Två skåningar, en närking och två västgötar på samma surströmmingsskiva, hur låter det?
Det må låta hur det vill, men det var mycket trevligt.
I min släkt kan man ju tro att det är mamma som har introducerat surströmming, men jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Surströmming hade förekommit på Furutorp redan tio år innan mamma flyttade in. Nisse, pappas lillebror, gjorde rekryten i Norrland. Över jul var han hemma och så öppnade han burken på juldagen.
Storebror Gunnar hade redan gift sig och bildat familj. Lille Karl var liten och satt i Farfars knä. När Farfar kände suströmmingslukten ställde han ner Karl på golvet.
"Nu tror jag att du får gå till Mor" sa han.
Och på den vägen är det. Surströmming är liksom ett släktarv. Jag vet inte hur många av pappas syskon som åt det, men jag minns surströmmingsskivorna på Furutorp. Och två av mina syrror är gifta med västerbottningar så nog kommer traditionen att fortsätta.
Nog om historia.
Kvällen hos Leif var rolig och trevlig och maten var god och vi sjöng och skrattade och mådde bra. Det var varmt och skönt och vi kunde sitta ute långt in på kvällen. Kvällen var hellyckad och jag skrattade fortfarande när jag gick och lade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar