de andra sillsorterna efter helgerna, det som då eventuellt finns kvar av dem.

I övrigt är det stilla i mellandagarna. inte så mycket folk på jobbet och i synnerhet så är telefonen föredömligt tyst. Nu är det helgdagskväll igen och i morgon är det nyårsafton.

2011 var ett konstigt år. Mycket arbete följde mig stora delar av året. Fredrik blev allt friskare, det var ju för väl. Vi höll kontakten kontinuerligt och jag har hört honom bli allt snabbare i repliken. Han fick körkortet tillbaka och jag har åkt med honom till Göteborg och Mölndal några gånger. Sven, barnens pappa, dog väldigt dramatiskt och det var en tuff vår för barnen. Så fyllde jag femtio och hade världens bästa födelsedagsfest. I maj åkte vi till Kroatien i två veckor. Vi tältade och hade det bra.
En sommar i Danmark, Johan som blev sjuk och så hösten, när mina arbetsuppgifter ändrade karaktär, troligen till det bättre.

Jag ser med tillförsikt fram emot 2012. Jag är inte lika drastisk som Anna-Sarah, som sammanfattade året som ‎"2011 - go fuck yourself. 2012 - here we go!"

Annandag jul

Vi packade ihop och åkte efter lunch.
På vägen upp stannade vi hos Ann-Ewa och Rickard i Stockaryd. Ann-Ewa hade bakat sockerkaka och hundarna skötte sig, till och med på promenaden. Vi gick över den nya perrongen och en rejäl runda genom samhället. Vi såg en dansande julgran, en kolerakyrkogård och var den gamla huvudgatan var.
Och en garnaffär.
Japp.
Stängd, visserligen, men ändå en garnaffär.
Hemresan blev lite mer... skakig, kan man säga. Det la lite sordin över julhelgen. Men nu är helgen slut. I morgon är det arbetsdag igen.

Malmö

Först tänkte vi åka över Hässleholm.

När vi kom till Korsahåla började vi fundera på om vi borde åka över Helsingborg i stället.

Vi startade GPS-en och den visade vägen över Röke och Spången och Kävlinge.

"Det var den dummaste vägen jag har hört", sa pappa. 

Men fram kom vi. Anna-Sarah och Johan fixade mat och vi åt och hade det bra. 

En trevlig kväll.

Julafton

Julbönen var jättefin. Pappa följde med och jag fick möjlighet att ge lite julgodis till Sofia, som tack för att hon skjutsade mig i tisdags kväll. Fanny Pålsson, Sam och Mats sjöng. Det var väldigt vackert.

Sven-Arne har funderat sedan han kom på vad det var i det stora paketet till honom.
Här är svaret.

Maten var god, sillinläggningarna underbara och köttbullarna goda och svampomeletten krämig och alltihop var väldigt trevligt. Det är så en julafton skall vara!

Själv fick jag en tavla som Sander har gjort och en - tänk vad jag måste ha varit snäll i år - en i-pad av Sven-Arne. Fast nu har jag ju ingen nätverkskoppling, eftersom jag inte har någon bra telefon med mig.

Lillejul

Stickningen blev klar i gårkväll (hög tid).
Granen är fotad och klädd, frestelsen står i kylen, de griljerade revbensspjällen likaså. Bordet är i ordninggjort, julpyntet är framme där det skall och vi har byggt ett nytt fågelbord och ställt på baksidan utanför köksfönstret. (Det är inte så snyggt men väldigt orginellt och vi har byggt det ihop, pappa och jag.)
Lutfisken har jag vattnat ut en stund extra och ställt i ugnen, potatisen kokar och den vita såsen har jag i och för sig bränt lite, för den tålde inte att jag hölls med datorn under tiden.

Jag har hört en massa på radion medan jag har hållit på. Jag skickade en hälsning till Sven-Arne via lokalradion i Skaraborg att han skulle köra försiktigt. Tänk om det skulle hända honom något, nu när det är en massa trafik på E4:an.

Och nu hör jag vår bil svänga in på gården.
Nu är det lutfisk, potatis och bränd vit sås.
Och jul.

Jobb

Efter frukost baxade jag ut grejor som skulle till tippen, för grovsoporna hämtas den här veckan. En spis, en mikro och en massa andra konstiga saker ställde jag ut. Under tiden var pappa på vårdcentralen och fick en spruta. När han kom hem åkte vi och fixade Sven-Arnes julklapp, handlade julmaten, for land och rike runt - eller åtminstone till Hässleholm - och köpte rökt ål. För ett par år sen hade pappa två ålar, eftersom han köpte en och sedan fick en av Pelle. Pappa åt upp båda två själv. Så länge han lever skall han ha rökt ål på julbordet om han vill (och det vill han).

Efter en lång diskussion på Facebook vet jag numera att det finns odlad ål i Helsingborg men det var ju så dags att få veta det när den här redan var köpt.  

Tillbaka på Furutorp gick jag till skogs och såga ner en julgran, städade och fixade inomhus och stickade en bit till. Jag är otroligt effektiv när det gäller.

Skåne

Först for jag till Fredrik i Vara. Han har en ungefär likadan telefon som den jag tappade i golvet i lördags och jag har bett att få låna den tills min är lagad. Dessvärre fick jag inte SMS-en att följa med och därför vågade jag inte låna den. Min biljett till Skåne var ju en SMS-biljett. Först hade jag beställt en förmiddagsbiljett och så fick jag inte ledigt och beställde en ny tills i kväll och tänk om jag inte skulle komma åt den heller?

Så vidare till Mölndal för workshop. Sven-Arne var på Gullbergsvass och vi hann ses på stationen en liten stund innan han skulle ta tåget hem. Själv satte jag mig på ett smockfullt tåg till Skåne. Jag började på en ny stickning på tåget. Man skall inte ha svarta byxor när man stickar, men det hinner jag glömma mellan gångerna. Jag ser ut som att en katt har dött i mitt knä.

I Vittsjö mötte godaste Sofia mig på stationen och körde mig till Furutorp. Vad skulle jag göra utan Sofia?  

Fjärde advent

En upp och en i minne, kan man säga. Jag tappade min fina mobiltelefon i hallgolvet när vi kom hem igår och skärmen slocknade. Jahapp. Så går det.
Men vad gör det? Jag är ändå hög av julkonserterna igår.

Jag håller på att packa som bäst. En liten väska som jag skall ha med mig och en stor som Sven-Arne får ta med sig när han åker ner. Julklapparna till pappa och till flickorna och fem sorters sill och köttbullarna och julgodiset och mina finkläder och Ann-Ewas cykel.

Puh.

Men inte telefonen. Som sagt.

Julkonsert

En konsert fyra och en sex. Fem körer, solist, kyrkorgel och fullsatt kyrka.
Och Skövde Nyheter
Dagen är kommen och Nu tändas tusen juleljus.
Konserterna borde ha varat för evigt, så underbart var det att sjunga.

Nu är det jul på riktigt.

Lucia

Vi tog vägen om rondellerna i Skövde när vi for till jobbet. De sätter ut marschaller till lucia i den här stan. Det är vackert och lite festligt och inbjudande. På jobbet hade vi glöggfika och på kören sjöng vi julsånger och åt gröt. Det är den tiden på året då man tar sig tid att njuta.

På kyrkorådet började vi prata om EU-bidrag för utbyte mellan kyrkor. Det ger liksom nytt hopp till församlingsutbytet med Furth im Wald i Bayern. Jag måste genast skriva till min tyska vän Susanne. (Fast Tord i kören säger att det är byråkratiskt så att man kan döa sig att söka EU-bidrag...)

Har jag berättat om den senaste talboken? Den heter "Femte moseboken" och - read my lips - lägg inte den på minnet. Handlingen är usel, jag förstod mer om den mördade efter fem kapitel än vad utredarna gjorde efter trettiotvå, de två poliserna från Grebbestad kom de inte på förrän på slutet att de skulle prata med (och de visste precis det som jag hade räknat ut) och dialogen var så stapplig så man kunde bryta ihop. 

"Jamen sluta lyssna då" sa Sven-Arne och alla andra.

Näe. Så enkelt är det inte.

Om jag slutar lyssna på en talbok i förtid så förföljer personerna mig efteråt. Jag måste härda ut så att jag kan avsluta dem. 

Men i och för sig. Det hjälpte ju så till vida att jag somnade efter ett par minuter varje kväll.

Julförberedelser

Vi skall fira jul hos pappa. Det blir jag, Sven-Arne och pappa i år.
De andra är på alla andra möjliga håll, Västerbotten och Eskilstuna och Herrljunga och så.
Förutom Faster Filippa som åker till Genéve *.

Att vara få till jul skapar nya och oväntade frågor.
Hur liten julskinka kan man köpa?
Vi som älskar sill, hur lite sill kan man göra av varje sort, om man vill ha minst fem olika?
Och frestelsen, kan man göra den i en kaffekopp?
Missa inte den spännande fortsättningen, som det stod i Kalle Anka när jag var liten.

Idag har vi skickat julpaketet till Hege och lille Sander i Norge.
Hu jeda, vad det kostar att skicka paket till Norge! Det vore snudd på billigare att ta tåget upp med dem.

*Det skall vara en fjutt på någon av bokstäverna i Genéve men jag minns inte på vilken och inte vilket håll den skall vara på.

Första advent

Vi sjöng i kyrkan idag. Hosianna, Gå Sion din konung att möta och Bereden väg för Herran.
Pampigt som bara den.

I fjol var det snöstorm på första advent.
I år var det bara storm.
Det tar sig.

Adventskonsert

Kyrkokören och Små Blå hade en gemensam adventskonsert i Sankta Helena i dag.
Det är så vackert och underbart att sjunga tillsammans med dem så man är lycklig i flera dagar.
Jag hoppas att två gånger är början på en tradition.

Dörren igen

Det där med dörrlåset.
Det blev visst inte så bra ändå.

Fjärrkontroller räcker bara ett par meter. Pappa måste stå i hallen för att kunna använda det - och vad är det då för vits med det? Jag måste ringa till låsfirman i morgon och kolla vad som har blivit fel.

"Ja annars får du ringa till kärringafirman" säger pappa.
Glöm det.

Reta mig inte

Pappa behöver ett nytt lås till ytterdörren, ett med fjärrkontroll så att han kan öppna när han ligger i soffan, för ibland kommer någon och ringer på och pappa tar sig inte upp från soffan eller fåtöljen för att öppna. Jag ringde till låssmeden och fick pris förra veckan. Jag förklarade hur pappa bodde och hur det såg ut och vad som var problemet. Jag kände att jag inte riktigt fick någon bra kontakt med honom, men man kan inte vara bästis med alla. Jag fick priset jag skulle ha och idag ringde jag för att beställa det.

Telefonnummer och vägbeskrivning och fakturaadress och allt hann vi med och precis när vi avslutade samtalet, när han var på väg att lägga på, hörde jag hur han sa "Kärring".
Jag ringde upp igen, bad att få kopplas till samma kille och frågade på vilka grunder han kallade mig "Kärring".
Nejdå, det var ett missförstånd, hävdade han, det hade inte varit om mig. Även om jag kände att det var adresserat till mig så var det inte så. Nejdå.
Inte en ursäkt, han backade inte en millimeter, utan det var möjligen ett missförstånd.

Jag ringde en annan låsfirma och beställde låset. Så ringde jag tillbaka till samma kille en tredje gång. Jag annullerade ordern och talade om att jag hade vänt mig till en annan firma där jag INTE blev kallad kärring.

7.500 kostade det honom att han inte bad om ursäkt.
Konklusion:
Reta inte en kvinna i klimakteriet.

Orden tog slut en stund

Jag har kommit på mig själv med att pausa ibland.
Det saknas inte saker att skriva om.
Bara lusten och orken.
Jag återkommer.

Sköna söndag

Vi sov lite för länge, för vi missuppfattade vilka klockor som ställde om sig själva och vilka som fortfarande var ställda på sommartid. Men vi tog igen det vi hade missat, men den bra promenad och lite stadsgeocaching.

Jag la in en bild i Postvagnen.

Vi var i Svenljunga och badade på eftermiddagen. En vanlig längdbassäng, varm bassäng, bubbelpool, bastu och ångbastu. Efter ett par timmar där var vi varma och behagliga i kroppen och åkte glada hem igen. Vi får nog allt försöka pricka in en resa dit igen en annan söndag.

Romantiskt så det förslår

En helg i Varberg. Två nätter på hotell, långfrukost och promenader vid havet. Det är livet när det är romantiskt så det förslår!

Vi var nästan ensamma under promenaden på Jetterön. Vi gick tills det mörknade och en liten stund till, med GPS-er och siktet inställt på nästa gömma. Vi hade valt ett hotell med kvällsbuffé. Maten tog vi med oss upp på rummet och kunde äta i stilla ro. 

(Jag sa ju att det var romantiskt)

Idag har vi varit i Ullared. Julklappar till våra barnbarn och till våra flickor. Pojkarna är inte klara ännu, men kära nån, det är två månader till jul. Strumpor och byxor och leksaker och bakplåtspapper och pepparkakor och schampo och små tomtar och vantar och tröjor... sa jag servetter? Puh, det var en lång dag! 

Vi gick en sväng på stan i kvällningen. Nina Ramsby skulle sjunga på Societetshuset kvart över tio. Men efter Ullaredsresan kände vi oss lite för trötta och orkade faktiskt inte vara kvar. Trots att det var Nina Ramsby, som sagt.

Trådar

Det är märkligt hur trådar på Facebook hänger ihop med varandra. Människor som man känner på ett ställe dyker upp på ett helt annat, utan att man hade en aning om det.

Vi hängde ju å Tocnet* ett tag, både Sven-Arne och jag. En av kvinnorna från Tocnet och en kanslist på KSS brukar campa ihop i Nora och båda känner Sven-Arnes sonhustru.

Och en annan av Tocnetdamerna är släkt med en av cheferna på mitt jobb och hennes son brukar jaga ihop med en av Sven-Arnes arbetskamrater.

* Tocnet var en chattsida som Tobbe och Milla ledde. Några gånger träffades vi allihop, ömsom i Göteborg för femkamp på Liseberg och ömsom på Värmdö i Stockholm.

Effektivt

Jag har varit osedvanligt effektiv, denna söndag.

Halv tio var vi i Sankta Helena. Kyrkokören skulle medverka på mässan och sjunga Missa Choralis av Franz Liszt. Jajamensan. Det är inte småpotatis. Det gick bra att sjunga, bättre än vi hade förväntat oss själva.

Efter mässan åkte vi hem, lagade middag, åt och sov middag en timme. Det behövdes efter Liszt! Så på med arbetskläder, snygga till på innergården, plantera ljung, snygga till på altanen, vinterslå växter, plocka undan cyklar och ställa undan tomma krukor.

Vid fem var vi i Sankt Matteus och förberedde kvällsgudstjänsten. Biskop Lönnemark kom klockan sex och höll i gudstjänsten. Åh, vad han är bra att lyssna på! Behaglig och lågmäld och intresssant.
Efter fikat for vi vidare till Sankt Johannes för möte med POSK-gruppen. Vid tio var vi hemma igen.

Denna dagen - ett liv.

Det är kul att fylla femtio.

Vi har varit i Vara ikväll och sett 123 Schtunk.
När jag fyllde femtio fick jag värdebevis till Vara konserthus från jobbet.
De räckte precis till två biljetter. Maria och Fredrik följde med, men de fick betala sina biljetter själva.

Åh, vad vi har skrattat ikväll!
Improvisationer, publikkontakt i föreställningen och lite obegriplig Shakespeare, det var en underbar kombination i flera timmar.

Det är kul att fylla femtio.

Nu är jag arg

I går när jag var hos pappa på lasarettet sa jag väldigt tydligt ifrån att någon av oss döttrar ville vara med på pappas vårdplanering. Jajamensan, sa de.
Idag har vårdplaneringen varit.
"Utökad hjälp i hemmet" blev resultatet.
Var blev toaförhöjningen av?
Och hur blev det nu med mat och handla och ta in tidningen och komma ur sängen och kunna duscha?

Må ohyran av tusen kameler drabba dem när de inte ger oss möjlighet att vara med!

Söndag i Skåneland

Idag var jag på katolsk mässa. Det var nog första gången som jag var med på en hel mässa, även om jag deltagit i delar av mässan bpde i St Petruskyrkan och Maria Maggiore i Rom. Idag följde jag med Inga och Theo, som är Anna-Sarahs svärföräldrar, till den katolska kyrkan här i stan. Det kändes rätt OK, ceremonin var inte så väldigt långt ifrån vad jag är van vid.

"Om ni skall komma upp efteråt så måste du ringa, helst före mässan" sa Anna-Sarah i gårkväll. Dessvärre glömde jag mobilen hemma. Jag hade Anna-Sarahs nyckel med mig så efter kyrkan och kyrkkaffet gick vi upp till lägenheten tillsammans, jag och Inga. Jag hojtade till ungdomarna "NU ÄR DET DUBBELINSPEKTION!" och så kom de upptassande båda två. Jajamensan.

I eftermiddag har vi varit i Limhamn. Vi spelade dubbelyatzy - hur nu det stavas - och åt gott och drack gott. I morgon bitti skall jag åka vidare, först till pappa på sjukan i Hässleholm och sedan hem till Skövde. Det är inte utan att jag har lite hemlängtan.

Lördag i Malmö

Ingen av mina döttrar lider av morgonpigghet kan man säga.
Jag hann gå upp och göra mig i ordning och leta igenom köket innan de vaknade, Anna-Sarah och Johan.

Jag och Anna-Sarah bestämde oss för att gå på stan. Väldigt mycket folk var det, och avspärrningar och poliser och ännu mer folk. Vi gick in på Cassels, mot bättre vetande. Jag har i och för sig inköpsstopp fram till Ullaredsresan, men titta kan man ju göra. * Det slutade med att jag höll på att råka i slagsmål med en satmara som ryckte klänningen ur handen på expediten som höll på att hjälpa MIG.

Nåja, jag har ju inköpsstopp.

Men så var det ju alla poliser och avspärrningar och folk. Det visade sig att SD skulle hålla torgmöte. Vi satt på ganska behörigt avstånd och såg mobben som brölade och väsnades. Tyvärr var det inte SD som bar sig illa åt utan motdemonstranterna. Det smärtar mig att se hur fel alltihop blir!

Men lite intressant var det allt att se ändå. Det måste jag ändå medge.

* På Cassels kan man inte bara titta. Jag vet.

På tåget

När jag klev på Öresundståget från Göteborg till Malmö stod en nervös mamma och skulle säga hejdå till sin tioåring, som skulle åka ensam till pappa i Lund. Det var första gången han skulle åka helt ensam. Jag fick en flashback till min resa som tolvåring när jag åkte till mormor och morfar i Norrland, så jag satt och småpratade med honom för att han skulle känna sig lugn under resan.

Tio år. Eller elva möjligen.

Då vet man mycket om livet som man behöver berätta för en okunnig vuxen.

Som hur långt ett ljusår är.

"Det är som en kvart i människoår" sa han.

Så pass.

Jag hade köpt honom en seven up och han satt och läste baksidestexten.

"Energi är inte bra för barn. De studsar upp och ner hela tiden."

Ojdå, det kanske var dumt att köpa drickan.

"Men på den här står det inget om energi" sa han.

Vilken tur. Jag lät bli att peka på innehållsförteckningen för säkerhets skull.

"Men jag har inte fått för mycket energi nån gång" sa han och fortsatte mumsa på sin tvåhundragrams chokladkaka.

I Lund skulle han kliva av. När tåget närmade sig stan sa jag att han kanske skulle börja ta på sig jacka och mössa.

"Varfördå?" frågade han förvånat.

Jag förstod varför mamman var stressad över att släppa iväg honom.

Pappa stod på perrongen och väntade. De hälsade lite karlaktigt på varann och gick mot pappas bil utan att vända sig om. På söndag skall han åka tillbaka till Göteborg igen. Då får någon annan del av hans visdom för jag åker inte hem förrän måndag kväll.

Inne och vänder i bloggen bara

Nu är det packning igen. I morgon efter jobbet åker jag till Skåne,  till Anna-Sarah och till pappa. Han ligger på sjukan, den gamle mannen, och lär ligga kvar på måndag när jag är i Hässleholm. De tär nästan enklare att packa nu än när jag åkte till Tyskland förra veckan - nu vet jag säkert att det är kallt!

På tal om Tyskland fick jag mail från Susanne i Furth im Wald idag. Åh, vad jag blev glad! Och i kväll skall vi träffas och lägga upp en strategi för vad vi skall berätta om vår tysklandsresa. Nu skall jag göra i ordning lite bilder som de andra skall ha.

Note to self

Note to self är ett bra påhitt.

Helst skulle man använda en liten bok med vaxdukspärmar och skriva det i. Det gör inte jag. Jag skriver visdomarna på Facebook. Här är ett litet axplock.

• Försök komma ihåg vilken parkering du ställde bilen på när du är på sjukhuset.
  
• Det översta trappsteget på hotellet är lägre än de andra.
  Varje gång.
  
• Sätt på korken på flaskan med möbelolja, för efter fyra stolar kan du ha glömt att du hade ställt flaskan mitt på matbordet.
  
• Note to self: Behåll glasögonen på när du tittar i badrumsskåpet så kan du se skillnad på hudlotion och flytande tvål när du skall smörja in dig.
  
• Memorera var du parkerar bilen så att du känner igen den även utan takbox.

Och sluligen en Note to Sven-Arne från i somras:

• Försök inte stoppa plånboken i bakfickan innan du har klätt på dig.

Jobb igen

Jag kom hem sent i gårkväll.
I morse ringde Sören vi dhalv åtta.
"Ska du med till Lidköping?" frågade han.
Det hade jag egentligen inte tänkt men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Hej och hå.
Mailen och andra andra arbetsuppgifter får väl vänta tills på måndag.

Mer järnväg

Jag gick en morgonsväng till järnvägen. Den ligger bara ett stenkast från hotellet.
Så här såg det ut idag.

Nåja, det lutade kanske inte riktigt så mycket, men orka räta upp det.

 Japp, alltihop är nya BMW.
Sammanlagt fem vagnar med BMW.

 När jag stod här såg jag något kontstigt vid det bortersta stickspåret.

Det var kalkreservoarer.

Järnväg i Furth im Wald

Vi har en gemensam blogg för Tysklandsresan.

Det som händer under resan beskriver vi ganska detaljerat och omedelbart i den.

Men idag mellan gudstjänsten och utflykten tog jag en omväg runt järnvägsstationen, bara för att kunna ta några foton.

Resan till Furth im Wald

Jodå, vi kom iväg till slut.
Först var tåget försenat, sedan inställt. Ett godslok hade börjat brinna nånstans, i Stenstorp kanske det var.
När vi stod där och funderade på hur vi skulle ta oss till Landvetter, Ingrid och JOE och Stefan och jag, så skickade Gud en ängel, i form av en tjej som tänkte bila till Göteborg och av en händelse hade hon plats för fyra passagerare med bagage.

I Alingsås klev vi av, glada och tacksamma, och tog taxi till Landvetter.

Så kom vi fram till Landvetter, checkade in...

... and guess what.

Det var tokdimmigt så planen kunde varken landa eller starta.

Men vad gjorde det? 

Vi var inomhus, det fanns mat och vatten och toaletter och folk att titta på och vi hade ingen tid att passa.

Och till slut kom vi ju fram!

I kväll har vi ätit tillsammans med kyrkorådet.

Nära avfärd

I morgon bitti åker jag.
Jag skall till Furth im Wald, som ligger i Bayern, på gränsen mellan Tyskland och Tjeckien.
Medan muren fanns var det yttersta utposten och en återvändsväg, nu är det en viktig handesled mellan länderna.

Vår vänförsamling har en egen hemsida.

Nu skall jag packa ner det sista. Datorn och GPS-en och telefonen.
Och de euro vi har kvar sen förra resan.
Och stickningen.
Och en nyladdad MP3-spelare.
En parlör skall jag köpa på flygplatsen.

PASSET! Jag får inte glömma passet!

Jag säger inget så har jag inget sagt

Vi skall till Tyskland på lördag. Vår kyrka har en vänförsamling i Tyskland, så långt ner i hörnet man kan komma innan man hamnar i Tjeckien. Vi är fyra stycken från kyrkan som åker. Vi far i morgon bitti och kommer hem på torsdag kväll. Vi ville ha med oss en present till församlingen i Furth im Wald och vi bestämde oss för att beställa den på Lassagårdens keramik. Med gemensamma ansträngningar bestämde vi utseende på den och idag har jag varit och hämtat den.

Åh, vad den blev fin!

Jag visade den i kyrkan i kväll i samband med mässan och nu har jag packat ner den i kartonger och lagt i min resväska. Bilder på den kan vi inte lägga upp förrän vi har överlämnat den för Wolgang som är präst där nere är synnerligen läskunnig.

Visdom på jobbet

Dagens citat från ledningsgruppen:
"Det är för många hövdingar och för få indianer."

Bekännelse

Vi åkte till Mediamarkt efter jobbet. Egentligen för att titta på kaffekapslar.

- Jo, det är en sak till, sa jag.
- Vaddå?
- Hrm, jag skulle behöva en bil-GPS.
- Du har redan en GPS, sa Sven-Arne.
- Jo, men jag behöver en som piper när det blir sjuttio. Det lönar sig i längden.
- Har du fastnat i fartkamera nu igen? frågade Sven-Arne.
- Eeehhh... ja.
- Det är tredje gången, konstaterade han bistert och hämtade luft för att Fortsätta Säga Sanningar Om Min Bilkörning.

... och JUST DÅ ringde Malin från jobbet.
Åh, vad jag är glad att hon ringde JUST DÅ.

Det är bara att konstatera

Tvätten tvättar inte sig själv.
Och den rena torra tvätten viker inte sig själv.
Och inte tömmer diskmaskinen sig
och trögheten i materialet som skall förberedas inför i morgon,
den skall vi bara inte tala om.

Det verkar som att jag måste göra en insats.
Var det verkligen så det var tänkt?

Flyttbestyr

Huajaj vad det finns mycket saker att bära i trappor!
En vända till tippen (ÅVC i Mariestad är jättefin, kan ingen skicka Skövdes beslutsfattare dit på studiebesök?), en vända till Svens hus för att hämta grejor där och så sakerna från Ann-Ewas lägenhet som inte fick plats när vi körde lasset för två veckor sedan.
Mycket bära blev det.

Så flyttstädade vi, kök och balkong och källarförråd och under badkaret och bakom spisen och överallt, och när vi var klara tittade vi på klockan och bestämde oss för att köra ner alltihop när vi ändå höll på. Elva var vi hemma igen, trötta men rätt nöjda med att vara klara. I morgon blir det sovmorgon. Det har vi förtjänat.

Pappa fyller år idag. Man ringer inte till en som fyller åttiofyra klockan halv tolv.

Sticka - del två

Jag gjorde fel i stickningen och det tog lite tid innan jag upptäckte det. Dessutom har jag insett att jag la upp för många maskor i starten, så filten blir för lång. Det svider lite när man har kommit en bit, men jag vill att filten skall bli perfekt - den skall ju vara till barnbarnen.
Jag suckade en stund och rev upp alltihop. Hej och hå. Nu skall ja göra en pappersmodell över hur jag skall göra i radsluten, så att jag får det rätt i fortsättningen.

Ann-Ewa och Rickard är här. I morgon skall vi tömma Ann-Ewas lägenhet i Mariestad och dessutom slutstäda den. På söndag kör vi ner flyttlasset till Stockaryd och då är hennes sejour i Mariestad över för gott.

Manligt och kvinnligt

Jag satt och stickade på fikarasten.
Karlarna på jobbet tittade på mig och fnös.
Fruntimmersfasoner, tänkte de. Det syntes lång väg.
Nej, tacka vet jag en oljig bilmotor, sa Tord.
Jag berättade att jag faktiskt inte är så handikappad på praktiska saker, jag har dragit el och kopplat in trefas och dragit fram belysning till vinden och gästrummet och kablage till teve och jag kan faktiskt fixa med bilen också, även om jag inte tycker att det är så roligt.
Jag är inte helt tappad bakom en vagn, tycker jag.

Och Gunnar tittade på mig och utbrast
"Ja men stänga av larmet kan du inte!"

Värkande mössa

Jag var i Göteborg på förmiddagen.
Vid elva var jag färdig.
Jag tänkte sitta kvar på en distansarbetsplats och arbeta under eftermiddagen men jag kände mig trött, trött, trtt och tog nästa tåg mot Skövde. Jag hade helst åkt hem och lagt mig för jag hade headache from hell, men så var det månadsrapporten som inte tänkte göra sig själv. Alltså for jag till jobbet i stället. Kom inte och säg att jag inte tar jobbet på allvar.

Jag pratade med Anna-Sarah medan jag gick mot tåget. Det var ett dystert samtal och jag var för trött och slut och hade för ont i huvudet för att kunna peppa som jag hade velat.
"Det syns på dem som dricker mjölk" sa de i reklamen ett tag.
På tåget fick jag sitta helt ensam. Jag såg väl ut som om jag hade druckit citron.

I kväll skulle vi till Jörgen på POSK-möte. Jag följde inte med för huvudvärken vill inte släppa.
Jag hoppas att det är över i morgon.

Söndag kväll

Så var helgen slut.
Skall jag vara ärlig så har jag redan börjat tänka på när jag skall åka till Hamar nästa gång.
Det kräver framförhållning men det går nog.

Lördag i Hamar

Vilket väder!
Vi har varit ute och ute och ute.
Vi var på en lekplats och åt våfflor i solen och jagade getter som hade smitit ur en hage.

Hege fick ledig kväll och åkte till en väninna och vi har ägnat oss åt Sander. Han har varit på ett strålande humör och att lägga honom är så lätt så man tror knappt att det är sant. Och när Sander hade somnat åt vi räkor och vitt vin, jag och Sven-Arne.

En riktigt bra lördag.

Jag - en bestefarmor

Jag jobbade i Göteborg idag. Vid tre var jag klar och tog tåget... men inte hem utan till Trollhättan.

Sven-Arne mötte upp där och så åkte vi till Hamar. Lille Sander fyller två just idag och det måste vi ju fira.

Jag njuter av vägen upp till Hamar varje gång vi åker och vare sig vi åker över Oslo eller inlandet över Karlstad och Charlottenberg. Den norska sidan av resan är underbart vacker alla tider på året.

Presenterna till Sander blev tre.

Sander fick lite smågodis som present - jag vet att det inte är nyttigt men är man bestefarmor så får man köpa vad man vill.

Jag talade om för Hege att vi ville köpa en nyttopresent. Hon föreslog ullunderställ att ha under overallen i vinter. Det var ganska svårt att hitta. De flesta butikerna svarade att de inte har kommit in än. Det är ju fortfarande tidigt på säsongen. Till slut hittade jag ett set på Stadium för 150 kronor, men när jag hade betalat det och slagit in paketet kom jag ihåg att det inte var ull.

Jag gick för säkerhets skull till Polarn och Pyret och där hade de ullunderkläder.

325 kronor.

Per del.

Jajamensan.

Nåväl. Sander skall inte frysa i vinter.

Är man bestefarmor så får man köpa vad man vill.

"Kom genast hem!"

När jag arbetar i Vänersborg eller Trollhättan eller Alingsås brukar jag stanna till i Vara och fika hos Fredrik på hemvägen.
Idag stannade jag i stället på Tre Älgar, ety Fredrik och hans fru är i Grekland på semester.
Jag skickade ett SMS till Fredrik.
"38 kronor kostade fikat på Tre Älgar. Kom genast hem!"
Jag fick genast svar.
Maria berättade att de har 30 grader och strålande sol men att det tydligen var jag som hade fått solsting.

Jag borde skicka ett nytt SMS till dem och tala om att solsting inte är något stort problem här.
Vi har mer problem med vatten i knäna.

Sticka

I sommar har jag sett en bild på näverstickning i min vän Vonnas blogg.
En natt när jag inte kunde sova låg jag och funderade på hur hon hade stickat och när jag hade tänkt klart gjorde jag en provbit.
Det är den som finns på bilden här.

Jag behövde trösta mig med något härom dagen.
Man kan behöva det ibland.
Jag gick till garnaffären här i Skövde och köpte finaste ullgarn.
Nu har jag börjat sticka en babyfilt av det.
Jag har stickat ett par dagar nu, till förfång för facebooktid och bloggtid.
Och så låter jag bli att arbeta när jag åker tåg. Det är också en god sak.

Ingen av döttrarna är gravid, så vitt jag vet efter att ha talat med dem i kväll, så det finns stora möjligheter att den hinner bli klar innan jag blir mormor.

Telefonbingo

Sven-Arne ringde medan jag deltog i en videokonferens idag.
Och strax efter någon som ringde från skyddat nummer, det kan vara vem som helst för hela landstinget har skyddat nummer.
Så ringde Ann-Ewa när jag satt i telefonmöte.
Och Anna-Sarah ringde strax efter, under samma telefonmöte.

Fyra samtal till mobilen under en kort stund.
Alla fyra avvisade.
Ett till så hade jag fått bingo.

Flytt

Ann-Ewa har flyttat till Stockaryd. Idag hjälpte vi henne med halva lasset.
Vi trodde att vi skulle få med oss allt, men en skinnsoffa och två skinnfåtöljer som vägde flera ton och som skulle bäras i trappor och runt hörn höll på att dräpa oss och när vi väl hade fått in dem i kärran hade mer än halva kärran gått åt. Vi får ta köra ett varv till om ett par veckor.

På vägen hem stannade vi och badade.
Jag vill bara påpeka det.
Jag badade 23 april i år.
Och den 4 september.
Japp.

Lite regn skadar inte...

Jag håller på att formulera en skrivelse till bostadsrättsföreningen om vår trädgård.
Det är lite väl blött på baksidan och det vill vi att föreningens styrelse skall känna till.
Nästa år funderar vi att plantera ris.

Gud håller inga anställningsintervuer

Moses stammade.
Abraham var för gammal.
Kung David var för ung.
Profeten Hoseas hustru var prostituerad.
Patriarken Jakob var en lögnare.
Kung David hade förresten också en affär,
med hustrun till en soldat som han lät mörda.
Kung Salomo var för rik.
Timotheus hade magsår.
Petrus var rädd för döden.
Lasaros var död.
Profeten Jona flydde från Gud.
Johannes Döparen var högljudd.
Moses syster Miriam gillade att skvallra.
Gideon och Tomas tvivlade.
Profeten Jeremia var deprimerad.
Elia var utbränd.
Simson hade långt hår.
Noa drack sig berusad.
Moses hade kort stubin också.
Det hade Petrus med.
Men Gud håller inga anställningsintervjuer.

(Ur Alltid älskad av Kristina Reftel)

Såna som jag borde ha vårdare

Jag skulle till Göteborg på möte. För att kunna skjutsa hem kollegan tog jag bil.*
Jag hade bokat samma bil i fredags. Jag ställde den på jobbet, jag vill inte ha ansvar för en leasingbil över helgen. Så gick jag bara hastigt inom kontoret innan jag åkte hem. I fredags, alltså.

I morse åkte vi hemifrån strax före sju för att jag skulle hinna i tid till Göteborg. Jag låste upp dörren till mitt rum - men var hade jag lagt bilpärmen när den inte fanns på mitt kontor?
Hur gör jag nu?
Gunnar, en av våra leasingbilspojkar,  hjälpte mig med en reservnyckel och så gick jag ut till bilen.
Javisstja - alkolåset.
Jag gick in igen och Gunnar hjälpte mig en gång till. Fast jag behövde ju kunna låsa upp alkolåset när jag skulle hem också, så jag måste ju hitta pärmen.
Jag ringde till Sven-Arne som fick springa ut till vår bil som stod utanför hans jobb och kolla om pärmen låg där. (Det visste jag iochförsig att den inte gjorde.) Och så tog jag leasingbilen och for hem för att leta efter pärmen hemma. (Det visste jag iochförsig också att den inte gjorde men vad gör man.)
Medan jag körde ringde Tord, en annan av leasingbilspojkarna.
I fredags hade jag lagt pärmen ifrån mig på gården utanför kontoret och Securitas hade hittat den. Med alkolås, bilnyckel och tre bensinkort.

Ridå.

Jag kom iväg till slut. Det gick bra tills jag kom till Göteborg. Då missade jag en avfart (ja, jag hade GPS) och hamnade i Tingstadtunneln och fick vända strax före Oslo.
Såna som jag borde alltid ha vårdare med i bilen.

* Jag vet, det är bättre för miljön att ta tåget, men det funkade bättre för kollegan med bilvarianten.

Predikan

Hans-Olof predikade idag. Han berättade om en liten kille som satt med en pinne på bussen. Han var väldigt uppmärksam på pinnen och till slut frågade en tant vad det var för särskilt med pinnen.

"Det är en myra på pinnen" sa killen. "Myran är min kompis. Och det är första gången den åker buss."

Matfestival

Vi tänkte gå på vinprovning på matfestivalen idag. Men så såg vi på prognosen att det skulle bli riktigt VARMT och SOLIGT så vi packade in grejer i bilen och åkte till Truve för att bada i stället.

... and guess what. Det började åska. Vi la ut filten i gräset, åt vår medhavda lunch, packade ihop och åkte hem igen. Det blev matfestivalen i alla fall. Vinprovningen var spännande. Jag är inte så bra på vinsorter och jag kan inte säga om ett vin smakar gamla bildäck eller matjord. Däremot känner jag ju om det är gott eller inte. Och när man får smaka det tillsammans med något som det SKA passa till, så känner jag ju hur underbart det är med vin-och-choklad och vin-och-mild-ost och vin-och-stark-ost.

I kvällningen var det konsert i kyrkan med Henrik Mossberg och Trollhättan Gospel och jag sjöng med i nästan alla sångerna. Gospel är rolig musik.

Introduktion

Ann-Ewa och hennes kille kom idag. De har skaffat lägenhet i Stockaryd och nu skall de ta Ann-Ewas ägodelar från Mariestad den här veckan. Det är en trevlig kille, han fick fullt godkänt. Vi bjöd på grillat och ugnsstekta rotsaker - det har varit sommarens standardkoncept - och så melonsallad med passionsfruktskeso till dessert.

Det finns en vansinnigt rolig histora om HÖNS. Alla skrattar när jag berättar den, trots att det bara är jag som tycker att den är rolig. Den berättade jag för Rickard och han skrattade också. Alltså fick han godkänt.

Det är förvånansvärt varmt och fuktigt ute. Vi satt på altanen en stund till när vi hade skjutsat hem ungdomarna. Jag är svag för mörkögda augustinätter. Det är en känsla av Italien över det.

Torsdag kväll

Om man är trött är det svårt att komma på vad man skall skriva.
Det var ju kul att jag bara arbetade över tre kvart idag. Och att det är fredag i morgon och att Anne har börjat flytta in i nya lägenheten och att Sarah har fått erbjudande om nytt jobb och att jag har bestämt vad Sven-Arne skall få i födelsedagspresent och att jag vill åka till Italien nästa år och att den här hösten kommer att rassla fram i hundranittio och att Anne kommer i morgon och på söndag har vi bröllopsdag.

Sångdags igen

Idag började kören igen. Höga G är v.ä.l.d.i.g.t. högt när man inte har sjungit på en hel sommar. Men nu skall det bli rättning i leden! I höst har vi flera utmaningar framför oss, bland annat en mässa av Franz Liszt (konstig stavning). Vi har dessutom börjat sjunga några stycken av John Rutter. De var väldigt olika. Jag tror att han hade bra dagar och dåliga dagar när han skrev musik.

Dessutom har vi börjat prata om körresan nästa år. Ett av alternativen för resa är samma vecka som gospelveckan i Gullbranna... men det dilemmat får vi fundera på lite längre fram. Änslänge är det bara början på säsongen.

Ny vecka, nya kritor och blanka papper

Det är ett tag sen jag var i Mölndal men idag var det dags. Det var bra möten och jag kände mig väldigt nöjd när jag gick därifrån.

När jag kom fram till trappavsatsen såg jag bussen nere vid busshållplatsen. Jag bestämde mig för att inte springa, man har lite värdighet när man har fyllt femtio. Jag skred ner till busshållplatsen och har man sett - det kom en buss åt andra hållet precis när jag kom ner. Jag berättade inte förrän efteråt att jag åkte åt fel håll, det hade inte min bekantskapskrets på Facebook klarat.

Jag åkte med till Mölndals Bro, där gick jag snabbt nerför trappan och tog pendeltåget in till Centralen. Jajamensan. Man får inte vara dum.

Vi köpte ett nytt matbord i helgen, har jag berättat det? I går oljade vi in det - och upptäckte en spricka i skivan. Det var inte kul. Idag ringde Sven-Arne till Bröderna Andersson i Töreboda, där vi köpt bordet  Och har man hört på maken, de beställer ett nytt bord och kommer hit med skivan till oss. Vilken service!

Söndag

Vi var gudstjänstvrdar idag, jag och Sven-Arne. Det var inte så mycket folk, för det var många som var i Skogsrokyrkan på Dennis avslutningsfest. Men där två eller tre är församlade...

I Oslo har det hållits en minneskonsert, till minnet av de döda i regeringskvarteret och på Utöya.
6500 inbjudna gäster, samsändning i Norden och mycket vackert. Dikter och tal så att man bara flämtade.
Melissa Horn satt ensam på scenen och sjöng Kunghplmens Hamn. Det var mycket mäktigt.
På slutet läste de upp all namnen och visade foton på allihop. Det blev väldigt konkret och ledsamt och hemskt alltihop.

Inverterat boktips

Jag har läst en bok. Det är väl i och för sig inte så ovant. Men just den här boken har jag just läst ut. Boken som jag tänker på. Den som ligger på bordet vid min säng. Överst. För att jag läste ut den i eftermiddags. Jag tänker inte tala om vem som har skrivit den eller vad den hette.

Varför, varför, ger jag mig på böcker som gör att jag sover dåligt?

"Livet är som en chokladask; man vet aldrig vad man får."

Hemma igen, lite trött efter intensiva dagar. Vi valde att se på film ikväll och har ägnat kvällen åt att se Forrest Gump. Se den, den som inte har sett den.

Alingsås

Två dagars ledningsgrupp i Alingsås.
... och här fick jag lite problem.
Jag har skrivit ett stycke om verksamhetsplanen och det vi har arbetat med de här dagarna.
Och så ett stycke om middagen och tacktalet jag höll...
... men orka läsa det.

Sven-Arne har varit i kyrkan i kväll och firat av Rune. Det ar tydligen väldigt fint och bra. Synd att man inte kan vara på två ställen samtidigt.

Jag har enkel humor

Citat ur den märkliga deckaren jag läser just nu:

- Hur många psykiatrer behövs det för att byta en glödlampa?

- Jag vet inte?

- Sju.

- Varför då?

- Sluta överanalysera.

- Hur många surrealister går det åt för att byta en glödlampa?

- Jag vet inte?

- Fisk.

Morning has broken

Jag måste citera en dialog jag hade med Sofia på Facebook i morse. Sofia bor i Vittsjö, inte långt från mitt föräldrahem. De är med i samma församling och dessutom jobbade Sofia på ålderdomshemmet när mamma (Eva) var där. Och i morse hade vi den här dialogen på Facebook, som sagt.

Sofia:

"Tänk att få vakna 

tidigt en morgon. 

Höra en kontrast sjunga sin sång"

Sofia:

Eländiga telefon!

Koltrast ska det ju vara för er som undrar hur en kontrast låter!!!

Karin:

Mamma AVSKYDDE den texten. Hon hade INGEN förståelse för hur någon kunde vilja VAKNA TIDIGT. Nej, hon ville hellre ha texten "Tänk att få soooovaaa länge en morgon".

Och för några år sen hade vi möte i Furutorp på Kristi Himmelsfärdsdag (Var ni där då?) Jag skulle bestämma psalmerna tillsammans med syrran och en av sångerna var

Nu är det morgon, dimmorna lyfter,

fågelsång över vaknande jord.

Tacka för sången, tacka för ljuset

och ljuseta källa som är Guds ord.

... och inte förrän vi började gudstjänsten kom jag på att det var på samma melodi som "Tänk att få vakna."  Jag vågade varken titta på mamma eller nån av de andra i familjen för då hade jag börjat skratta.

Sofia:
Nä, den gången var vi inte där. Men vad det gäller den sången och Eva så fick jag lära mej hennes ogillande av den sången den hårda vägen. Efter att vid FLERA tillfällen ha sjungit den för Eva på morgonen när jag skulle hjälpa henne komma upp så berättar Eva just det du skrev här! Jag kände mig såååååå dum över att ha sjungt detta för henne ( i ren vänlighet om man frågar mig) när hon verkligen avskydde den ! Stunder man helst ville glömma!

Karin:
Hahahaha, du är underbar! Hade hon inte tyckt så mycket om dig så hade hon stoppat dig första gången!

Sofia:
När jag sa att " Eva, det kunde du väl sagt för länge sen" sa hon " då hade det inte blivit så roligt nu" och så fnittrade hon så som bara Eva kunde! ♥

Och vart jag vågade vågade våg...

Vi har bestämt oss för att ta tag i våra usla liv, eller i alla fall att ta tag i vår vikt. Det behövdes.
Ett program för näringsvärdesberäkning har vi haft ett bra tag och jag använde det i våras, fram tills livet blev för rörigt med dödsfall och tårtbak och barnen som var så ledsna och femtiorskalaset och jobbet och allt. Då orkade jag inte hålla på. Men nu som sagt har vi bestämt oss för att bli ordentliga igen.

Vi har haft en elektronisk köksvåg i några år. Den slutade fungera i våras och nu när vi tittade på den i morse så var den stendöd. Knappbatteriet var kanske slut? Vi gick igenom våra gömmor och hittade sex likadana och testade med dem. Nähädå, det var lika dött. Efter jobbet idag åkte vi till Mediamarkt och köpte en likadan. För skojs skull tog vi batteriet från den och satte i den gamla vågen... och den rackarn gick igång! Tja... vi kan ju ha den nya som reservvåg när den gamla lägger av för gott tänkte vi och började väga mat. Efter en liten stund kom vi på att det inte gick att nollställa den längre.

Ja just så var det ja. Det gick inte att nollställa den, det var därför jag slutade använda den.

Nu är den förpassad till vågarnas himmel och det nya fina batteriet sitter i den nya fina vågen.
Ordningen är återställd.

Sista söndagen på semestern

Vad bjuder man på när man får oväntat besök?
Tja... med tanke på att man lagar mat med lite marginal när Sven-Arnes söner skall komma på middag, så var det inte svårt alls. Det räckte att ställa fram en tallrik till.
Maten bestod av ugnsrostade grönsaker, grillad karré och sallad.
Och så glass med grillad ananas alternativt chokladsås till dessert.
Jättegott, som Tina skulle ha sagt.

Vi har spelat kort i sommar, precis som vi brukar. Kortspel är en sommarsysselsättning hos oss, vi spelar nästan inte kort alls på vintern. Nästan alltid spelar vi Burraco, ett kortspel som Sissel lärde oss för en del år sen. I år när vi har spelat Burraco har vi ändrat det lite, och kör en Hall of fame. Först till 100.000 poäng får välja lördagsmat. Det är otroligt jämt.

... och idag är det 29 år sen jag gifte mig första gången. Det är väl egentligen inte något att fira, vi är skilda och han lever inte längre och flickorna har fått ringarna för längesen och all är förändrat många gånger om. Jag inser att det är få förutom jag som minns dagen. Det var soligt och varmt i sex veckor och vi hade bestämt att vi skulle vigas utomhus - and guess what? Just på bröllopsdagen vaknade jag av att det regnade. Kanske borde det ha varit en varning.

Slutspurten

Det närmar sig slutet på semestern.
Det känns sådär,  om jag skall vara ärlig. Jag hade gärna varit ledig ett tag till.

Men dagen har varit väldigt behaglig. Vi har tagit bort sidor och tak från paviljongen, eftersom vi inte kommer att använda den på samma sätt nu när semestern tar slut. Kanske var det sista riktiga soldagen för den här sommaren, så vi passade på att sola och läsa på en filt.

Jag har gjort världens enklaste och godaste fruktsallad.
Honungsmelon i tärningar och halverade vindruvor (kolla så att de är söta, för sura vindruvor är hemskt)
Och så stänker man lite jordgubbslikör över.
Och så en klick keso smaksatt med ananas och passionsfrukt. Jättegott. Och jätteenkelt.

Erik Nordevall II

Det var meningen att vi skulle få främmande idag, men det blev inställt. Plötsligt hade vi en hel dag för att följa Erik Nordevall II som skulle börja sin jungfruresa genom Göta Kanal mot Stockholm. Hjulngaren Erik Nordevall  förliste på Vättern 1856 och en replik har nu byggts. När vi kom till Forsvik höll de fortfarande på att måla och spika och ha sig, för att få skutan färdig för avfärd.

Det var ett femtontal båtar som följde färden.

En av dem var en bromsbåt, för tänk om det inte skulle gå att få stopp på båten  när den om fram till en sluss...

Och här minsann träffade vi några bekanta, paret Burge som har stuga (eller "arbetsläger" som de själva kallar den) vid Bottensjön.

Och så tänkte jag att om Erik Nordevall II rammar deras båt så skall jag ha kort på det.

I Skåne

Under dagarna i Skåne har vi hunnit med en del.

Vi har röjt bakom huset och varit på museum och tittat på modelljärnvägsbygge och torkat tältet från Danmark och träffat Lasse och Gertrud och Filippa och varit på loppis och älgsafari och sett på bisonoxar - de är v-ä-l-d-i-g-t stora när man ser dem på nära håll - och varit på familjemässa med dop och lyssnat på åska och ätit kantareller och varit vid mammas grav.

Väl använda dagar med andra ord.

Stranden

Vi cyklade mot Henne Strand och tog till höger över klitterna.
Den här skylten såg vi först när vi cyklade hem, för den finns bara från ett håll.

I Henne anordnas ridturer längs med stranden.
Oturligt nog är det just ridvägen som vi cyklar...

Danskar är konstiga. De äter frukost på eftermiddagen. Och dessutom varm leverpastej och kall omelett.
Det är konstigt men gott.

Om man går på en naturiststrand och ägnar sig åt att plocka stenar... har man blivit gammal då?

Ribe

Åh, vilken stad! Den måste vi åka till igen.

Idag håller jag mig för skratt

Jag har haft ett par omgångar med illamående och huvudvärk innan semestern. Jag fick migränmedicin precis innan vi åkte, kanske skulle det hjälpa. Idag har jag varit dålig och nu har inget hjälpt. Sven-Arne hämtade mina illamåendearmband och kanske hjälpte de lite.
Händer det igen så får jag allt be om en utredning när jag kommer hem.

Dumma svenskar

En god sak med "vår" camping är att det är eldningsförbud vid tält och husvagnar.

Det gör att alla träffas på den gemensamma grillplatsen framåt kvällen. De som inte grillar sitter där ofta ändå, bara för sällskaps skull.

Vi hade med oss halloumi och la på grillen. Danskarna stod runt omkring och tittade och sa "Jamen det går inte att grilla ost!" och med en min som sa Dumma svenskar.

Halloumi hade ingen hört talas om så vi köpte en extra bit och bjöd på en annan kväll, bara för att de skulle få testa det. Jag tror att de tyckte att det var gott. 

Esbjerg

Till Esbjerg måste man åka när man är i Henne.
Sven-Arne behövde en ny tröja och vi ville se om de fanns nya, roliga tillbehör till vårt tält på Bilka.

Det här var herravdelningen i en av klädaffärerna.

Nåja, det fanns andra affärer och han köpte en väldigt snygg tröja.

En liten paus i promenerandet.

Visst har jag talat om att man inte behöver borsta håret när man tältar?

Trappan till Norska ambassaden i Esbjerg.

Esbjerg är en fin stad. Ett par på campingen kommer därifrån och har lovat att guida oss genom stan nästa sommar. Det är vi väldigt glada för.