Jag jobbade över idag igen. Jag fick väldigt mycket gjort och jag kände mig både duktig och inspirerad. Strax före nio ringde Sven-Arne. Han var klar på kören och tyckte att det var läge att hämta upp mig och åka hem.
Jag gick ut på baksidan av sjukhuset. Det var ett par minusgrader och alldeles stilla och jag fick några minuter till att bara stå där i tystnaden. Den här snöperioden har varit lång och ändå har jag missat den. Det var som i Anders Lundins sång Allt som jag inte hann.
Och blommorna dom knoppas
och björkarna får blad
men jag har missat våren
säkert tjugo år i rad
Det kom nånting emellan
nåt viktigt eller bra
Jag hann väl nånting annat, jag,
men nu minns jag inte vad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar